Ungefär sådär, ja. :)
Min familj må vara trasig, liten, bruten och ärrad.
Men jag älskar min familj, över allt annat.
Det finns inte mycket jag inte skulle göra för dom.
Och sen jag fått mina fantastiska kids, sett dom växa,
utvecklas och bli egna små människor med fantastiska hjärtan fulla av kärlek,
har jag lärt mig än mer vad det hela handlar om.
Nu har min sys gått igenom himmel och helvete på kort tid, och jag är så glad och tacksam att jag har kunnat finnas där för henne. Hon är fantastisk, vet ni. Hon är precis som jag, ärrad, egen, stark och svag.
Mänsklig.
Och hon har ett stort, härligt hjärta, fyllt av kärlek.
Min lilla, min minimarodör, min son.. Han är fantastisk han också.
Tre år nu och going on strong.
Min dotter är tio, vacker, intelligent och sådär ljuvt lillgammal..
Hon har skinn på näsan, är egensinnig och strålande.
Och hon skrattar som ingen annan. Porlande. Det fyller hela rummet, och hela hjärtat.
Min lillebror med hjärtat i konsten, uttrycket ~ teatern.
Han är så fin, intelligent och blir sådär insnöad i det han intresserar sig av att man nästan drunknar lite, vem visste nåt dylikt om nånting, liksom? :)
Jag hoppas han hittar sin plats, jag vet att han kommer bli större än störst när han lär sig att människor inte är svåra, bara precis lika fundersamma, undrande och spännande som han själv. Den kvinna som någon gång ser honom för den han är, öppnar hans hjärta och får honom att dansa av förundrad livsglädje kommer få en guldstjärna av mig.
Det var blodet. Blodsbanden.
Sen har jag en av de finaste kvinnorna i världen i mitt liv, min vän i storm, oväder, strålande sol, skratt och sorg, mörker och ljus. Henne skulle jag gifta mig med om jag inte var mer vriden mot dom håriga jävlarna. Hon håller mig uppe, får mig att skratta när jag inte ser något roligt nån annanstans, hon vet vad som gör ont när det gör det.. Och jag skulle ge henne stjärnorna om jag kunde. Hon och hennes fantastiska, intelligenta, tokroliga och hjärtevärmande goa son är förlängd familj. Jag är stolt och lycklig över att ha alla dessa vackra människor i mitt liv.
Det är bra att komma ihåg och bli påmind om allt ljus,
all godhet som man faktiskt har i sitt liv.
Smärta, sorg, ensamhet.. Bilden av att det aldrig kommer bli riktigt bra..
Det är ett tankesätt, ett mentalt tillstånd.. Och jag tänker mig ur det, sakta, ett steg i taget.
Att våga tänka längre, att våga sträcka sig, sträcka ut kroppen och själen, fingertopparna nuddar nästan.. Det är ju så verkligt. Livet i sig. Och oavsett hur man tänker, vad man tror på.. Vem.. Så är det en fantastisk gåva vi fått som får uppleva allt.. Jag hade ju gärna skippat en hel del, men att lägga skuld på andra gör jag bara inte, jag är där jag är och jag är den enda som riktigt kan ta mig ur det. Punkt.
hahaaaahaha.. var tvungen att dela med mig. <3 Rocky!
(all cred till Kellerman!)
På tal om ljuva lillasyster så fes hon rejält och högljutt, precis rakt på min fot.
Och asgarvade. Gulligt. lol.
Fina du, jag skickar med dig en rökelsesticka som inflyttningspresent, där du kan tända den din första kväll och känna dig som hemma fast det är nytt och främmande. Jag tänder ett ljus för dig och din man, och ännu ett för hunn, som fortfarande är på semester. Ljuset symboliserar ledsagning på vägen, punkten du kan hålla fast vid och känna igen, oavsett vart i världen du må befinna dig. Och även om just det ljuset slocknar, så brinner det alltid ett, i mitt hjärta, i vårt systerskap.
Du är en del av mig, en del av min familj, av mitt hem.
Jag är glad att du finns, tacka gudarna och en envis mor! <3
Einstein hade en poäng.
Men dömer man andra så är man utdömd själv, och dömer man sig själv så stoppar man all utveckling i processen, och glöm aldrig att vad du gör av dig själv, speglas ut mot världen.
Ok, nu flummar jag iväg, men häng med eller kliv av..
Som dreadhead i Harry Potter (på den magiska bussen som hämtar honom mitt i natten) säger:
It´s gonna be a bumpy ride!!!
Och så var det ju det här med juletider.
Jag har inte känt av julkänslan alls, jag tycker det är roligare med tiden fram till jul, än själva julen i sig. Pepparkaksbaket, pyntet, ljusen i mörkret, fikandet, pappersstjärnorna,
förberedelserna, dofterna.. och glittret som hamnar ÖVERALLT
. (Ja.. Tack jesus för plastgranar.. just saying!)
Och Julen..
Den drunknar i konsumtionsgalenskap, människor spenderar pengar på s k i t som att det vore deras sista tid i livet.. Om hälften av Sveriges befolkning tog hälften av det dom brukar spendera på julklappar och skänker det till valfri hjälporganisation (alla andra i alla andra länder också, för den jävla delen) så skulle världen vara ett bättre ställe. Men nej, hurra för konsumerande idioti, ha-begär, milslånga önskelistor och total oblivion inför det vi borde fira, egentligen, familjen, och det är för mig nåt man inte måste vänta med till Jul ändå. :)
Så jag och kidsen har gjort en deal, dom får ett par styck, och ger julklappar till de få omkring oss som förtvivlat måste få, såna julklappar som t.ex..
Det tyckte vi var en superfin idé!
Jag funderade en jävla massa, har en hel del jag behöver skriva ur mig, men tänkte avsluta detta inlägg med ett faktiskt, helt enkelt,
God Jul. <3
Ha en skön vecka!
...Och glöm inte att ta hand om er, glöm julstressen och fixa en rykande kastrull med chai-té, nalla en lussebulle, plocka fram boken och gosa in dig i en skön filt. Det är klart underskattat.
Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar