Efter de första två veckorna på concerta så började jag mjukt landa, och förstår på mitt sätt varför amfetamin är en sån favoriserad drog. Men tillbaka till concertan,
Jag var hög nonstop i nästan tre veckor. På en grundligt låg dos. Jag var läskig, nästan, det var som att riktigt för första gången få uppleva lycka, känna vårsolen i ansiktet. Jag bombade min mp3, promenrade planlöst och bubblade av lycka. Är det såhär det känns att vara lugn och lycklig och glad? ÄR det så här alla andra får livet att funka, alla dessa smågrejor, Jag klarade av de mest basala saker, även de som förr var tortyr.. Jag började få ordning på min sömn.. Och det var ett HALLELUJAAAAH-moment, med ett blodrött kors i skyn. Jag blev ju outhärdlig, den dåliga versionen av Thomas Dileva. (No offence, mannen, jag älskar dig) och jag fick då en ökad dos. Då började helvetet. Sömnlöshet, bölder, infecterade acnevulkaner och ännu fler varbölder. I ansiktet, på bröstet, på ryggen, i svanken, i ljumskarna och plottrorna läkte inte ut heller. Till sist kunde jag inte sova mer än 2-3 timmar per natt. Då bröt jag. Jag har barnen att ta hand om, ett liv att försöka sköta mitt där i det kaosiga alltet.. Det fungerade inte ,
Pausade för ett tag, var jävligt motvillig till att testa nåt nytt, jag behöver tid att tänka på´t, marinera tanken och sortera tankar och känslor.
Men jisses,,, Inget av det här är ENKELT:
Jag återkommer, jag VILL skriva mer men tuppar av snart.
Kärlek till er alla därute, vem du än är, vart du än är..
Nattipuss.
Btw, jag: sjuuukt sugen på Säkert!, goda drinkar.. Ja, och fan vad fin jag kommer bli. hemma hos den härliga Xandra, du plockar mig upp ur den där bläiga anti-känslan, jag är tacksam för att få lära känna dig mer och mer. Du är en av dessa fantastiska, inspirerande kvinnor man vill ha i sitt crew! Krya på dig, hjärtat, vi ses snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar