Brainmush.

Jag vill inte vara med. Idag var en tröttdag. Pollenallergin, hostan, ögonen.. sömnlös natt med jävla galen hosta.. Och snacket jag hade med sys ikväll. Jag grät som ett barn, och just nu orkar jag knappt tänka. Jag vill inte. Det kokar i skallen, min hjärna känns mosig och jag är sorgsen, ledsen, arg och så jävla upprörd.. Och trött. Oavsett vad som kommer fram, oavsett vad som avslöjas, avtäcks, kryper/krälar fram.. Så älskar jag henne. Kommer alltid göra det. Fantastiska hon. Jag önskar jag kunde prata med henne om alltihop. Och... jag vet inte. Det gör ont i mitt hjärta.