Så är det strax lördag, och efter att ha kämpat (och förlorat) mot mina sömnprobs hela veckan, så är jag både besviken (på mig själv) och förbannad (på att problemet aldrig verkar vilja vika hädan) och jag är grinig som fan, för mina kids  får lida för att jag har migränliknande huvudvärk, är trött och sliten, och jag knäckte nyss min svaga handled riktigt rejält (lutade på den och den höll inte.. igen) så nu är det bara att vänta på att muskelinflammationen sätter in - igen. 

Men. 

Nu räcker det med bitchin n whining för ett tag.

Jag slog slag i saken nu i veckan och bestämde mig för att skära ner på mitt största beroende (förutom nikotinet, men det tar vi en annan gång), 

COLAN. Det jävla sockersuget har satt in, 

jag kan tänka mig att huvudvärken från helvetet har en del med det att göra. 

Jag tänkte köra helt utan, men inser själv, att ger man upp på´t helt, 

utan att riktigt vilja, eller ja.. verkligen VILJA, 

så kör man nerför ett stup direkt. 

Så jag föll för frestelsen, och köpte en flarra idag.

Det var inte lika gott som jag väntat mig, och huvudvärken molar fortfarande (sömnproblemet slår till) men jag gjorde en deal med mig själv, och med min dotter. 

Jag får dricka cola. Men ibland. PÅ HELGERNA.

Och inte mer än en flaska. 

Det kommer kännas skönt, särskilt när jag kommer igång med träningen.

Ja. Jag har inte fått ett jävla töntinfall pga detta fenomen

kallat nyårslöfte, nej då.

Jag är en knubbig, mjuk jävel, och jag är sjukt trött på´t. 

Jag har varit överviktig i hela mitt liv, 

lidit av ätstörning hit, ätstörning dit. 

Men aldrig varit smal. 

Och det är inte mitt mål heller. 

Jag visualiserar nämligen. 

Visualiserar hur min kropp kommer orka, hur jag tar mig till gymmet, hur jag sakta men säkert blir starkare, piggare, sover bättre..

Och formar om min kropp. 

Och det ska ni veta, det känns förbannat skönt.

Jag har gett mig själv ett år. 

För när jag fyller trettio, om ett år från den 25 jan, 

då ska jag festa loss med en lyckligare kropp, 

klädd i en outfit som får det att pirra i ljumskarna på folket.

Jaja.. Jag vet..

men det får mig att pirra av förväntan, iaf!

Och nej, andras åtrå, beundran eller nyvunna intresse för min smalare, mer välformade person, är inte vad jag siktar efter.

Det blir bara en bonus. 

Jag vill må bra.

Jag vill kunna shoppa kläder, och då menar jag mer än leggings från lindex och långa linnen från gina. 

För det är det jag går i. 

Vissa dagar går jag i mina adidas-mjukisar, andra dagar lallar jag runt i yogabrallorna jag hittade (i svart, såklart, 99% av mina kläder är svarta, can ya imagine?) på rean på stadium. Alltid med hoodie eller kofta över. 

Jag vill kunna spana in min egen röv och känna att wohooo, den där sitter jag gärna på.. med stolthet. ;)

Jag har vägt mindre. Cirka 20 kilo mindre. 

Jag var inte nöjd då, men jag var blind, och mycket yngre än vad jag är idag. Och jag mådde skit. SKIT. 

Det var längesen, lika längesen var det sen sist jag hade en karl. 

Han var inte direkt bra  för mig heller, 

långt ifrån perfekt, med många egna issues.

Men jag älskade honom på alla sätt möjliga. 

Lämnade honom för att överleva. 

Hm. Nog med det nu.

Tillbaka till träningstanken min.

Jag hade tänkt:

*Äta mindre portioner

*Äta frukost ~gröt/välling(ja, det ÄR GOTT)+kaffe

*ta mig till närmaste jävla träningslokal

*ta små steg, inte skynda fram och snubbla!

*se till att medicinering för adhd´n kommer igång

*få igång dotras träning

*se om jag kan köra nån familjegympa med sonen

*meditera (eller iaf tänka positivt)

*läsa ut "Samtal med Gud"

*dokumentera hela jävla skiten här på tha inturrnett!

Jag skulle kunna skriva en jävlarns mkt längre lista,

men jag måste orka titta på den också. 

Och börja av-checkningen. 

Så. 20 kg på ett år, det kommer gå. 

25 om jag är riktigt duktig. 

Då kommer jag få en tat av mig själv i belöning! 

Nu ska jag sura lite över farmville, och ta en sista cigg..

Eller tre. Sen lägger jag mig.

Förändring börjar i tankesättet, right?

Peppar med Silversystrar! <3 

pusshej!