Ibland fastnar man framför en sån där film man inte borde ta sig tid att titta på, men man kan inte låta bli, fastnar och sugs in, och sitter i slutet gråtmilt mosig och rödögd, snyftandes och osexigt halvsnorandes, och undrar vad fan som hände där! Ja, hatten av till Mandy Moore, jag gillar tösen stenhårt, och hon är hardcore fan av mma.. Och filmen var jättesöt, verkligen. Inte särskilt bra, dock. Men den fick mig, och det kan jag inte komma ifrån, att gråta som en riktig girlygirl. Jag behövde väl få ur mig lite snor, antar jag! ;)
A walk to remember. Om ni vill kolla på en halvcheesy, rörande söt film om kärlek och sorg och överlevnad.. Och tro.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar