Jag älskar´t!
Slänger ihop en enkel middag till ungarna mina, dom kollar bompa och försöker febrilt hitta nya batterier till den ena wii-kontrollen (jag har redan påpekat att dom vi har är gamla... men men, kör hårt!) och jag slängde ihop en feeetgod smoothie till mig själv.. Jag måste äta, även om jag inte är hungrig. Sådetså.. Så det blev en med fiberberikade havregryn, linfrön, banan, en skvätt proviva lichi/grapefruit, kefir och hallon. Och ja... Den blev GOD!
Började enkelt, fick ett tips av en kompis om banan och kanel.. och Det var grymt det också! Körde kefir för fylligheten istället för mjölk, och lite hallon också.. Fortfarande gott med kanel i, konstigt nog. Jag vill mer än gärna ha goda tips på olika billiga alternativ, så kööör! :)
Nu puttrar maten och är nog ganska klar. Så.. Hare gött, fina!
Pusshej!
29 februari 2012
Jaaaaaa! Det går braaa nu!
Jag skrattar mig igenom dagarna, suger i mig vartenda jävla ögonblick och ja, jag må vara lite smått känslomässigt hyperfuckad och ja, jag må se ut som en lycklig idiot, men det är ju ni som är normala, inte jag.. !!! Kompis, det går bra nu.. Veckan rullar på i sin övergött långsamma takt, mina lyckotårar när jag gled från dagis igår var faktiskt bara för att det blåste så hårt.. Min kropp ler, lika mycket som min gamla själ.. Jag må ha en som ser ut som ett repigt, naggat gammalt lapptäcke, men fan, jag känner hur ljuset tränger upp ut ur mig, ur varje por, ut ur ögonen, munnen... Skrattet ligger inte långt borta och jag njuter helhjärtat, vad hände liksom, helt plötsligt? Eller kanske inte egentligen, det har varit en lång resa hit, och jag har lång bit kvar, men jag är så jävla överförtjust och förälskad i livet, i nuet, i våren, i luften, i mina fantastiska ungar, i framgångar och bara känslan av att det går framåt, att jag utvecklas, blir mitt bättre jag, att pusselbitarna faller samman.... Phew.. Wow. Det går bra nu.
Jag peppar Kultiration, Andreas Grega, The Doors, Gaga, Creedence, Dezarie och en massa annat fantastiskt som bara ytterligare fyller mina ådror med gyllene ljus, jag rör på mig, jag äter bra (shiet, vad gott och skönt det är att rensa ur kroppen, och vad ljuvligt gott det är med morgonsmoothies!) jag orkar mer, jag VILL... ALLT!
Jag pratade med Irmelie idag, och hon kom ihåg mig, den underbara kvinnan! :) Så även om TjejCentrum inte blir av, då det egentligen är för studerande att få praktisera/jobba där, så vill hon hjälpa mig, vi ska ta en fika och hon ska klura ut nåt gött! Fan vad braaaaaaa!
Hahaha måste sluta hajpa nu, telen ringer och dagen är styrd. Imorn blir det träning av!
Pusshej!
Jag peppar Kultiration, Andreas Grega, The Doors, Gaga, Creedence, Dezarie och en massa annat fantastiskt som bara ytterligare fyller mina ådror med gyllene ljus, jag rör på mig, jag äter bra (shiet, vad gott och skönt det är att rensa ur kroppen, och vad ljuvligt gott det är med morgonsmoothies!) jag orkar mer, jag VILL... ALLT!
Jag pratade med Irmelie idag, och hon kom ihåg mig, den underbara kvinnan! :) Så även om TjejCentrum inte blir av, då det egentligen är för studerande att få praktisera/jobba där, så vill hon hjälpa mig, vi ska ta en fika och hon ska klura ut nåt gött! Fan vad braaaaaaa!
Hahaha måste sluta hajpa nu, telen ringer och dagen är styrd. Imorn blir det träning av!
Pusshej!
28 februari 2012
Tisdag!
Vårmysväder!!
Jag vaknade upp till snöslask och blåsigt, grått väder.
Men det blev bara bättre och bättre, och efter att ha droppat sonen på dagis och tagit en lång, skön promenad innan jag begav mig hem för en produktiv fixar-stund, så smög sig solen fram mer och mer, och nu är det nästan torrt ute, och jätteskönt. Så marodören och jag hängde i en lekpark ett tag efter dagis, sen tog vi en prommis tillsammans. När vi väl kom hem så var jag några fina bilder rikare, marodören var dyngsur och överlycklig (vattenpölar, isäventyr och glädjeskutt i nämnda pölar does that to ya haha) och nu är det dags att styra lite mellis, jag åt en lätt lunch och marodören åt ju jättetidigt, som vanligt, på dagis.
Han fick i sig korv och mos, och min lunch var broccoli, kokt ägg, en klick creme fraiche med lite heta kryddor.. chili och cayenne. Sjukt gott, och jag blev riktigt mätt! Så nu är det dags för lite påfyllning, ett ägg till, och lite frukt. Jag åt en supergod smoothie på kefir, banan och kanel till frukost. Och jag dricker mängder av citronvatten under dagen. Känner mig härlig!
Ska nu posta min första bild av Marodören, ever! Fortfarande hemlig, dock.. haha;)
Han tittade lyckligt på när några killar var ute och spelade fotboll, och där vi bor är det det officiella beviset på att våren är här, kidsen tar sig ut! :)
Jag har nu fått nästa tid hos Anette uppskjuten, eftersom jag inte kunde börja med medicinen igår. Kan jag hämta ut den imorn så är det liksom lite segt att träffa henne när jag inte ens ätit den i ett fåtal dagar, så jag ringde och hon höll med, vi ses nästa vecka!
Jag har hittat en jätteskön grupp på fejjan som postar en massa intressant om ADHD..
Ska sätta mig och läsa lite! Det jag redan lärt mig är att min kropp pga mina neuro-fuckup´s mår bäst av sån mat som får vårt nervsystem att jobba långsamt,
alltså mkt hellre kokt potatis än snabbmakaroner.
Bort med socker, snabba kolhydrater och fram för mer GI-kost, alltså.. Pfft.. Hm. Jaja.. Vi får väl se.. Jag har ingen lust alls att fokusera på mer rött kött, t.ex....
Det är även bättre att äta äkta fett, alltså röd mjölk, riktigt smör osv, och det lutar ju mot lchf.. Vilket min deppiga lever nog inte skulle älska hahahahahh... aggghhhh......
Men det där med långsamma kolhydrater är ju helt ok, alltså.
Hm. Tankesplittrad!
Dags att fixa middagen.
Ok så jag uppdaterar istället för att skriva ett nytt, kort inlägg.
Jag sitter ju och läser en massa på tha inturrnett om adhd, både artiklar, blogginlägg och forskning.. Och snubblade över en jättebra artikel, som faktiskt väldigt enkelt förklarar vad det handlar om, i verkliga livet. Så jag tänker ju dela med mig! :)
Diagnos som väcker känslor.
Pusshej!
Jag vaknade upp till snöslask och blåsigt, grått väder.
Men det blev bara bättre och bättre, och efter att ha droppat sonen på dagis och tagit en lång, skön promenad innan jag begav mig hem för en produktiv fixar-stund, så smög sig solen fram mer och mer, och nu är det nästan torrt ute, och jätteskönt. Så marodören och jag hängde i en lekpark ett tag efter dagis, sen tog vi en prommis tillsammans. När vi väl kom hem så var jag några fina bilder rikare, marodören var dyngsur och överlycklig (vattenpölar, isäventyr och glädjeskutt i nämnda pölar does that to ya haha) och nu är det dags att styra lite mellis, jag åt en lätt lunch och marodören åt ju jättetidigt, som vanligt, på dagis.
Han fick i sig korv och mos, och min lunch var broccoli, kokt ägg, en klick creme fraiche med lite heta kryddor.. chili och cayenne. Sjukt gott, och jag blev riktigt mätt! Så nu är det dags för lite påfyllning, ett ägg till, och lite frukt. Jag åt en supergod smoothie på kefir, banan och kanel till frukost. Och jag dricker mängder av citronvatten under dagen. Känner mig härlig!
Ska nu posta min första bild av Marodören, ever! Fortfarande hemlig, dock.. haha;)
Han tittade lyckligt på när några killar var ute och spelade fotboll, och där vi bor är det det officiella beviset på att våren är här, kidsen tar sig ut! :)
Jag har nu fått nästa tid hos Anette uppskjuten, eftersom jag inte kunde börja med medicinen igår. Kan jag hämta ut den imorn så är det liksom lite segt att träffa henne när jag inte ens ätit den i ett fåtal dagar, så jag ringde och hon höll med, vi ses nästa vecka!
Jag har hittat en jätteskön grupp på fejjan som postar en massa intressant om ADHD..
Ska sätta mig och läsa lite! Det jag redan lärt mig är att min kropp pga mina neuro-fuckup´s mår bäst av sån mat som får vårt nervsystem att jobba långsamt,
alltså mkt hellre kokt potatis än snabbmakaroner.
Bort med socker, snabba kolhydrater och fram för mer GI-kost, alltså.. Pfft.. Hm. Jaja.. Vi får väl se.. Jag har ingen lust alls att fokusera på mer rött kött, t.ex....
Det är även bättre att äta äkta fett, alltså röd mjölk, riktigt smör osv, och det lutar ju mot lchf.. Vilket min deppiga lever nog inte skulle älska hahahahahh... aggghhhh......
Men det där med långsamma kolhydrater är ju helt ok, alltså.
Hm. Tankesplittrad!
Dags att fixa middagen.
Ok så jag uppdaterar istället för att skriva ett nytt, kort inlägg.
Jag sitter ju och läser en massa på tha inturrnett om adhd, både artiklar, blogginlägg och forskning.. Och snubblade över en jättebra artikel, som faktiskt väldigt enkelt förklarar vad det handlar om, i verkliga livet. Så jag tänker ju dela med mig! :)
Diagnos som väcker känslor.
Pusshej!
27 februari 2012
Nu är ju frågan..
Man är ju fundersam, förändringens tid är nu, och jag njuter av vem jag är, vem jag utvecklats till, hur jag lär känna den kvinna som varit dold under trötthet, ångest, rädsla, självvald och självpåtvingad ensamhet..
Hon som vägrar gömma undan sig själv längre, hon som vill vara med, som vill vara allt hon kan vara, och lite till.. Jag vill bara mer och mer, känner mig både girig och vetgirig.
Och fånigt jävla skitlycklig, för det är min tur nu, det är jag som klarat av att ta mig så här långt, det är jag som... Som lever.
Och nu när jag faniminlåda jobbar aktivt med både kost och motion, för jag är ju på väg ner, samtidigt som jag i mig själv bara bubblar uppåt (hahah) och jag ser fram emot att få slå mig ner i en kropp som känns som ~jag~ istället för att undra hur jag skulle känna mig, istället för att önska, istället för att drömma. Så jag har gjort slag i saken, och banne mig, fan.. FYFAN vad skönt det är.
Men nu är jag så sjukt sugen på lite självpepp och förändring, en sån där snabb en.
Sist jag klippte mohawk så älskade jag det, INNAN jag förstörde allt med att bleka ihjäl det, dvs. Då var jag mörkhårig.. Nu har jag typ mellanbrunt med ljusare längder (tacka gudarna för min pigmentbomb, jag älskar´n!) och det är väl ok.. Men fan vad skönt det skulle vara att raka ena sidan, sådär jävla skönt snyggt.. Hm. Håller ju på att spara ut. Men vad fan.. Vårkänslorna pirrar ju, och jag vill känna mig fin MEDANS jag jobbar på resten!
Det tål att tänkas på!!
Nu ska jag mumsa i mig en skål med gröt (med kanel på, fyfan vad gott det är!) och sen stoppa mina barn i säng.. Det blir tidigt sänggående ikväll, känner jag, jag måste umgås lite med Hank och sen sova. Jag ska fan ut och långgå imorn!
Ha en skön kväll, gott folk.
Pusshej!
Hon som vägrar gömma undan sig själv längre, hon som vill vara med, som vill vara allt hon kan vara, och lite till.. Jag vill bara mer och mer, känner mig både girig och vetgirig.
Och fånigt jävla skitlycklig, för det är min tur nu, det är jag som klarat av att ta mig så här långt, det är jag som... Som lever.
Och nu när jag faniminlåda jobbar aktivt med både kost och motion, för jag är ju på väg ner, samtidigt som jag i mig själv bara bubblar uppåt (hahah) och jag ser fram emot att få slå mig ner i en kropp som känns som ~jag~ istället för att undra hur jag skulle känna mig, istället för att önska, istället för att drömma. Så jag har gjort slag i saken, och banne mig, fan.. FYFAN vad skönt det är.
Men nu är jag så sjukt sugen på lite självpepp och förändring, en sån där snabb en.
Sist jag klippte mohawk så älskade jag det, INNAN jag förstörde allt med att bleka ihjäl det, dvs. Då var jag mörkhårig.. Nu har jag typ mellanbrunt med ljusare längder (tacka gudarna för min pigmentbomb, jag älskar´n!) och det är väl ok.. Men fan vad skönt det skulle vara att raka ena sidan, sådär jävla skönt snyggt.. Hm. Håller ju på att spara ut. Men vad fan.. Vårkänslorna pirrar ju, och jag vill känna mig fin MEDANS jag jobbar på resten!
Det tål att tänkas på!!
Nu ska jag mumsa i mig en skål med gröt (med kanel på, fyfan vad gott det är!) och sen stoppa mina barn i säng.. Det blir tidigt sänggående ikväll, känner jag, jag måste umgås lite med Hank och sen sova. Jag ska fan ut och långgå imorn!
Ha en skön kväll, gott folk.
Pusshej!
Måndagsfilurerier!
Jag har haft en lätt oplanerad men otroligt skön dag hittills.
Jag fick morgonbesök precis när jag var som allra mest stressad, med håret på ända och brallorna på halvstång, typ.. Marodören skulle tas till dagis, Mims skulle skeppas av (premiärdagen för cykeln woot!) till fritidsklubben och jag skulle ut på långpromenad (fett; be gone!) men så kom besök, så jag tog med henne på promenixen istället, lämnade av lilleman på dagis, fixade kaffe och sen blev det ut och gå senare istället. Jag fick mig även lite sol, sunkissed flesh är alltid bättre än blekfet, iallafall i min ödmjuka värld hah.
Kollade igenom Grey´s igår, senaste avsnittet var riktigt bra! Hann inte med Cali så det får jag gotta mig i idag whoop whoop!
Nu är det dags att ploppa kidsen i badet och styra eftermiddagen, förbereda kvällsmaten och slurpa i mig mitt kaffe. Kaffe är gott!
Det är så härligt med vårens ankomst.. Bara det enkla i att marken blir torr, solen skiner (och faktiskt levererar lite värme) gör att de kalla vindarna inte tar poäng nånstans. Jag längtar tills man kan plocka ihop en väska med öl och snacks, musik och filt och sätta sig i gräset och bara njuuuta!!! :)
Timbuk, Supreme och Chords ~ Det löser sig
Var det nån som såg Reinfeldts pinsamma undanflykter och perfekt lagda sidospår på Agenda? Den där karln skämmer ut sig, och hela högersidan av vår lilla partipolitiska värld gör bort sig. Jag skiter fullständigt att sossesidan har råkat köpa snickers, eller att vänstern muppar, det är dags att faktiskt LYSSNA på vad som sägs, och SE vad som faktiskt sker rakt under näsan på oss, vi måste slåss, hårdare än någonsin, för att klyftorna inte vidgas och fördjupas ytterligare.. De som kallar vårt land ett välfärdssamhälle har inte sett siffrorna, hört folket som är de utsatta, de svaga, de fattiga.. Och snaran dras åt hela tiden, våra unga kan inte ta sig ut på arbetsmarknaden, våra gamla måste slita sönder sig för att få det att gå ihop, a-kassan minskas ner ännu lite till, det blir svårare att få det, summan krymper samtidigt som avgifterna stiger.. Inte konstigt att så få kliver på det tåget!
Kan vi sluta fokusera på skvaller, skitnödiga politiker som pladdrar som att dom inte bryr sig om vi lyssnar eller inte, och bara levererar skit? Det KAN inte vara meningen att det ska fortgå, vi kan inte fortsätta såhär.
Jaja, I´m preaching to the choir, eller så är ni bara tysta för att jag är olidlig att diskutera med.. Lite av varje, kanske?
Det börjar bli fler och fler läsare på den här undangömda lilla ventil-bloggen, och det är lite skrämmande men roligt också.. Tänk om jag hade nån aning om vilka fanken ni var, bara! ;)
Nu dunkar musiken ut över hela gården, tror jag, det får dom ta, jag har varit tyst hela vintern :) Dags att få skit gjort!
Pusshej!
Jag fick morgonbesök precis när jag var som allra mest stressad, med håret på ända och brallorna på halvstång, typ.. Marodören skulle tas till dagis, Mims skulle skeppas av (premiärdagen för cykeln woot!) till fritidsklubben och jag skulle ut på långpromenad (fett; be gone!) men så kom besök, så jag tog med henne på promenixen istället, lämnade av lilleman på dagis, fixade kaffe och sen blev det ut och gå senare istället. Jag fick mig även lite sol, sunkissed flesh är alltid bättre än blekfet, iallafall i min ödmjuka värld hah.
Kollade igenom Grey´s igår, senaste avsnittet var riktigt bra! Hann inte med Cali så det får jag gotta mig i idag whoop whoop!
Nu är det dags att ploppa kidsen i badet och styra eftermiddagen, förbereda kvällsmaten och slurpa i mig mitt kaffe. Kaffe är gott!
Det är så härligt med vårens ankomst.. Bara det enkla i att marken blir torr, solen skiner (och faktiskt levererar lite värme) gör att de kalla vindarna inte tar poäng nånstans. Jag längtar tills man kan plocka ihop en väska med öl och snacks, musik och filt och sätta sig i gräset och bara njuuuta!!! :)
Timbuk, Supreme och Chords ~ Det löser sig
Var det nån som såg Reinfeldts pinsamma undanflykter och perfekt lagda sidospår på Agenda? Den där karln skämmer ut sig, och hela högersidan av vår lilla partipolitiska värld gör bort sig. Jag skiter fullständigt att sossesidan har råkat köpa snickers, eller att vänstern muppar, det är dags att faktiskt LYSSNA på vad som sägs, och SE vad som faktiskt sker rakt under näsan på oss, vi måste slåss, hårdare än någonsin, för att klyftorna inte vidgas och fördjupas ytterligare.. De som kallar vårt land ett välfärdssamhälle har inte sett siffrorna, hört folket som är de utsatta, de svaga, de fattiga.. Och snaran dras åt hela tiden, våra unga kan inte ta sig ut på arbetsmarknaden, våra gamla måste slita sönder sig för att få det att gå ihop, a-kassan minskas ner ännu lite till, det blir svårare att få det, summan krymper samtidigt som avgifterna stiger.. Inte konstigt att så få kliver på det tåget!
Kan vi sluta fokusera på skvaller, skitnödiga politiker som pladdrar som att dom inte bryr sig om vi lyssnar eller inte, och bara levererar skit? Det KAN inte vara meningen att det ska fortgå, vi kan inte fortsätta såhär.
Jaja, I´m preaching to the choir, eller så är ni bara tysta för att jag är olidlig att diskutera med.. Lite av varje, kanske?
Det börjar bli fler och fler läsare på den här undangömda lilla ventil-bloggen, och det är lite skrämmande men roligt också.. Tänk om jag hade nån aning om vilka fanken ni var, bara! ;)
Nu dunkar musiken ut över hela gården, tror jag, det får dom ta, jag har varit tyst hela vintern :) Dags att få skit gjort!
Pusshej!
26 februari 2012
Helgen är slut..
Det är kväller och dags för mig att krypa ner i min sköna säng och kolla på lite film.. Jag är så tokigt, enkelt jävla lycklig. Vad härligt det är att bara vara!
Barnen kom hem i eftermiddags och det har varit mys, kramkalas och jättehärligt.
Jag är så glad över mitt liv, jag är så jävla glad att jag fick bara vara en stund, vara barnledig och ta ledigt från mammarollen, att kliva ut ur bekvämligheten och det gamla invanda, vända mig mer utåt, ta fler djupa andetag, njuta av både sol, vårluft, glädje över att få umgås med människor jag älskar!
Fredagen var härlig! haahahahah i fler bemärkelser än en, må jag säga. Sprang in i fina vänner jag inte sett på länge, drack göttig öl, lyssnade på skön livemusik och krockade in i en karl som fick det att bubbla i mig, njöt av det enkla i att prata, och på nåt vänster så råkade vi visst hångla en hel del också! Och det ska gudarna veta, att det visste han hur man gjorde, och jag insåg med ett lätt andetag att det ju faktiskt är som att cykla. Det var dock allt som hände, man är väl pure. HAHAH! ;)
Helt galet sen att inse att han är nära vän med två av mina närmsta vänner, två av de finaste människor som finns här.. (några jag ser som förlängd familj)..Staden är liten, månntro! Sen att jag fanimig lyckades springa in i honom igen, igår kväll, (hakan hängde, iaf mentalt, en bra stund.. hej, Christine, dags att samla sig!) det kändes ju inte helt naturligt, (han verkade inte helt avslappnad haha stackarn) men vad fan, jag hade så himla roligt, och karlar i allmänhet förstår jag mig inte på, så jag slappnade av och bara var, jag hade ju hur roligt som helst med N och M! <3
Vilken fantastisk känsla det är att känna naturlig glädje, naturlig, enkel lycka, och veta att det bara blir bättre och bättre..
Jag mådde skitbra idag, (kan det vara lyckan?) har mått finfint hela helgen, även om jag avnjutit ett flertal öl! Nästan oförskämt, löjligt bra!
Så jag städade lägenheten, putsade upp golven och slängde ut skit och vintergrejor.
Hängde upp nya fräscha gardiner med vårkänsla, måste fan posta bild nån dag, mitt vardagsrum är galet mysigt nu för tiden! :)
Imorn blir det fix och styr, ut i solen för promenix och chill, sen solning. På tisdag blir det träning av. Svetten ska flöda, blodet koka, musklerna darra.. jag har skit i kroppen att bli av med, banne mig! Greppvänlig rumpa, here I come!!! ;D
Japps, nu ska jag fortsätta fånle en stund, i min nybäddade säng, det blir cali och grey´s istället för film, men jag är fetsugen på "into the wild" så den får det bli imorn kväll.
Vad jag är tacksam för mitt liv!
Ha en härlig vecka, gott folk! :)
Bwahahahah..
Pusshej!!
Barnen kom hem i eftermiddags och det har varit mys, kramkalas och jättehärligt.
Jag är så glad över mitt liv, jag är så jävla glad att jag fick bara vara en stund, vara barnledig och ta ledigt från mammarollen, att kliva ut ur bekvämligheten och det gamla invanda, vända mig mer utåt, ta fler djupa andetag, njuta av både sol, vårluft, glädje över att få umgås med människor jag älskar!
Fredagen var härlig! haahahahah i fler bemärkelser än en, må jag säga. Sprang in i fina vänner jag inte sett på länge, drack göttig öl, lyssnade på skön livemusik och krockade in i en karl som fick det att bubbla i mig, njöt av det enkla i att prata, och på nåt vänster så råkade vi visst hångla en hel del också! Och det ska gudarna veta, att det visste han hur man gjorde, och jag insåg med ett lätt andetag att det ju faktiskt är som att cykla. Det var dock allt som hände, man är väl pure. HAHAH! ;)
Helt galet sen att inse att han är nära vän med två av mina närmsta vänner, två av de finaste människor som finns här.. (några jag ser som förlängd familj)..Staden är liten, månntro! Sen att jag fanimig lyckades springa in i honom igen, igår kväll, (hakan hängde, iaf mentalt, en bra stund.. hej, Christine, dags att samla sig!) det kändes ju inte helt naturligt, (han verkade inte helt avslappnad haha stackarn) men vad fan, jag hade så himla roligt, och karlar i allmänhet förstår jag mig inte på, så jag slappnade av och bara var, jag hade ju hur roligt som helst med N och M! <3
Vilken fantastisk känsla det är att känna naturlig glädje, naturlig, enkel lycka, och veta att det bara blir bättre och bättre..
Jag mådde skitbra idag, (kan det vara lyckan?) har mått finfint hela helgen, även om jag avnjutit ett flertal öl! Nästan oförskämt, löjligt bra!
Så jag städade lägenheten, putsade upp golven och slängde ut skit och vintergrejor.
Hängde upp nya fräscha gardiner med vårkänsla, måste fan posta bild nån dag, mitt vardagsrum är galet mysigt nu för tiden! :)
Imorn blir det fix och styr, ut i solen för promenix och chill, sen solning. På tisdag blir det träning av. Svetten ska flöda, blodet koka, musklerna darra.. jag har skit i kroppen att bli av med, banne mig! Greppvänlig rumpa, here I come!!! ;D
Japps, nu ska jag fortsätta fånle en stund, i min nybäddade säng, det blir cali och grey´s istället för film, men jag är fetsugen på "into the wild" så den får det bli imorn kväll.
Vad jag är tacksam för mitt liv!
Ha en härlig vecka, gott folk! :)
Bwahahahah..
Pusshej!!
24 februari 2012
Och så var man allena.
Meeeen inte riktigt!
Skåååål! :)
Barnen har åkt, jag har spenderat en stressad eftermiddag med packning, handling, planering och chill.
Har hängt med Isa och Marodören, sen mött dotra och styvfar min hemmavid.
Dom åkte utan tårar, och jag saknar dom redan.. Men det här ska bli sååå skönt!
Och KUL, förhoppningsvis, riktigt jävla roligt! ! ! ! For Fuck Sake! Det är dags nu! NUNU! ;)
Dricker öl, lyssnar på gamla metalfavoriter och slösnackar med Isa, som är den som jagar upp sig över klädvalet istället för mig.. Jag trodde det var jag som skulle psyka upp mig hahahah! Men icke! (Inte än iaf!)
Ser redan fram emot att träffa J och S nere på Sigurd! Woot!!!
Förhoppningsvis kommer jag inte få för mig att blogga under kvällen bwahhah. Men gör jag det så hoppas jag det åtminstone är nåt lämpligt, fint eller så.. Och inte första bilden nånsin postad på denna bloggen på en fyllevariant av mig själv. LOL!
Nu ska jag dricka lite mer öl, ta en snabb dusch och smeta på mascaran. :)
Ha en skön kväll och helg, alla fina!
Pusshej!
Barnen har åkt, jag har spenderat en stressad eftermiddag med packning, handling, planering och chill.
Har hängt med Isa och Marodören, sen mött dotra och styvfar min hemmavid.
Dom åkte utan tårar, och jag saknar dom redan.. Men det här ska bli sååå skönt!
Och KUL, förhoppningsvis, riktigt jävla roligt! ! ! ! For Fuck Sake! Det är dags nu! NUNU! ;)
Dricker öl, lyssnar på gamla metalfavoriter och slösnackar med Isa, som är den som jagar upp sig över klädvalet istället för mig.. Jag trodde det var jag som skulle psyka upp mig hahahah! Men icke! (Inte än iaf!)
Ser redan fram emot att träffa J och S nere på Sigurd! Woot!!!
Förhoppningsvis kommer jag inte få för mig att blogga under kvällen bwahhah. Men gör jag det så hoppas jag det åtminstone är nåt lämpligt, fint eller så.. Och inte första bilden nånsin postad på denna bloggen på en fyllevariant av mig själv. LOL!
Nu ska jag dricka lite mer öl, ta en snabb dusch och smeta på mascaran. :)
Ha en skön kväll och helg, alla fina!
Pusshej!
Tv-skit, födelsedagar och öl.
Jag har spenderat mer tid framför tvn än vanligt. Mest för att jag inte orkar koncentrera mig på filmer värda tiden, inte för att det går mer bra skit på tv these days. För att påstå nåt dylikt vore ett så jävla dåligt skämt att jag skulle vara tvungen att spy lite i munnen - bara för att.
Big Brother har börjat gå - igen. Det var väl inte nån större chock, men får mig ju fortfarande att må halvt fysiskt illa.. Det går reklam med idioter, blonda jävla twats som borde få sig ett kok stryk och seriöst få leva ett riktigt liv ett tag, nånstans lååångt långt borta.. Djungelns Drottningar eller nåt dyl.. Jag stirrar med fasa varje gång dom rullar reklamen, oförmögen att vända bort blicken eller byta kanal.
Jag måste skaffa mig en hobby. Eller en sexleksak. Eller en karl. Eller ptja.. fler barnlediga helger. Jag är int bitter hahah! Har böcker så det räcker och blir över, mina stickningar blir inte färdiga och det är för kallt för att börja påta med vårblommor till balkongen.. Hm.
På tal om barnlediga helger, woooohoooo for fuck sake, imorn e.m vinkar jag av mina älskade små för en myshelg hos morfar med fru + min lillebror. <3
En go tjejpolare ploppar förbi imorn förmiddag, då blir det kaffe + fika och en stunds mys med henne och marodören. Mims är ju i skolan! ;) Sen packar vi in oss i bilen, åker och styyyr lite grejer, besöker några klädaffärer och systemet.. (Man får inte glömma hur viktigt det är med god öl.. och vin! woot!..nu ska jag bara komma på vad jag ska ha på mig, så det blir roligare än svarta leggings, svart linne, svart kofta, vita sneakers. Haha.. sorgligt, ju! Röda naglar, kanske?) Och så ska man fundera ut nåt gott och enkelt att äta innan man drar ner till sigurd. Isa, polaren, har gjort mag-op och äter inte direkt supermycket ;) Så jag får ju se till att det hon äter är både bra, nyttigt, läckert och skitgott!
Men shit, jag kommer sakna ungarna så galet mycket.. Men det är helt ok, dom kommer ändå ha sjukt mkt roligare än mig, och jag kommer få sova ut utan att känna mig skyldig, stressad lr hetsig. Och jag kan få bli bakis och bara mögslöa halva dan! Sen får vi se om Poozen min är sjuk som en galning eller om hon ändå vill shejka ass lite.. I hope so!
Jag har ju varken firat (med utgång och barnledighetskväll/natt, alltså) jul, nyår, min födelsedag, eller nån annan trevlig händelse.. På väldigt väldigt länge.. Så nu tänker jag ta igen det med råge, och bara slappna av, och andas, njuta och vara. <3
Jag solade igen idag, efter mitt besök på ångestmottagningen (hämtar ut medicin imorn och börjar på måndag, håll tummarna för mig, jag behöver all pepp och positivitet och glada energier jag kan lägga vantarna på!).. Och nu är jag röd-rosa, kliig och jag tänker inte klaga för det kommer bli så jävla fräscht, jag ser redan hur färgen börjar sätta sig, och jag mår bara bra av att pigga upp mitt blåbleka yttre med lite tidig bränna. ~happydance~ Mitt hår går åt rätt håll också, det växer ut, och mår bättre och bättre! Fina tjejen, tillslut, det går bra nu.. vinden har vänt. lol! ! ! ! ;D
Enda solket i bägaren är att jag fick veta på ångestmott. att jag har bra resultat på alla tester.. utom ett. Jag har förhöjda levervärden. Och jag höll på att skita ner mig. Det är INTE BRA!!!!!! Men det är inte röd flagg, den är fettig och ledsen men inte döende, och eftersom min livsstilsförändring handlar om så mycket mer än bara medicin -som t.ex träning och pur, enkel lycklig tjej-, så behöver jag inte oroa ihjäl mig.
Och Anette (min supergoa sköterska) kommer hålla stenhård koll på mig och mitt mående nu, en träff i veckan och om en månad blir det nya blodprover.
Om inget annat så kommer jag gå blodfattig! Bwhaha!
Synd att man inte går ner i vikt av att ge så mkt blod då lol. Det vore ju för enkelt, liksom.
Och en långsam viktnedgång är bra, även för levern. Rasar man för fort, hänger inte insidan med, och fettet försvinner inte lika lätt där inne.. Och helt ärligt, så är det ju det viktigaste.. Så att jag fixar detta, är viktigt inte bara i nuet, utan framåt, och för resten av mitt liv. Fan vad jag är glad. Det är ju tid nu! Min tid!
Fan vad jag är stolt över mig själv! :)
Jaja, nu ska jag sluta vältra mig i min egen lycka, peppar peppar att det inte blir en käftsmäll och bakslag nu. Inte då!
För övrigt så har jag varit supervuxen idag, förutom den galet långa, härliga promenaden i slask och vind och ljuvligt solsken (snart är det vååår!)!! Jag har tecknat fast el-avtal! Mina räkningar går så hysteriskt upp och ner beroende på vintertid, kyla osv, att det inte är mindre än ångestfyllt såhär i slutet av vintermånaderna.. Så nu tog jag tag i saken. Sådetså!
Ha en superskön helg, alla fina! Det ska jag, nämligen! :)
Pusshej!
Big Brother har börjat gå - igen. Det var väl inte nån större chock, men får mig ju fortfarande att må halvt fysiskt illa.. Det går reklam med idioter, blonda jävla twats som borde få sig ett kok stryk och seriöst få leva ett riktigt liv ett tag, nånstans lååångt långt borta.. Djungelns Drottningar eller nåt dyl.. Jag stirrar med fasa varje gång dom rullar reklamen, oförmögen att vända bort blicken eller byta kanal.
Jag måste skaffa mig en hobby. Eller en sexleksak. Eller en karl. Eller ptja.. fler barnlediga helger. Jag är int bitter hahah! Har böcker så det räcker och blir över, mina stickningar blir inte färdiga och det är för kallt för att börja påta med vårblommor till balkongen.. Hm.
På tal om barnlediga helger, woooohoooo for fuck sake, imorn e.m vinkar jag av mina älskade små för en myshelg hos morfar med fru + min lillebror. <3
En go tjejpolare ploppar förbi imorn förmiddag, då blir det kaffe + fika och en stunds mys med henne och marodören. Mims är ju i skolan! ;) Sen packar vi in oss i bilen, åker och styyyr lite grejer, besöker några klädaffärer och systemet.. (Man får inte glömma hur viktigt det är med god öl.. och vin! woot!..nu ska jag bara komma på vad jag ska ha på mig, så det blir roligare än svarta leggings, svart linne, svart kofta, vita sneakers. Haha.. sorgligt, ju! Röda naglar, kanske?) Och så ska man fundera ut nåt gott och enkelt att äta innan man drar ner till sigurd. Isa, polaren, har gjort mag-op och äter inte direkt supermycket ;) Så jag får ju se till att det hon äter är både bra, nyttigt, läckert och skitgott!
Men shit, jag kommer sakna ungarna så galet mycket.. Men det är helt ok, dom kommer ändå ha sjukt mkt roligare än mig, och jag kommer få sova ut utan att känna mig skyldig, stressad lr hetsig. Och jag kan få bli bakis och bara mögslöa halva dan! Sen får vi se om Poozen min är sjuk som en galning eller om hon ändå vill shejka ass lite.. I hope so!
Jag har ju varken firat (med utgång och barnledighetskväll/natt, alltså) jul, nyår, min födelsedag, eller nån annan trevlig händelse.. På väldigt väldigt länge.. Så nu tänker jag ta igen det med råge, och bara slappna av, och andas, njuta och vara. <3
Jag solade igen idag, efter mitt besök på ångestmottagningen (hämtar ut medicin imorn och börjar på måndag, håll tummarna för mig, jag behöver all pepp och positivitet och glada energier jag kan lägga vantarna på!).. Och nu är jag röd-rosa, kliig och jag tänker inte klaga för det kommer bli så jävla fräscht, jag ser redan hur färgen börjar sätta sig, och jag mår bara bra av att pigga upp mitt blåbleka yttre med lite tidig bränna. ~happydance~ Mitt hår går åt rätt håll också, det växer ut, och mår bättre och bättre! Fina tjejen, tillslut, det går bra nu.. vinden har vänt. lol! ! ! ! ;D
Enda solket i bägaren är att jag fick veta på ångestmott. att jag har bra resultat på alla tester.. utom ett. Jag har förhöjda levervärden. Och jag höll på att skita ner mig. Det är INTE BRA!!!!!! Men det är inte röd flagg, den är fettig och ledsen men inte döende, och eftersom min livsstilsförändring handlar om så mycket mer än bara medicin -som t.ex träning och pur, enkel lycklig tjej-, så behöver jag inte oroa ihjäl mig.
Och Anette (min supergoa sköterska) kommer hålla stenhård koll på mig och mitt mående nu, en träff i veckan och om en månad blir det nya blodprover.
Om inget annat så kommer jag gå blodfattig! Bwhaha!
Synd att man inte går ner i vikt av att ge så mkt blod då lol. Det vore ju för enkelt, liksom.
Och en långsam viktnedgång är bra, även för levern. Rasar man för fort, hänger inte insidan med, och fettet försvinner inte lika lätt där inne.. Och helt ärligt, så är det ju det viktigaste.. Så att jag fixar detta, är viktigt inte bara i nuet, utan framåt, och för resten av mitt liv. Fan vad jag är glad. Det är ju tid nu! Min tid!
Fan vad jag är stolt över mig själv! :)
Jaja, nu ska jag sluta vältra mig i min egen lycka, peppar peppar att det inte blir en käftsmäll och bakslag nu. Inte då!
För övrigt så har jag varit supervuxen idag, förutom den galet långa, härliga promenaden i slask och vind och ljuvligt solsken (snart är det vååår!)!! Jag har tecknat fast el-avtal! Mina räkningar går så hysteriskt upp och ner beroende på vintertid, kyla osv, att det inte är mindre än ångestfyllt såhär i slutet av vintermånaderna.. Så nu tog jag tag i saken. Sådetså!
Ha en superskön helg, alla fina! Det ska jag, nämligen! :)
Pusshej!
23 februari 2012
Ute och går!
Fräsch askkopp!!
Är nu klar på sjukhuset! Fick även i mig en korv med bröd, tog en extra runda runt för lite längre mysprommis och glider nu vidare. Är på löjligt, lyriskt, nästan fånigt gott humör idag!
Pusshej!
22 februari 2012
Får man sätta fail-stämpel på en hel dag?
Jag skulle vara så duktig idag.
Jag skulle göra så bra grejer, komma igång -finally- med träning och jag skulle ge mig ut på rövarstråt efter ett par bra, billiga pjucks att träna i.. Kolla efter ett par piratleggings i microfiber-stuk, och faktiskt dra och träna. Och jag såg fram emot det, så jävla mycket.
Men istället vaknar jag upp med ihållande, bankande ondsint huvudvärk, trött och sliten och känner mig som en gammal nucka. Det kanske är passande för dagens datum, dock. HA! Bitter kärring vadddddåå?!!! Jag får ju ta och ge mig. Men - man har rätt att få vara bitter, sur och grinig ibland också. Alla dagar kan väl inte stråla lika starkt.
Frogsmarts at it´s best!~
Marodören har en elak vagel i sitt öga, IGEN, och den värker, ögat är svullet och han ser ut som att han fått en rejäl höger. Stackarn.
Sänd en värmande tanke till mig ikväll, och hoppas på att jag blir av med anti-känslan, huvudvärken och att jag kan få sova. Det är ångest-dags imorn, ska dit och få provresultat och förhoppningsvis medicin. Woot. Bieffekterna kan äta min röv (suck.. det är förmodligen det dom kommer göra... *muttrar och svär*) men nu ska vi köra igång och jag kan knappt vänta. Det får bli träning efter det. Tack och hej!
Nu ska jag svepa en kaffe, gå och krama på mina goa och glada barn, och försöka rycka upp mig lite. Jag tror det är dags för ett kokhett, ångande lyxoljebad ikväll... Och kanske nån skön feelgoodfilm på det.
Och ja, jag älskar min Pooz mer än något annat i världen för att hon förstår och inte hatar på mig som en galning för att min dag gick ut över hennes. Tacka gudar och annat oknytt för att hon finns. 18 år and still going strong. <3
Pusshej.
Jag skulle göra så bra grejer, komma igång -finally- med träning och jag skulle ge mig ut på rövarstråt efter ett par bra, billiga pjucks att träna i.. Kolla efter ett par piratleggings i microfiber-stuk, och faktiskt dra och träna. Och jag såg fram emot det, så jävla mycket.
Men istället vaknar jag upp med ihållande, bankande ondsint huvudvärk, trött och sliten och känner mig som en gammal nucka. Det kanske är passande för dagens datum, dock. HA! Bitter kärring vadddddåå?!!! Jag får ju ta och ge mig. Men - man har rätt att få vara bitter, sur och grinig ibland också. Alla dagar kan väl inte stråla lika starkt.
Frogsmarts at it´s best!~
Marodören har en elak vagel i sitt öga, IGEN, och den värker, ögat är svullet och han ser ut som att han fått en rejäl höger. Stackarn.
Sänd en värmande tanke till mig ikväll, och hoppas på att jag blir av med anti-känslan, huvudvärken och att jag kan få sova. Det är ångest-dags imorn, ska dit och få provresultat och förhoppningsvis medicin. Woot. Bieffekterna kan äta min röv (suck.. det är förmodligen det dom kommer göra... *muttrar och svär*) men nu ska vi köra igång och jag kan knappt vänta. Det får bli träning efter det. Tack och hej!
Nu ska jag svepa en kaffe, gå och krama på mina goa och glada barn, och försöka rycka upp mig lite. Jag tror det är dags för ett kokhett, ångande lyxoljebad ikväll... Och kanske nån skön feelgoodfilm på det.
Och ja, jag älskar min Pooz mer än något annat i världen för att hon förstår och inte hatar på mig som en galning för att min dag gick ut över hennes. Tacka gudar och annat oknytt för att hon finns. 18 år and still going strong. <3
Pusshej.
19 februari 2012
Lördag - helg - tankar och kärlek.
Det har varit en så galet mysig dag idag.
En gammal vän och båda barnens gudmor döpte sin andra idag, en liten Frida.
Vad ljuvlig hon är, så liten, go och nästan ätbar.
Det rycker inte ALLS i äggstockarna.. Nope! Nevah! Fuckthatshit! ;) haah!
Jag har i allafall haft en tokskön dag, och jag måste tillägga, att ett väl synligt bevis på att jag är på bättringsvägen, om än på en long, lonesome road (inga låttext-referenser där alls bwhaahaha *geek*), så älskar jag att känna av de positiva bieffekterna av mitt jobb.
Jag kan jämföra med när jag var på hennes äldre barns kalas, en pojke som är jämnårig med min marodör (alltså tre), för ett år sen prick, nästan. Jag mådde jättedåligt, kände mig som skit, kände mig utanför, konstig, vilsen, utelämnad åt vargar, trasig, osäker och helt oduglig. Jag hade sprungit därifrån snabbare än vinn´, om jag inte haft barnen. Dom räddar mig, jämt. Jag kände mig som byfånen, utbölingen och det kändes som att det lyste om mig, vad jag egentligen bara såg i spegeln. Jag irrade runt, klarade inte av att sätta mig med alla andra, utan slog mig ner i det tomma köket med kaffet och försökte slappna av.
I år, på hans kalas, hade jag jätteroligt. Jag var avslappnad (även om jag njöt som mest när några hade åkt, så det inte var överfullt, proppfullt och galen ljudnivå.. jag gillar lugnet, och jag gillar att kunna prata med dom som är omkring mig, ist för random utbyte av hejjanden och nickanden och konstateranden över hur man mår bra osv. Luftigt, genomskinligt, och totalt ointressant. För hur ofta frågar man sig om hon man nyss frågade hur hon mådde, verkligen var ärlig när hon svarade?) och jag hade som sagt väldigt roligt. Och på dagens dop, på ett väldigt vackert ställe, Skerikes bygdegård (var där mååånga gånger som pre-teen, min styvfar är präst och jobbade där i flera flera år, kyrkan är väldigt vacker, och bygdegården är röd med vita knutar mitt ute i ingenstans, underbart..) så var det fullt hus, nästan alla var bekanta ansikten, jag njöt av ceremonin, jag pratade med folk, minglade runt, diskuterade skolor för barnen med en gammal bekant, åt ljuvliga vaniljbullar och drack hutlöst mkt kaffe... Och visst, jag störde fan mig på att min kjol (ja, jag hade kjol, kors i jävla skittaket) åkte upp lite och att mina lår nog passar bäst i svart, inte mossigt grågrönt, just nu.. Men annars såg jag finfin ut. Jag kände mig fin också, och jag kunde känna mig som en i gänget. Och hur kan man låta bli att älska det!?!
För övrigt så hade jag på mig mina uggs till den tjusiga utstyrseln.. Det ÄR faktiskt vinter. Så, att strutta runt i högklackat är överkurs vad mig anbelangar. ;) Jag hade på mig grågröna rynkade tunna leggings, bruna uggs, svart kortkjol, långt, svart linne (gina, what else), grå stickad supermjuk och fin tröja med lite militärstuk på ärmarna, en enorm vit stickad tubsjal och enkelt mejk. Finfin i håret också! Woot! Btw, den där arganoljan gör underverk med mitt burr.
Kidsen sprang runt och lekte, sjöng, busade, tokade, lekte mer och hade hur roligt som helst.
Och vad jag får ut av detta? Jo.. Fina bevis på att jag faktiskt bara blir tryggare och gladare i mig själv, och att jag faktiskt är bra. Sådetså. Man behöver inte mkt mer än så!
Nu har jag suttit här och slöskrivit och mögat på fejjan samtidigt, så nu har det blivit attans så sent.. Ska smutta i mig mitt vin, ta en cigg och släpa mig till sängs.
Fan vad jag är glad över att jag är jag! Tack, för att jag kan ta mig vidare, och tack, ni underbara människor, som utan att göra något särskilt, visar att jag inte är "a lost cause"..
Det betyder nåt galet mycket att känna att jag är älskad, uppskattad, omtyckt och värd att ha i närheten, även om jag strulat runt och varit en ledsnare, osäkrare och trasigare version av mig själv.
Och till syvende och sist, jag visste väl att det skulle vända.
Tänk den karl som får mig på kroken, han har ingen aning! Hah! Men guld värd, det är jag, banne mig. Och jag älskar som ingen annan. Måste lära mig att älska mig själv lika villkorslöst som jag älskar de omkring mig, bara. ;)
Ha en skön helg, gott folk.
Pusshej!
En gammal vän och båda barnens gudmor döpte sin andra idag, en liten Frida.
Vad ljuvlig hon är, så liten, go och nästan ätbar.
Det rycker inte ALLS i äggstockarna.. Nope! Nevah! Fuckthatshit! ;) haah!
Jag har i allafall haft en tokskön dag, och jag måste tillägga, att ett väl synligt bevis på att jag är på bättringsvägen, om än på en long, lonesome road (inga låttext-referenser där alls bwhaahaha *geek*), så älskar jag att känna av de positiva bieffekterna av mitt jobb.
Jag kan jämföra med när jag var på hennes äldre barns kalas, en pojke som är jämnårig med min marodör (alltså tre), för ett år sen prick, nästan. Jag mådde jättedåligt, kände mig som skit, kände mig utanför, konstig, vilsen, utelämnad åt vargar, trasig, osäker och helt oduglig. Jag hade sprungit därifrån snabbare än vinn´, om jag inte haft barnen. Dom räddar mig, jämt. Jag kände mig som byfånen, utbölingen och det kändes som att det lyste om mig, vad jag egentligen bara såg i spegeln. Jag irrade runt, klarade inte av att sätta mig med alla andra, utan slog mig ner i det tomma köket med kaffet och försökte slappna av.
I år, på hans kalas, hade jag jätteroligt. Jag var avslappnad (även om jag njöt som mest när några hade åkt, så det inte var överfullt, proppfullt och galen ljudnivå.. jag gillar lugnet, och jag gillar att kunna prata med dom som är omkring mig, ist för random utbyte av hejjanden och nickanden och konstateranden över hur man mår bra osv. Luftigt, genomskinligt, och totalt ointressant. För hur ofta frågar man sig om hon man nyss frågade hur hon mådde, verkligen var ärlig när hon svarade?) och jag hade som sagt väldigt roligt. Och på dagens dop, på ett väldigt vackert ställe, Skerikes bygdegård (var där mååånga gånger som pre-teen, min styvfar är präst och jobbade där i flera flera år, kyrkan är väldigt vacker, och bygdegården är röd med vita knutar mitt ute i ingenstans, underbart..) så var det fullt hus, nästan alla var bekanta ansikten, jag njöt av ceremonin, jag pratade med folk, minglade runt, diskuterade skolor för barnen med en gammal bekant, åt ljuvliga vaniljbullar och drack hutlöst mkt kaffe... Och visst, jag störde fan mig på att min kjol (ja, jag hade kjol, kors i jävla skittaket) åkte upp lite och att mina lår nog passar bäst i svart, inte mossigt grågrönt, just nu.. Men annars såg jag finfin ut. Jag kände mig fin också, och jag kunde känna mig som en i gänget. Och hur kan man låta bli att älska det!?!
För övrigt så hade jag på mig mina uggs till den tjusiga utstyrseln.. Det ÄR faktiskt vinter. Så, att strutta runt i högklackat är överkurs vad mig anbelangar. ;) Jag hade på mig grågröna rynkade tunna leggings, bruna uggs, svart kortkjol, långt, svart linne (gina, what else), grå stickad supermjuk och fin tröja med lite militärstuk på ärmarna, en enorm vit stickad tubsjal och enkelt mejk. Finfin i håret också! Woot! Btw, den där arganoljan gör underverk med mitt burr.
Kidsen sprang runt och lekte, sjöng, busade, tokade, lekte mer och hade hur roligt som helst.
Och vad jag får ut av detta? Jo.. Fina bevis på att jag faktiskt bara blir tryggare och gladare i mig själv, och att jag faktiskt är bra. Sådetså. Man behöver inte mkt mer än så!
Nu har jag suttit här och slöskrivit och mögat på fejjan samtidigt, så nu har det blivit attans så sent.. Ska smutta i mig mitt vin, ta en cigg och släpa mig till sängs.
Fan vad jag är glad över att jag är jag! Tack, för att jag kan ta mig vidare, och tack, ni underbara människor, som utan att göra något särskilt, visar att jag inte är "a lost cause"..
Det betyder nåt galet mycket att känna att jag är älskad, uppskattad, omtyckt och värd att ha i närheten, även om jag strulat runt och varit en ledsnare, osäkrare och trasigare version av mig själv.
Och till syvende och sist, jag visste väl att det skulle vända.
Tänk den karl som får mig på kroken, han har ingen aning! Hah! Men guld värd, det är jag, banne mig. Och jag älskar som ingen annan. Måste lära mig att älska mig själv lika villkorslöst som jag älskar de omkring mig, bara. ;)
Ha en skön helg, gott folk.
Pusshej!
15 februari 2012
Vårdjournaler - snö - medicin.
Jag har inte kunnat sova ens halvbra på hela veckan+helgen.. Känner mig lite lätt schleten! Max 4 timmar per natt är för lite för mitt välmående, I tell ya.
Så mina morgnar har varit riktigt jobbiga, har knappt vaknat, och gått i zombiemode (där man nästan rullar ur sängen och krälar till kaffebryggarn..) och varit halvblind tills koffeinet och avblaskande av ansiktet har charmat en, mer eller mindre.
Jag tog mig en promenix till sjukhuset idag, hade tid på ångestmottagningen och träffade en sköterska som verkligen var jätteskön och välkomnande. En trevlig skillnad mot sist jag var där och träffade noll koll-läkarn som jag helst hade gett ett kok stryk och skickat på charmkurs.
Vi diskuterade igenom behandling dvs medicinering, ett steg i taget.
Hon berättade om eventuella bi-effekter, som t.ex diaréen, förstoppningen, en mindre glad mage alltså. Det lät ju inte skitkul, no pun intended.... Ev. viktminskning står också på schemat och det lät ju faktiskt inte lika illa! ;D Om det kommer som en bonus när jag ändå börjar träna nu (på måndag köper jag kortet woohoo!)så kommer jag inte klaga ett dugg! Jag fick ligga ner och vila en stund, och kände en stark lockelse till att blunda, men då hade jag slocknat, så jag låg obekvämt och vickade på tårna medans vi pratade vidare haha. Sen blev det blodtryck. Jag är lågtryckare hahaha men det visste jag redan. Har alltid varit det. Jag fick även väga in mig. Det var mindre kul. Ett kilo plus? WHAT THE FUCK!?!
Jag anstränger mig ju! Pffft. Men jaja, ingen sa att det skulle bli a piece of cake, det här. Jag tänker inte ge upp så lätt, jag är peppad som FAN! ~gör en skön med mindre smickrande bootyshejking happydance~
Urinprov fick jag lämna, en massa uppgifter. Jag missbrukar inte, jag dricker inte överdrivet osv osv osv. Sen fick jag papper i hand, vinkade av Anna, traskade ner mot barnklinikens ingång och begav mig till kem lab. Det gick riktigt fort där, även om det tog en stund att hitta en välvillig åder. Ådra. Vad fan! Vad säger man? Brainfreeeeze! (nu skäms jag lite..)
Knatade segt hem i den vidriga jävla oplogade snömodden, det är ju som att traska i potatismjöl, och det tog sin tid att ta sig hem. Jag fick skitont i min höft, vette fan om det är själva "gångjärnet" eller vad det är, men av kyla och dålig gångstil/hållning så får jag jätteont. Pissiga skitkropp, vad du drygar dig mot mig! GE DIG!
Nu har jag i allafall avnjutit ett par koppar kaffe, en tallrik med soldatens ärtsoppa med extra fläsk i (styvfar lämnade den hos mig, vet inte varför men det var väl snällt).. Har aldrig ätit ärtsoppa med kött i förut (ja, jag växte upp med en veggiemamma och har svårt för fettigt slemmigt kött och fläsk osv.. Kan t.o.m må illa av fisk ibland, fortfarande) men det var faktiskt inte det minsta flebbigt, riktigt ok, och jag blev mätt! :)
Jag tänkte skriva ett långt argt utlägg om vår vård, om hur ALLA inom vården kommer åt våra journaler, och om hur jävla illa jag tycker det är.. Men jag hinner inte, marodören ska hämtas på dagis och jag ska möta en väninna vid ica efteråt, jag har bråttom ut igen! Bah!
Så jag länkar de artiklar jag läste om det.. Och får återkomma senare.
Käkkirurgen läste Evas GYN-journal..
Obehagligt, kränkande, förolämpande, påträngande och så jävla olämpligt.
Pusshej!
Så mina morgnar har varit riktigt jobbiga, har knappt vaknat, och gått i zombiemode (där man nästan rullar ur sängen och krälar till kaffebryggarn..) och varit halvblind tills koffeinet och avblaskande av ansiktet har charmat en, mer eller mindre.
Jag tog mig en promenix till sjukhuset idag, hade tid på ångestmottagningen och träffade en sköterska som verkligen var jätteskön och välkomnande. En trevlig skillnad mot sist jag var där och träffade noll koll-läkarn som jag helst hade gett ett kok stryk och skickat på charmkurs.
Vi diskuterade igenom behandling dvs medicinering, ett steg i taget.
Hon berättade om eventuella bi-effekter, som t.ex diaréen, förstoppningen, en mindre glad mage alltså. Det lät ju inte skitkul, no pun intended.... Ev. viktminskning står också på schemat och det lät ju faktiskt inte lika illa! ;D Om det kommer som en bonus när jag ändå börjar träna nu (på måndag köper jag kortet woohoo!)så kommer jag inte klaga ett dugg! Jag fick ligga ner och vila en stund, och kände en stark lockelse till att blunda, men då hade jag slocknat, så jag låg obekvämt och vickade på tårna medans vi pratade vidare haha. Sen blev det blodtryck. Jag är lågtryckare hahaha men det visste jag redan. Har alltid varit det. Jag fick även väga in mig. Det var mindre kul. Ett kilo plus? WHAT THE FUCK!?!
Jag anstränger mig ju! Pffft. Men jaja, ingen sa att det skulle bli a piece of cake, det här. Jag tänker inte ge upp så lätt, jag är peppad som FAN! ~gör en skön med mindre smickrande bootyshejking happydance~
Urinprov fick jag lämna, en massa uppgifter. Jag missbrukar inte, jag dricker inte överdrivet osv osv osv. Sen fick jag papper i hand, vinkade av Anna, traskade ner mot barnklinikens ingång och begav mig till kem lab. Det gick riktigt fort där, även om det tog en stund att hitta en välvillig åder. Ådra. Vad fan! Vad säger man? Brainfreeeeze! (nu skäms jag lite..)
Knatade segt hem i den vidriga jävla oplogade snömodden, det är ju som att traska i potatismjöl, och det tog sin tid att ta sig hem. Jag fick skitont i min höft, vette fan om det är själva "gångjärnet" eller vad det är, men av kyla och dålig gångstil/hållning så får jag jätteont. Pissiga skitkropp, vad du drygar dig mot mig! GE DIG!
Nu har jag i allafall avnjutit ett par koppar kaffe, en tallrik med soldatens ärtsoppa med extra fläsk i (styvfar lämnade den hos mig, vet inte varför men det var väl snällt).. Har aldrig ätit ärtsoppa med kött i förut (ja, jag växte upp med en veggiemamma och har svårt för fettigt slemmigt kött och fläsk osv.. Kan t.o.m må illa av fisk ibland, fortfarande) men det var faktiskt inte det minsta flebbigt, riktigt ok, och jag blev mätt! :)
Jag tänkte skriva ett långt argt utlägg om vår vård, om hur ALLA inom vården kommer åt våra journaler, och om hur jävla illa jag tycker det är.. Men jag hinner inte, marodören ska hämtas på dagis och jag ska möta en väninna vid ica efteråt, jag har bråttom ut igen! Bah!
Så jag länkar de artiklar jag läste om det.. Och får återkomma senare.
Käkkirurgen läste Evas GYN-journal..
Obehagligt, kränkande, förolämpande, påträngande och så jävla olämpligt.
Pusshej!
14 februari 2012
Vi ses i Nangijala.
Alltså, jag har dreglat på den här sidan sååå många gånger, jag tror det var här jag tävlade om en(vann tyvärr inte).. och en av de olika dom har är lusekofte-mönstrad, och sååå fin! Och jag som ändå glider runt i myskläder typ 99% jämt, skulle dö lite och långsamt, om jag fick händerna på en. Här är en svart som är på rea idag, åååh, jag önskar mitt bankkonto inte ekade så smärtsamt! Kolla kolla! Myyys!
One Piece - min mysdröm deluxe.
Jag vet att jag redan fyllt år, och att det nyss var jul, men vad fan, jag fick ingen, kom igeeen, jag är go och frusen!
Ämnesbyte.
Det är alla Hjärtans Dag, jag är luspank och halvdöd och mest orolig över att jag kommer sitta och vara ledsen och deppa i min ensamhet halva natten. Det ligger en skugga över den här dagen och det har inget att göra med att jag är singel och kärleks/sextörstande.. Det handlar om min mami. Hon gick bort natten från alla hjärtans dag, 01.30, den femtonde februari. Saknaden är svårare att hantera än vanligt, jag skulle så gärna velat ha henne i mitt och barnens liv, och saknar hennes varma, kärleksfulla visdom och famn.. Mina barn hade älskat henne så jävla mycket, och det är så fuckingjävlapissruttet värdelöst att dom förlorat henne redan innan dom hunnit lära känna henne.
Hon var en fantastisk mamma, kämpe, kvinna och medmänniska.
Du kommer aldrig glömmas, du finns alltid i mitt hjärta och mina barn lär känna dig via mig. Och jag vet att du är här ibland och tittar till oss, vakar över oss, sänder oss ditt eviga ljus och din kärlek.
Jag skulle inte klarat allt utan dig, och minnet av dig, av din kärlek.
Jag hoppas du är lycklig och fri där du är, och att du lever loppan.
Tills vi ses igen, finaste min älskade, underbara mamma, du som lärt mig så mycket om hur man är det bästa man kan vara, hur man kämpar, och hur man tror.
~Vi ses i Nangijala.
Jag älskar dig.
Och ja, just det, Glad Alla Hjärtans Dag, alla mina fina. <3
One Piece - min mysdröm deluxe.
Jag vet att jag redan fyllt år, och att det nyss var jul, men vad fan, jag fick ingen, kom igeeen, jag är go och frusen!
Ämnesbyte.
Det är alla Hjärtans Dag, jag är luspank och halvdöd och mest orolig över att jag kommer sitta och vara ledsen och deppa i min ensamhet halva natten. Det ligger en skugga över den här dagen och det har inget att göra med att jag är singel och kärleks/sextörstande.. Det handlar om min mami. Hon gick bort natten från alla hjärtans dag, 01.30, den femtonde februari. Saknaden är svårare att hantera än vanligt, jag skulle så gärna velat ha henne i mitt och barnens liv, och saknar hennes varma, kärleksfulla visdom och famn.. Mina barn hade älskat henne så jävla mycket, och det är så fuckingjävlapissruttet värdelöst att dom förlorat henne redan innan dom hunnit lära känna henne.
Hon var en fantastisk mamma, kämpe, kvinna och medmänniska.
Du kommer aldrig glömmas, du finns alltid i mitt hjärta och mina barn lär känna dig via mig. Och jag vet att du är här ibland och tittar till oss, vakar över oss, sänder oss ditt eviga ljus och din kärlek.
Jag skulle inte klarat allt utan dig, och minnet av dig, av din kärlek.
Jag hoppas du är lycklig och fri där du är, och att du lever loppan.
Tills vi ses igen, finaste min älskade, underbara mamma, du som lärt mig så mycket om hur man är det bästa man kan vara, hur man kämpar, och hur man tror.
~Vi ses i Nangijala.
Jag älskar dig.
Och ja, just det, Glad Alla Hjärtans Dag, alla mina fina. <3
12 februari 2012
Ideal, mobbning, våldtäkt och annat skit.
Jag såg denna på fejjan, och var tvungen att dela med mig.
Jag har tyvärr ingen aning om vem konstnären i fråga är, då den blivit ompostad osv.. Men ja. Den var fiin! :)
Lagerfeld har spottat ur sig ännu en groda, och Margaret Cho skrev om det. Jag tyckte hon skrev så jävla bra att jag inte ens behöver säga nåt ytterligare om det.
Margaret Cho to Karl Lagerfeld: Fuck You and Your Fucking Glasses.
Ok, så jag måste bara kommentera - lite..
Jag har upplevt flera sorters mobbning, allt från utfrysning till en så skärande smärtsam mobbning att jag gick sönder lite mer för varje ord, blick och inslängd kommentar.. Och de välsminkade pikarna som man bara hör för att man vet vem det var riktat till.. Vuxna människor och mobbning i samma mening tycker jag ändå är ännu värre.. Borde vi inte veta bättre?
Och för att ivrigt (och lite argt, jag har svårt att ens tänka på ämnet utan att spy lite i munnen och koka över världens jävla massproducerade ondska..) byta ämne, så postade en av de smarta kvinnor jag har på min kompislista en video på fb idag. Den är gjord av en svensk tjej, och jag tyckte den var helt jävla klockren, så här kommer den.
Och läser man texten på denna bild (hoppas verkligen den syns..) så mår man bara ännu lite mer illa..
Och ännu ett ämnesbyte.
Jag läser nya artiklar, ser nya vids, varenda jävla dag.
Om våra svenska politiker som spyr ur sig idioti, är det självhat eller bara pur smällfet social och världslig blindhet som får de högervridna att faktiskt TRO på vad dom säger och föreslår? Snälla nån, jag känner hur tarmarna vrider sig och jag känner skriet i strupen välla upp, mina händer knyter sig och ofta är jag så jävla uppvarvad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.. Jag tvivlar på att jag skulle bli en bra politiker, mest för att jag redan är så jävla bitterfittigt trött och ja, bitter, på allt vad partipolitik heter. Och sen kan man ju mjukt undra om jag skulle komma ihåg hälften av vad jag behövde få fram, jag som älskar att debattera men är så flummig och ofta tankespridd, att jag säkert skulle falla in på tio sidospår och stryka som den lätt efterblivna katten runt kallnande gröt.. innan jag ens kom fram till den första poängen jag skulle leverera. Jag vette fan, alltså.
Men det finns ändå mycket jag VILL göra. Och en av dom sakerna är ju att jobba med ungdomar.. Gräsnivå.. lr snarare rotnivå. Jag har ju en idé om vart jag kan börja, så jag ska se vart den leder, är det blindspår så får jag ju bara tralla vidare, jag är faniminlåda helt jävla bestämd nu. Vi har bråttom!
Bleh. Jag är helt slut i kroppen och skallen är fortfarande ute och svirar, det är som vanligt. Jag kan knappt vänta på att se vad medicinen kan ge för förändring på det planet! Jag vill slappna aaav!
Och min surfitta till familjeläkare vill inte ge mig några insomningspiller heller, jäkla tönt, ser hon inte vad jag kämpar med dagligen? PFFFT! Fuck you! Om jag ville fluddra ihjäl mig så skulle jag väl ta till bättre skit än dina jävla pisspiller!!!
Kom igen nu.
Det är ju som sagt inte helt enkelt att styra skeppet upp på rätt köl, efter att det legat så länge med allvarlig slagsida. Haha.. älskar liknelsen. Jag har iallafall flytväst på, banne mig ;)
Nu ska jag nörda mig en stund och sen kika till kidsen innan en kvällsdusch i all tysthet.. Deras rum har blivit så fina nu, sonens är helt uppstyrt (förutom byrån då) och dotrans blir bara mer och mer BRA!! Hon var jätteduktig idag, utan att driva mig till vansinne med sin slöhet.. Städade upp och dammsög, moppade och plockade iordning, det blev så fint så! Marodören sprang mest runt och jäklades, retades med sin syster tills hon var nära breakdown.. Men han fick jobba han också :) Hjälpte till riktigt bra! Woot! Dom kan om dom vill, liksom.
Neh. Nu är det dags.
Ha en skön vecka, gott folk!
Pussheeeej!
11 februari 2012
Att gå i dimma. Är det ADHD?
Det känns som att jag gått i en tjock, motsträvig dimma.
I tjugo år har mitt liv varit mönstrat av ångestattacker, panikrusningar i huvudet där allt annat går i slow motion omkring mig, där något håller mig tillbaka, där min andning låser sig och mina tankar, mitt huvud.. rusar. Mönstret av depressioner som håller i sig, vissa i korta perioder, andra långa. Förlösningen i att skära mig själv under flera år som tonåring, som ett skri på hjälp, ett konstaterande att inget annat hjälper, att blodet på något sätt grät ut allt det jag inte kunde fälla tårar över.
Avsaknad av det enda stöd jag någonsin känt, som jag under flera år stötte ifrån mig; min mamma.
Sorg över vad jag kunnat bli, om jag kunnat omfamna chansen.
Trötthet över att aldrig känna mig förstådd, aldrig känna mig god nog, aldrig känna mig annat än misslyckad och alltid ledsen över att inte klara vad andra knappt tänker på. Och där menar jag allt från att kunna varva ner och faktiskt sova lugnt på nätterna, till att hålla tider, sköta räkningar, komma ihåg möten och att ha lite framförhållning. Inget har någonsin fungerat för mig.
Jag har plågats av ondskefulla (även vakna) mardrömmar, sett spöken och känt mig omvälvd av en tomhet, en ensamhet, som ett mörker som aldrig tagit slut.
Rädsla över att förlora kampen. Irritation och bisterhet över det jag ständigt snubblar över. Hinder på vägen som aldrig verkat överkomliga.
En känsla av likgiltighet, en smärta över att bli förbisedd, bortskyfflad, klappad på axeln, bedömd, dömd och "omöjligförklarad"..
Dumförklarad.
Jag har fått höra otaliga gånger hur jag slösar bort min strålande intelligens, hur jag hade kunnat bli något, hur jag måste anstränga mig, kämpa hårdare, vilja MER. Hur jag måste ta för mig, klampa på, resa mig och tro på mig själv.
Som att jag aldrig försökte.
Men att i ett helt liv försöka, resa sig ur askan och sen direkt falla över ett annat olösligt hinder, utan någon som håller en om ryggen, någon som tar tag i en, någon som handar över de verktyg, de möjligheter, som kanske hade kunnat fungera.. Det är inte helt lätt.
Och ja, det gör ont som fan.
Lär dig leva med vad du har, ta rätt på dina styrkor, omfamna dina svagheter och verktygen du aldrig lärde dig, se här.. Det går faktiskt.. Vi kan pröva andra vägar, vi kan gå åt ett annat håll, välja en annan stig, slå upp helt nya, gräva fram igenbommade. If there´s a will, there´s a way.
Hade jag inte blivit oplanerat gravid som sjuttonåring och tagit ansvaret för det.. Hur hade det gått då? Samtidigt som jag såg min fantastiska mamma tyna bort till en grådaskig skugga av sig själv, smalna till ett skelett med uttänjd hud och få cancerknölar överallt, så valde jag livet, jag blev vän med min sjuka mamma och tog där och då mitt första, riktiga, väldiga beslut. Att faktiskt leva. Och kämpa.
Hade hon inte kommit när hon kom, min ljuvliga lilla dotter, så vet jag inte om jag ens hade levt idag. Jag hade nog inte gått åt "rätt" håll i alla fall. Jag hade fortsatt på min ändlösa ~path of destruction~, rasat ännu djupare efter att mamma dött, gett upp allt vad livsvilja, styrka och glädje hette. Jag blev förd tillbaka till livet av den där lilla tjejen. Och min mamma hann mata mig full med kärlek och ljus innan hon gick bort, för att jag efteråt inte lade mig ner i ensamheten och ångesten, och valde att dö själv. För två månader senare föddes min dotter.
Efter födseln släpptes jag helt. Jag var myndig, ensam, nybliven mamma och jag trodde världen var för andra, inte för mig. Min kärlek till min dotter övergick allt förstånd, och i de djupaste träsk av sorg och ångest, depression och rädsla inför det hela väldiga alltet, så överlevde jag.
Tacka gudarna för det!
Idag, ett halvår efter att jag fått min diagnos, ser jag på livet med nygamla ögon. Jag längtar nu efter normaliteten, jag frodas i vanligheten, i det triviala och det enkla, i rutinerna.
Och jag försöker att inte vara bitter. Vissa dagar går det finfint, andra dagar sörjer jag över all tid jag förlorat, i den mening där utbildning, lätt andning, kärlek och pur, enkel livsglädje växer.
Jag är inte stolt över allt jag gjort, jag önskar jag inte varit dum, förblindad och rädd, jag försöker att inte förminska mig själv, jag vill inte sky den jag varit.. Men jag vill aldrig tillbaka.
Jag har så lång väg att gå, så mycket att göra, så mycket att ta igen, att uppleva, att dela med mig av.
Jag önskar bara att ärren enbart varit inuti.. Att jag inte pådragit mig skulder som jag inte vet hur jag någonsin ska bli av med (och som en konsekvens, inte kan ta studiebidrag.. det försvårar en hel del), att vänner inte tröttnat på mig och lämnat mig i det förflutna,
att jag inte gett upp så många gånger..
Men någonstans där i sorg och mörker måste jag ju ändå hålla näsan över ytan, för min dotters skull.
Och vet ni, att få en normalt tjurig, obstinat tonåring låter som en mardröm.. Men det är en välsignelse att se vart hon är hel och glad, där jag var en trasig mardröm. Och hon har precis börjat på sin resa in i tonåren, mer stabil, stark och lycklig än någonsin.
Jag måste ju gjort någonting bra. Någonting rätt.
Att långsamt ta sig tillbaka in i ett liv där du är relativt borträknad, bortglömd och lite förpassad in i galningarnas missanpassade hörna, är inte helt enkelt.
Varken på ett socialt plan eller in i ett liv där inte socialbidrag för resten av livet hägrar som en tung skugga.
Jag vill så mycket. Jag har så mycket att ge. Jag läker, långsamt, plockar ihop bitar och lär mig att älska mig själv, samtidigt som jag kanske lite någonstans på något plan börjar tro på att andra kan se vad jag har att ge, se vad jag vill ha, vem jag är.. Och tycka om vad som syns! Kan det vara så? Kanske? Lite? Att tröska i det förflutna är inte enkelt, och det ger inget botemedel eller någon magisk lösning, men det hjälper mig på något sätt, det är befriande att se att jag tar babysteps..
Babysteps är bra!
~Många bäckar små, ni vet.
För en gångs skull är jag inte arg när jag skriver! :)
Jag hade tydligen drogindikationer i nåt av alla blodprov jag lämnade för att dom på ångestmottagningen ska ha alla värden listade när dom börjar med medicinering (adhd-meds).. haha.. Sköterskan jag fick tag på för någon dag sen frågade om jag missbrukade? Nepp. Grovt alkoholintag strax innan lämnade prover? Nope. Andra eventuella starka medicinger (där mina beroendeframkallande insomningspills tydligen inte räknas in, fick jag veta)? Nehe du. Jag frågade om echinagard (röd solhatt, naturens egna giftiga läkemedel som lagras i kroppen ett tag efter användning) kunde vara det som slog röd flagg. Hon återkom senare på dagen med svaret, och det kunde nog vara det. Så jag fick inte komma och lämna nya prover i torsdags, eftersom jag igen tagit echinagard i över en veckas tid. Jag ska dit på onsdag. Då ska det ha gått ur kroppen. Under tiden får jag inte ens dricka vitaminbrus! Ha! Skitflummigt... Men jaja.
Ok, nu har jag dränerat tillräckligt.
Det är sen fredagsnatt, krogenbesökarna har redan fått igång sina efterfester i grannlägenheterna och det är nog dags för mig att ta en nattacigg och gå och lägga mig. Jag kanske läser några sidor i min bok.
Den verkar riktigt bra!
Godnatt, ochh hörrni, ha en trevlig helg.
"No magic potions, no fairy dust. Noone to push you..
No one to do it for you. Just one determined foot infront of the other."
Och så måste jag ju avsluta med en av mina favvopics.
Den är ju bara helt jävla klockren!
Ja, just det ja! UGH!
Pusshej! :)
I tjugo år har mitt liv varit mönstrat av ångestattacker, panikrusningar i huvudet där allt annat går i slow motion omkring mig, där något håller mig tillbaka, där min andning låser sig och mina tankar, mitt huvud.. rusar. Mönstret av depressioner som håller i sig, vissa i korta perioder, andra långa. Förlösningen i att skära mig själv under flera år som tonåring, som ett skri på hjälp, ett konstaterande att inget annat hjälper, att blodet på något sätt grät ut allt det jag inte kunde fälla tårar över.
Avsaknad av det enda stöd jag någonsin känt, som jag under flera år stötte ifrån mig; min mamma.
Sorg över vad jag kunnat bli, om jag kunnat omfamna chansen.
Trötthet över att aldrig känna mig förstådd, aldrig känna mig god nog, aldrig känna mig annat än misslyckad och alltid ledsen över att inte klara vad andra knappt tänker på. Och där menar jag allt från att kunna varva ner och faktiskt sova lugnt på nätterna, till att hålla tider, sköta räkningar, komma ihåg möten och att ha lite framförhållning. Inget har någonsin fungerat för mig.
Jag har plågats av ondskefulla (även vakna) mardrömmar, sett spöken och känt mig omvälvd av en tomhet, en ensamhet, som ett mörker som aldrig tagit slut.
Rädsla över att förlora kampen. Irritation och bisterhet över det jag ständigt snubblar över. Hinder på vägen som aldrig verkat överkomliga.
En känsla av likgiltighet, en smärta över att bli förbisedd, bortskyfflad, klappad på axeln, bedömd, dömd och "omöjligförklarad"..
Dumförklarad.
Jag har fått höra otaliga gånger hur jag slösar bort min strålande intelligens, hur jag hade kunnat bli något, hur jag måste anstränga mig, kämpa hårdare, vilja MER. Hur jag måste ta för mig, klampa på, resa mig och tro på mig själv.
Som att jag aldrig försökte.
Men att i ett helt liv försöka, resa sig ur askan och sen direkt falla över ett annat olösligt hinder, utan någon som håller en om ryggen, någon som tar tag i en, någon som handar över de verktyg, de möjligheter, som kanske hade kunnat fungera.. Det är inte helt lätt.
Och ja, det gör ont som fan.
Lär dig leva med vad du har, ta rätt på dina styrkor, omfamna dina svagheter och verktygen du aldrig lärde dig, se här.. Det går faktiskt.. Vi kan pröva andra vägar, vi kan gå åt ett annat håll, välja en annan stig, slå upp helt nya, gräva fram igenbommade. If there´s a will, there´s a way.
Hade jag inte blivit oplanerat gravid som sjuttonåring och tagit ansvaret för det.. Hur hade det gått då? Samtidigt som jag såg min fantastiska mamma tyna bort till en grådaskig skugga av sig själv, smalna till ett skelett med uttänjd hud och få cancerknölar överallt, så valde jag livet, jag blev vän med min sjuka mamma och tog där och då mitt första, riktiga, väldiga beslut. Att faktiskt leva. Och kämpa.
Hade hon inte kommit när hon kom, min ljuvliga lilla dotter, så vet jag inte om jag ens hade levt idag. Jag hade nog inte gått åt "rätt" håll i alla fall. Jag hade fortsatt på min ändlösa ~path of destruction~, rasat ännu djupare efter att mamma dött, gett upp allt vad livsvilja, styrka och glädje hette. Jag blev förd tillbaka till livet av den där lilla tjejen. Och min mamma hann mata mig full med kärlek och ljus innan hon gick bort, för att jag efteråt inte lade mig ner i ensamheten och ångesten, och valde att dö själv. För två månader senare föddes min dotter.
Efter födseln släpptes jag helt. Jag var myndig, ensam, nybliven mamma och jag trodde världen var för andra, inte för mig. Min kärlek till min dotter övergick allt förstånd, och i de djupaste träsk av sorg och ångest, depression och rädsla inför det hela väldiga alltet, så överlevde jag.
Tacka gudarna för det!
Idag, ett halvår efter att jag fått min diagnos, ser jag på livet med nygamla ögon. Jag längtar nu efter normaliteten, jag frodas i vanligheten, i det triviala och det enkla, i rutinerna.
Och jag försöker att inte vara bitter. Vissa dagar går det finfint, andra dagar sörjer jag över all tid jag förlorat, i den mening där utbildning, lätt andning, kärlek och pur, enkel livsglädje växer.
Jag är inte stolt över allt jag gjort, jag önskar jag inte varit dum, förblindad och rädd, jag försöker att inte förminska mig själv, jag vill inte sky den jag varit.. Men jag vill aldrig tillbaka.
Jag har så lång väg att gå, så mycket att göra, så mycket att ta igen, att uppleva, att dela med mig av.
Jag önskar bara att ärren enbart varit inuti.. Att jag inte pådragit mig skulder som jag inte vet hur jag någonsin ska bli av med (och som en konsekvens, inte kan ta studiebidrag.. det försvårar en hel del), att vänner inte tröttnat på mig och lämnat mig i det förflutna,
att jag inte gett upp så många gånger..
Men någonstans där i sorg och mörker måste jag ju ändå hålla näsan över ytan, för min dotters skull.
Och vet ni, att få en normalt tjurig, obstinat tonåring låter som en mardröm.. Men det är en välsignelse att se vart hon är hel och glad, där jag var en trasig mardröm. Och hon har precis börjat på sin resa in i tonåren, mer stabil, stark och lycklig än någonsin.
Jag måste ju gjort någonting bra. Någonting rätt.
Att långsamt ta sig tillbaka in i ett liv där du är relativt borträknad, bortglömd och lite förpassad in i galningarnas missanpassade hörna, är inte helt enkelt.
Varken på ett socialt plan eller in i ett liv där inte socialbidrag för resten av livet hägrar som en tung skugga.
Jag vill så mycket. Jag har så mycket att ge. Jag läker, långsamt, plockar ihop bitar och lär mig att älska mig själv, samtidigt som jag kanske lite någonstans på något plan börjar tro på att andra kan se vad jag har att ge, se vad jag vill ha, vem jag är.. Och tycka om vad som syns! Kan det vara så? Kanske? Lite? Att tröska i det förflutna är inte enkelt, och det ger inget botemedel eller någon magisk lösning, men det hjälper mig på något sätt, det är befriande att se att jag tar babysteps..
Babysteps är bra!
~Många bäckar små, ni vet.
För en gångs skull är jag inte arg när jag skriver! :)
Jag hade tydligen drogindikationer i nåt av alla blodprov jag lämnade för att dom på ångestmottagningen ska ha alla värden listade när dom börjar med medicinering (adhd-meds).. haha.. Sköterskan jag fick tag på för någon dag sen frågade om jag missbrukade? Nepp. Grovt alkoholintag strax innan lämnade prover? Nope. Andra eventuella starka medicinger (där mina beroendeframkallande insomningspills tydligen inte räknas in, fick jag veta)? Nehe du. Jag frågade om echinagard (röd solhatt, naturens egna giftiga läkemedel som lagras i kroppen ett tag efter användning) kunde vara det som slog röd flagg. Hon återkom senare på dagen med svaret, och det kunde nog vara det. Så jag fick inte komma och lämna nya prover i torsdags, eftersom jag igen tagit echinagard i över en veckas tid. Jag ska dit på onsdag. Då ska det ha gått ur kroppen. Under tiden får jag inte ens dricka vitaminbrus! Ha! Skitflummigt... Men jaja.
Ok, nu har jag dränerat tillräckligt.
Det är sen fredagsnatt, krogenbesökarna har redan fått igång sina efterfester i grannlägenheterna och det är nog dags för mig att ta en nattacigg och gå och lägga mig. Jag kanske läser några sidor i min bok.
Den verkar riktigt bra!
Godnatt, ochh hörrni, ha en trevlig helg.
"No magic potions, no fairy dust. Noone to push you..
No one to do it for you. Just one determined foot infront of the other."
Och så måste jag ju avsluta med en av mina favvopics.
Den är ju bara helt jävla klockren!
Ja, just det ja! UGH!
Pusshej! :)
10 februari 2012
Pappa agerar på dotters respektlöshet.
Facebook i all sin glorifierade ära.
Men när det kommer till barn och ungdomar på facebook, och hur dom beter sig ~alltför ofta~ så ställer jag mig stenhårt på alla förbannade föräldrars sida. Skulle min dotter någonsin i framtiden blocka mig från hennes konto, så kommer hennes datorprivilegier ryka lika fort som en stinkande fjärt! Så enkelt är det. Fram till att hon fyller 18 år, så är jag en blodigel som inte kommer ge upp, och jag är ansvarig för vad hon än får för sig att pytsa ut i etern.. Så full tillgång is a given, annars plockar jag bort kontot och hon kommer få lära sig ännu mer om agerande och konsekvenser.
Engelskspråkig artikel om pappan som gav gensvar på sin dotters fb-post.
Om det nu skulle vara så att artikeln inte går att se längre, så kommer videon här.
Jag tycker han är dödsskön, klockrent gensvar och föräldraskap på topp!
<3
Men när det kommer till barn och ungdomar på facebook, och hur dom beter sig ~alltför ofta~ så ställer jag mig stenhårt på alla förbannade föräldrars sida. Skulle min dotter någonsin i framtiden blocka mig från hennes konto, så kommer hennes datorprivilegier ryka lika fort som en stinkande fjärt! Så enkelt är det. Fram till att hon fyller 18 år, så är jag en blodigel som inte kommer ge upp, och jag är ansvarig för vad hon än får för sig att pytsa ut i etern.. Så full tillgång is a given, annars plockar jag bort kontot och hon kommer få lära sig ännu mer om agerande och konsekvenser.
Engelskspråkig artikel om pappan som gav gensvar på sin dotters fb-post.
Om det nu skulle vara så att artikeln inte går att se längre, så kommer videon här.
Jag tycker han är dödsskön, klockrent gensvar och föräldraskap på topp!
<3
Feber, smörgåslyx och muskler.
Jag är trött. Tom i skallen och inte särskilt pepp. Vad göra med en helg där man helst hade haft pengar och åkt till ikea (lillkillen behöver verkligen en liten byrå.. det jag använt som förvaringsmöbel åt honom är trasigt, tydligen var den trasig redan när jag fick den.. jävla skitbeteende, man ger väl inte bort trasiga möbler till vänner utan att tala om att det är vissa "skavanker". (Men hon ville inte köra den till återbruket. Man lär så länge man lever. Pfft!)
Men istället får man vända på mynten i börsen för att få till lite accepterat helgmys. Tur att mina kids är glada sålänge det finns glass och kärlek i huset! :)Dotran peppar redan för Gladiatorerna.. Whatever happened to the funk? haha.. Jag vill ju kolla på melodifestivalen! Men nej, hon vill ha muskler, fula outfits och dassig underhållning. Det får bli att livestreama skiten på datorn för tråkmor!
Nu ska jag mumsa i mig en ciabatta med kotlettpastrami på(man hittar dom grymmaste reagrejorna när det är kort datum på dom på min ica-butik. Woot!)
Sonen är fortfarande febrig och sjuk, och allt är mitt fel, jag smittade honom med min skit och som en liten fis så får han andra reaktioner av det än vad jag fick. Jag tackar gudarna för alvedonsuppar, vitaminbrus (han älskar´t!..brusarna, inte supparna..) och blåbärssoppa. Och vällingen, såklart. Det är det han vill ha mest. Men nu bad han om en limpmacka med skinka, så han får lite god pastrami han också! Dags att slänga på andra kannan kaffe, tror jag. Ha en skön helg!
Pusshej!
09 februari 2012
Torsdag, produktivitet och en jävla massa tvätt.
Det känns som en måndag!!
Det ÄR torsdag, jag vet. Men jag är aldrig så produktiv och go go go-ig som på måndagar, så det är nåt lurt med just den här torsdagen.
Tvättstugans maskiner är fullpackade med kläder och skit, halva lägenheten är städad och nu önskar jag mig en liten byrå till minimarodören. Dotra kommer ha den stora i sitt rum, jag får på nåder låna ett par lådor (iaf tills jag klurat ut nåt bättre.. jag måste åka till ikea och köpa såna där plastlådor på hjul att köra in under sängen.. perfa för mina kläder ju!) och jag måste fundera ut det bästa sättet att sortera lillemannens leksaker och kläder.. Det måste fungera..
Jag har dreglat något fruktansvärt på sneakersnstuff´s rea-skit, dom har en hel del sköna pjucks det hade varit grymt att inhandla till vårens outfits.. Eftersom jag tänker träna bort fettet (vill inte ens tänka på hur mina inre organ ser ut) tycker jag det är sjukt onödigt att köpa plagg, även om dom är sketasnygga, vad fan liksom, jag tänker inte ha den här storleken för resten av livet. Eller ens resten av året.
Jag är inte det minsta intresserad av amerikansk fotboll, så att kolla superbowl var väl inte direkt lockande. Jag plockade dock ner Madonnas uppträdande, det var ju ett måste att se. Tyvärr var typ halva numret som att bita i ett surt äpple, det var riktigt trist att se. Oavsett vad hon sagt om att hon jobbat hårdare på det numret än på något annat, någonsin.. Det väcker väl snarare en del frågetecken! ;)
M.I.A och Nicki var dock grymma, och ätbart läckra.. Madonnas nya singel får mig knappt att höja på ögonbrynen, visst, den är lättsmält men kom igen, den går ut på att alla älskar henne? C´mon!!!
Sista numret körde hon dock med Cee-lo Green, en big finish, och som alltid så får "Like A Prayer" mig att rysa från hårbottnen ner i tårna. Hon var bäst när jag först föll för henne.. Kommer fortfarande ihåg hur jag nästan grät av glädje när jag fick LP´n "Like a Prayer" när jag var typ åtta-nio år, jag var ju en minimänniska, liksom! Hon kommer till götet i sommar.. men ärligt talat så skulle jag hellre åka ner och shejka bootey på metaltown. Stålhättakängorna kanske grävs fram hahahahaaa.. Det var inte igår! Men på festival så funkar det bäst, ingen mosar ens tår och man kan ge en tjyvspark på dom jävlar som försöker. *insert evil wicked grin HERE*
Ok. Ett bra tag senare. Har varit några vändor till i tvättstugan, stått och hängt tvätt i torkrummet (om jag nånsin blir desperat nog efter en sauna så kan jag alltid sätta mig där med några bärs.. man lär ju bli pissfull på cirka två sekunder!), hållit kidsen något så när på gott humör.. Marodören ville t.o.m följa med ner och hjälpa till, istället för att ligga i soffan och slappa framför bompa.
Jag har funderat på en sak. Jag gjorde min sexuella debut när jag var femton (ugh, det hade ju kunnat vara med en mer värdig partner, men hur många får sin befläckelsestund dom drömt om?), jag är 29 år fyllda nu, och det var alltså 14 år sedan jag påbörjade min sexuella resa.. Om man nu kan uttrycka det så. Hah! Jag tänker dock inte nämna sist jag hade sex, men det var inte en direkt värdig upplevelse det heller.
Jag känner att det är dags snart, nookie, here I come!
-lol-
Och på tal om nookie, så blir jag barnledig om några helger.. woopdyfuckinhoooo!!!! Jag ser fram emot det redan.. Grooming, långt bad, vin, partaaay och en sjukt lång sovmorgon är redan inplanerad.
Kidsen ska till styvmorfar med fru över helgen. Dom kommer nog uppskatta det lika mkt som jag, det är jag säker på. Dom brukar bli bortskämda med typ badhus, skojland osv.. Plus tacos/pizza och annat gotteri. Det är bra att dom får lite tid på sig att faktiskt sakna sin gamla mamma!
Snart är det näst sista vändan ner i tvättstugan (orkaaaa......)...
Bompa är på tvn, Johan ser likadan ut som för 20 år sen, och jag slurpar i mig dagens sista kaffe. Känner mig rastlös och skön samtidigt, vilket inte direkt är lättolkat. Pfft. Ägglossning, deluxe? Bah.
Det är outlet-priser på happyhair. Deprimerande? Ptja, när man tänker att jag har kort, konstigt, banankola-tonat hår.. Så.. Keep on dreaming, lass!
I´m out. Pusshej!
Det ÄR torsdag, jag vet. Men jag är aldrig så produktiv och go go go-ig som på måndagar, så det är nåt lurt med just den här torsdagen.
Tvättstugans maskiner är fullpackade med kläder och skit, halva lägenheten är städad och nu önskar jag mig en liten byrå till minimarodören. Dotra kommer ha den stora i sitt rum, jag får på nåder låna ett par lådor (iaf tills jag klurat ut nåt bättre.. jag måste åka till ikea och köpa såna där plastlådor på hjul att köra in under sängen.. perfa för mina kläder ju!) och jag måste fundera ut det bästa sättet att sortera lillemannens leksaker och kläder.. Det måste fungera..
Jag har dreglat något fruktansvärt på sneakersnstuff´s rea-skit, dom har en hel del sköna pjucks det hade varit grymt att inhandla till vårens outfits.. Eftersom jag tänker träna bort fettet (vill inte ens tänka på hur mina inre organ ser ut) tycker jag det är sjukt onödigt att köpa plagg, även om dom är sketasnygga, vad fan liksom, jag tänker inte ha den här storleken för resten av livet. Eller ens resten av året.
Jag är inte det minsta intresserad av amerikansk fotboll, så att kolla superbowl var väl inte direkt lockande. Jag plockade dock ner Madonnas uppträdande, det var ju ett måste att se. Tyvärr var typ halva numret som att bita i ett surt äpple, det var riktigt trist att se. Oavsett vad hon sagt om att hon jobbat hårdare på det numret än på något annat, någonsin.. Det väcker väl snarare en del frågetecken! ;)
M.I.A och Nicki var dock grymma, och ätbart läckra.. Madonnas nya singel får mig knappt att höja på ögonbrynen, visst, den är lättsmält men kom igen, den går ut på att alla älskar henne? C´mon!!!
Sista numret körde hon dock med Cee-lo Green, en big finish, och som alltid så får "Like A Prayer" mig att rysa från hårbottnen ner i tårna. Hon var bäst när jag först föll för henne.. Kommer fortfarande ihåg hur jag nästan grät av glädje när jag fick LP´n "Like a Prayer" när jag var typ åtta-nio år, jag var ju en minimänniska, liksom! Hon kommer till götet i sommar.. men ärligt talat så skulle jag hellre åka ner och shejka bootey på metaltown. Stålhättakängorna kanske grävs fram hahahahaaa.. Det var inte igår! Men på festival så funkar det bäst, ingen mosar ens tår och man kan ge en tjyvspark på dom jävlar som försöker. *insert evil wicked grin HERE*
Ok. Ett bra tag senare. Har varit några vändor till i tvättstugan, stått och hängt tvätt i torkrummet (om jag nånsin blir desperat nog efter en sauna så kan jag alltid sätta mig där med några bärs.. man lär ju bli pissfull på cirka två sekunder!), hållit kidsen något så när på gott humör.. Marodören ville t.o.m följa med ner och hjälpa till, istället för att ligga i soffan och slappa framför bompa.
Jag har funderat på en sak. Jag gjorde min sexuella debut när jag var femton (ugh, det hade ju kunnat vara med en mer värdig partner, men hur många får sin befläckelsestund dom drömt om?), jag är 29 år fyllda nu, och det var alltså 14 år sedan jag påbörjade min sexuella resa.. Om man nu kan uttrycka det så. Hah! Jag tänker dock inte nämna sist jag hade sex, men det var inte en direkt värdig upplevelse det heller.
Jag känner att det är dags snart, nookie, here I come!
-lol-
Och på tal om nookie, så blir jag barnledig om några helger.. woopdyfuckinhoooo!!!! Jag ser fram emot det redan.. Grooming, långt bad, vin, partaaay och en sjukt lång sovmorgon är redan inplanerad.
Kidsen ska till styvmorfar med fru över helgen. Dom kommer nog uppskatta det lika mkt som jag, det är jag säker på. Dom brukar bli bortskämda med typ badhus, skojland osv.. Plus tacos/pizza och annat gotteri. Det är bra att dom får lite tid på sig att faktiskt sakna sin gamla mamma!
Snart är det näst sista vändan ner i tvättstugan (orkaaaa......)...
Bompa är på tvn, Johan ser likadan ut som för 20 år sen, och jag slurpar i mig dagens sista kaffe. Känner mig rastlös och skön samtidigt, vilket inte direkt är lättolkat. Pfft. Ägglossning, deluxe? Bah.
Det är outlet-priser på happyhair. Deprimerande? Ptja, när man tänker att jag har kort, konstigt, banankola-tonat hår.. Så.. Keep on dreaming, lass!
I´m out. Pusshej!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)