Artiklar, konst och lego.

Jag läser om Courtney Love´s utställning. Jag tycker inte så mycket, jag gillar hennes teckningar, jag förstår vart alltet kommer ifrån och jag gillar att hon delar med sig av den. 
 Många fantastiska konstnärer har inte möjligheten, eller så ligger deras skapelser undangömda i byrålådor och kartonger. Konst är som musik, egentligen borde man inte kritisera, eller döma, för det är tanken bakom som räknas, och har skaparen en idé om vad som ska förmedlas har man som betraktare ögon att använda. Sen får man självklart ha åsikter om verken, men att säga att det är löjeväckande att vissa människor gör vissa saker, eller leker konstnärer (eller vad som helst, egentligen, oavsett), är att bestämma sig för att det inte är ok för andra att leva sina liv, ha sina känslor, erfarenheter och tankar. Att sätta sig över andra är i längden skadligt, och lever man med negativitet i hjärtat så svärtar det enbart ner och förstör. Konstruktiv kritik är något helt annat, men ber jag inte om den, så servera den inte med ett överseende öga. Hatten av till Courtney, i alla fall! 


Bang! En härlig tidning med en massa läsvärt, minst sagt. 


Jag ger feminismen en sista chans.
Aint I a woman, om papperslösa kvinnor.
Avslöjande artikel om niqabärendet.
Det är ett helvete för kvinnor och hbt-personer att gå igenom asylprocessen i Sverige.


Ja det där är lite av allt jag plöjer igenom. 


Nu tänker jag äta en feta och oliv-fylld korv, krypa ner i soffan med kidsen och slappna av. 
Jag saknar min sys där, mitt i högen av kärlek!


Jag måste bara skriva en liten påminnelse för mig själv. Syskondynamik, kommunikation och cykeln. 


Nattihej!