Håller det inte med ductape så finnes ingen räddning.
Jag satt med en sovande marodör i famnen och tittade på Linda Skugge på svt. Marodören satt ihopkrupen i mitt knä mest för att jag inte klarade av att släppa ifrån mig honom, värmen och den självklara kärleken och tryggheten värmer och klistrar ihop bättre än vilken tejp som helst. Faktiskt. Mims kom nyduschad och kröp ihop brevid och myste och lyssnade på Linda.
Jag gillar Linda. Hon är galet intelligent, otroligt rolig, utan att vara dryg eller framhäva att hon ÄR rolig, eller skratta åt sig själv. Hon imponerar, och jag charmas av hennes leende, hennes lätt ironiska blick och grymma bronsiga nagellack. Tack, Linda, du inspirerar, charmar och är så jävla ärlig, vad skönt det är.
Hennes historia är känd av de flesta, och nu blev jag sjukt sugen på att köpa Fittstim.
Så, vad fan. Era snåla jävlar, som sitter och kräver mer pengar.. WHAT ABOUT THE BIGGER PICTURE?
Behövs inte Fittstim ute i handeln, synlig på biblioteken och nära till hands? Ska det vara svårt och nära intill OMÖJLIGT att få tag på en av de böcker som markerar tidsepok, kvinnosyn och feminism för 00-talet? Ska tonåringar idag inte kunna läsa den pga de snåla puckon som bara sitter och surfittar sig över en slant hit eller dit. Skäms ni inte??!?
Ta och skärp er, tycker ni detta är något annat än ett skämmigt jävla I-landsproblem?
Boken tar upp ämnen som är brinnande heta i dagens samhälle, den ska inte stoppas från publicering för att författarna vill ha mer pengar. Är ni inte stolta över vad ni skrivit? Är inte antologin och ämnena som tas upp viktiga nog? Är feminismens kamp inte lika viktig idag, som den var då den publicerades? Behöver inte unga män och kvinnor något "annat" att kunna läsa, eller ska vi kanske ta och ge de unga lite mer sockersöt sondmatning med anorektiska klädpålar, våldtäkter som inte var det egentligen (för hon hade kjol på sig, hon hade druckit, hon kallar sig homo osv), jag menar, dagens unga (ja, båda könen) behöver få höra, läsa, se, bli påminda om vad jämställdhet är, vad respekt är.. Vi behöver alla ha folk och fä omkring oss som påminner oss om att alla är olika, att alla bör respekteras, om att alla kan vara precis vad dom vill. BLI precis vad dom vill. Ja, jag skulle kunna skriva en roman bara om det faktum att boken borde finnas tillgänglig. Men. Jag har fått fram min poäng. Så. Punkt slut.
För övrigt så pratade Linda på svt ikväll om den lilla fighten mellan henne och Ranelid.
Eller snarare, hon skrev om hans bok, han blev grinig och tjurig och tyckte hon hoppade på honom. Stackarn då. Jag är inget fan av Ranelid, har endast läst några sidor ur skit han skrivit, efter att ha hittat det på nätet. Jag har dock en ganska klar uppfattning om honom. Och förutom att hans bränna ser direkt påmålad ut (om inte, så är han nog i riskzonen för cancer.. bara en tanke..) och att hans pinsamma spektakel hans framträdande i melodifestivalen faktiskt var: helt värdelöst dåligt (och fick mig att allvarligt ifrågasätta hans psykiska välbefinnande - flera ggr om) så får detta mig bara att än mer fundera lite över hur han är funtad. Crybaby, någon? HÄR är i allafall den ursprungliga texten hon skrev om hans bok, för åratal sen.
Den känns väldigt mjuk och snäll, faktiskt. Och att han är stel, läppglossykladdig och renrakad är väl inget mer än ett enkelt konstaterande.
Japps. Jag gillar Linda.
Nu byter jag topic.
Juan Carlos (Spaniens kung) skadar höften under en elefantjakt i Botswana, och hoppades på stöd och tröst från sitt folk. Vilken jävla idiot. Slänga pengar åt helvete när landets ekonomi går åt pipsvängen, för att åka på något så förkastligt som elefantjakt.. Jag hoppas folket ger dig fingret och kräver riktiga svar. Jag finner inga ord. Jag hoppas din höft gör så jävla ont.
Byter topic.
Temat för världskonstdagen var könsstympning.
World Art Day är BRA.
Temat är hett, viktigt och det måste fortsätta uppmärksammas, belysas.
Såväl kvinnlig som manlig könsstympning är fel, fel och ja.. fel. Det är ett övergrepp.
Jag är helt emot det och är extremt glad att jag lever här, och inte där. Just sayin..
Konst är vad skaparen gör det till, det är vad betraktaren tolkar det som.
Jag säger ingenting om det.
Men jag har dock mina mjuka känslor inför den svarta kvinnokroppen "negertårtan" en konstnär ~ Makode Aj Linde (som är svart, måste jag påpeka) ~ skapade.
Såg på nyheterna hur vår ärade kulturminister bokstavligt talat högg in och skar upp denna skapelse, som skulle vara en symbol för könsstympning, och hur man är för/emot det. Folk kräver hennes avgång, Afrosvenskarna rasar och kallar det rasism, andra säger att Lena Adelsohn-Liljeroth blev lurad i en fälla.. Samma kulturminister som tidigare sagt att hon kräks bara hon ser graffiti. Tydligen satte inte denna tårta igång kräkreflexerna.
Jag måste bara poängtera, att på nyheterna så såg man huvudet röra på sig. (Montage med levande människa, alltså.. Riktigt osmakligt!) och de stora bitarna tårta som skärs upp och serveras får nästan magen att vända lite på sig.
Sorry, kulturministern, den fria konsten i all sin ära, och du kanske kände lite grupptryck, men seriöst..
Då får du ta på dig ansvaret också. Och stå för dina handlingar, oavsett vad de sänder ut för signaler.
Afrosvenskarnas respons.
Nu byter jag topic - igen.
Igår fick jag inte tag i Annette, min sköterska på spec.ångest-mottagningen.
Inte idag heller, och idag fuckade jag upp hela min dag. Har varit så trött att jag slocknade helt död i förmiddags, efter ännu en natt av dålig sömn. Ingenting hjälper. Jag känner mig helt förstörd, och kan faktiskt inte vänta i tio dagar på vårt nästa möte. Jag lämnade grundlig info om allt som händer, hur jag mått och mår, hur allt känns och den vidriga tröttheten. Förklarade hur jag är ensam med två barn, jag kan och orkar inte detta.
Jag vill bara köpa min cykel nu, jag vill bara TA MIG SAMMAN. Skrapa ihop klegget (min hjärna) och få luft. Känna lugn. Och tro lite på det här. Jag är så evinnerligt trött på att kämpa. Jag fick iaf bra bemötande av sköterskan jag pratade med idag, vi pratade om andra mediciner osv, och hon både "hörde" och förstod mig. Det är något att vara tacksam för.
Det har ju inte funnits många sådana under åren.
Jag är less. På internet. På fb. På tv. På folk. På sömn. På kläder. På mitt fett. På mitt mående. På piller. Jag tror jag behöver en vinkväll, snart, snart. Och jag behöver få sola lite. Snart. Men först är det de små stegen som behövs. Jag fixar det här också. Såklart. Det finns inga alternativ. Men en stunds lugn och ro, tack.
Jag såg en ljuvlig video, den är säkert överallt på nätet redan, men jag tänker dela med mig av den, jag med. Jag blev helt lycklig bara av att titta på den. <3
Den kommer kanske inte fungera så länge, jag ser att folk plockar bort dom lika snabbt som dom läggs upp,
men om inte denna funkar så youtuba HD - 2PAC ALIVE Feat Snoop Dogg at COACHELLA 2012
Jag behöver nåt skönt att titta på. Jag ska testa American Horror Story.
Är såå besviken på Game of Thrones senaste, det var inte alls roligt. Och vi fick inte ens se hur det går för drakbruttan (jag sörjer fortfarande hennes make...) och hennes nya folk..
Och nu måste jag vänta ännu en vecka. Skit också! Och ingen annan serie levererar gotteri heller!
På tal om gotteri... Sa jag att jag är så sötsugen att jag håller på att långsamt framlida?
Smågodis... I alla dess former. Och har jag nåt godis hemma? NEJ! NEJ! NEJ! WTF!
PMSmonster gångrat med Morran, med en ledsen liten bismak på det hela. Härligt, alltså.
Nu ger jag mig. Men först. Pooz. Jag älskar dig. Jag är rutten ibland. Men jävligt tacksam över att du aldrig ger upp på mig, att du älskar mig no matter what. Oavsett hur lite du gillar mig för stunden. Du är fantastisk. Tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig!
Nattinatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar