Konsten att inte ge ett endaste fuck.

Jag har en sjuklig förkärlek för idiotiska skämtbilder. En av dessa bilder (jag sparar en hel del, för ev. framtida bruk.. Man vet aldrig!) är en fladdermus på rygg med världens största minipenis. Den är mest rolig för att man i sitt stilla sinne undrar varför dom jävlarna blir begåvade på dessa sätt när vissa människokarlar verkar ha stått längst bak i snoppstorlekskön.. Tyvärr är det inte alltid så att dom hamnade långt fram i intelligenskön heller. 

Min dotter råkade se denna bild, och rodnade, halvt besvärat, halvt road, som den äkta "preteen" hon är. Sen la hon ett rejält asgarv, och undrade om det var en riktig fladdermussnopp.

 Jag kan ju säga att jag önskar jag visste svaret. 

Hon berättade om nån annan hon hade sett var en bild full av kaktusar.. (Jag har sett nån dylik, hoppades innerligt att det inte var just den.. just sayin´..) Där det i alla former och storlekar var formade som snoppar. 

Jag känner igen mig så väl i hennes tänk, hennes humor, hennes ironi.. Och jag är så himla glad att jag aldrig behöver gå igenom det stadiet igen! :D 

Och nu till konsten att inte ge ett fuck. 

Bara låt bli! 

 Idag så är det Earth Hour, och jag tycker det är skitlöjligt. Som att man är duktig för att man släcker ner, tänder ljus, plockar fram spelen och umgås med familj/vänner eller hänger helt själv... Varför måste man få känna sig duktig för att göra gott? Måste du bli belönad, snabbt, och bekräftad av andra, för att göra något som borde vara självklart?

Isåfall, tänk såhär. En gång i månaden. Eller veckan. Så samlar du din familj, dina vänner, lr vem du nu vill vara med, Lena Handén, kanske? Släck ner, stäng av datorer, tvapparater, telefoner, tänd lite ljus, slå upp nåt skönt spel, dela ut pokerkorten, whatever.. Eller plocka fram gitarren, häll upp en öl.. Gå ut och ta en skön promenad i kvällsluften.. Whateverrr!!! 

ÅÅÅÅH vad duktig du är! Jag lovar, jag kan skriva ett veckans peppbrev till dig, om du lovar! 

För i dagens samhälle glömmer man. Så fort. Så lätt. Och vadå, att du släcker på toa efter att ha tagit ett dump gör väl ingen skillnad? Men jo. Faktiskt! Både för din el-räkning, och för resten också. Läs på lite?

Och allt detta säger jag med ett milt leende, jag lovar, så att du inte blir skrämd av allvaret, bortkollrad av ilskan i blicken och särskilt så att du inte ska känna dig utpekad och förtryckt eller dömd. Jag vill ju inte förstöra min mjukagoamjukisbyxemammaimage. Som tycker om att skriva ihop ord för lite extra krångel. 

Och ta mig nu inte på alltför stort allvar, för det är ju faktiskt ingen fara för planeten. Det är ju bara knasiga aktivister och flummiga forskare som bitchar och hittar på nattsagor för att skrämma klungan av får. 

Att upptäcka att man gått och blivit mamman.

Ja... Jag slöar röven av mig framför facebook, läser bloggar och töntar runt, istället för att krypa ner under täcket, kolla in senaste avsnitten på de beroendeframkallande serier jag är helt galen i. 
 Eller typ luta mig bakåt och blunda lite, drömma mig bort och... Ptja.. Typ.
 Det där med sömnen, ja.. Men det är inte därför jag skriver -igen- för typ sjuttioelfte gången på två dar. 




Och nej, det är fan inte pillsen som gör mig helt hyper igen. Eeeehehehheh. Jag lovar!!
 (Helt jävla fucking seriöst, faktiskt.) 


Konsten att uppleva sitt liv ur den roll man varit i och känner igen sig i allra mest, 
och sen ta ett steg åt sidan, att titta tillbaka, titta på sin historia, titta på sina barn, sitt liv, sin nutid.. Och upptäcka att man blivit mamma.
 Jag ska försöka förklara lite lätt. 
Utan att villa bort mig på tretton andra sidospår... Och det är en jävla effort, eftersom pillsen faktiskt GÖR mig meeer förvirrad, tankspridd och intenåvidarevettig.. Hmpfh. 


Jag har alltid älskat min mamma, sett upp till henne, beundrat henne och varit så tacksam för vem hon var, vad hon var och stod för, vad hon trodde på, och vad hon -helt naturligt- förde över på oss barn. 
 Jag har samtidigt alltid varit barnet i den relationen. 


Men ikväll så fick jag en epiphany... Hm.. Måste gå och kolla stavningen på det där ordet, alltså... Googleismyfriend!  Och se, det var fan rättstavat från början. Winniiiiing!


Jag kollade på någon random film på svt, där en kvinna med två barn fick bröstcancer. 
 Dessa filmer brukar jag sky som helvetets jävla favvopest. 
 Jag knappar mig iväg med kontrollen fort som fanken och låtsas som att det regnar. Men ibland fastnar jag. 
Jag kommer ihåg en film för flera år sen, där en medelålders kvinna insjuknade i cancer och bara blev sjukare och sjukare, man fick följa hennes kamp genom hennes och hennes bästa väninnas ögon.. Hon dog i slutet. Jag hade ångest genom hela den filmen, för den var så äkta, den kändes... Så som det känns, på riktigt. 
 Men fortfarande var jag barnet som led, jag var den lilla tjejen som kände smärtan skära sönder kroppen inifrån och ut, jag var den lilla ungen som sörjde sin mamma, som saknade sin enda, bästa, finaste, vackraste underbara mamma. Och jag grät som en idiot, när hon (what a shocker...) dog i slutet. 


Men (inte alltför många sidospår nu, Christine... Snälla nån, fokusera..mera..) ikväll, när jag satt och såg vad hon i kvällens film gick igenom, från de första proverna, till när hon upptäcker att håret börjar lossna tack vare kemobehandlingen.. Eller när hon är så svag och har så ont i kroppen att hon rasar ihop på golvet och spyr ur sig hela maginnehållet över halva golvet, mitt framför sin tonåriga dotter.. Där dottern var tvungen att samla ihop sig själv och bli den omhändertagande, den hjälpande, den som klarar av.. Hon tog med henne till sjukhuset, där dom får veta att mamman fått en sorts feber plus infektion i kroppen (det händer de bästa, kemon dödar ditt immunförsvar helt totalt så råkar du bli sjuk så kan du dö av den skiten istället.. Sicken ironi.) och måste vårdas på sjukan ett tag. 
Jag skriver inte en imdb-grej här nu, så jag tänker inte tipsa om den heller. 
(SIDOSPÅÅÅÅR, CHRISTINE!!!!)
................Hm. 


Ikväll när jag såg henne ligga där i sjukhussängen och hennes yngre dotter (ungefär i min dotters ålder) kom rusande in, gråtandes, och slängde sig om sin sjuka, bleka, tärda mammas hals... Då började jag tänka som en mamma. Som en kvinna. Inte som ett barn. 
 Jag vet ju hur det är att vara barnet. Jag vet hur det sårar, hur det skär, hur jävla svårt det är att ta in, att tvingas acceptera... att överleva. 
 Men att inse att jag gått och blivit mamman nu, var en helt sjuk upplevelse.


 För jag har varit mamma i snart elva år. Mims fyller 11 i april. 


Jag kände i hela kroppen, hur det måste kännas... Att få beskedet, att bearbeta det... Att gråta ur sig. Att bli förbannad. Att fasa inför det oundvikliga, att ladda inför kampen.. En kamp på liv och död, varken mer eller mindre. 


Där man som mamma ser sina barn se hur den som gett dom liv stå utan kontroll eller odödlig oövervinnerlighet... Där man själv ser hur ens egen kropp inte vill, inte klarar av, hur man sjuknar in, hur man känner knölarna, hur man börjar hata sin egen svaga kropp... Hur man ifrågasätter hur i helvete ens kropp kan utveckla något så dödligt.. Och varför det inte finns ett ordentligt botemedel... Jag menar, vi får sprutor för det mesta, fixa ett jävla "tabortcancernpåtreveckor-piller"!!!  


Cancer is a fucking mental, fucked up BITCH!!! 




Att se sina barn bli rädda, ledsna, jagade och otrygga.. Skräckslagna.. Ståendes inför det alltför tidiga uppvaknandet, inför det som borde fått komma i lugn och ro senare i livet.. Det att ens förälder är dödlig, vanlig, mänsklig, precis som alla andra. 


Det gör ont som fan, och det skrämmer skiten ur mig.. Och mamma dog. Läkarna sa att hon hade en mkt bra prognos, bra siffror, bra överlevnadschanser. Att hon skulle fixa det här. 
Men hon dog. Jag såg henne tyna bort, tills det inte var mer än cancerknölar under spänd, blek, fläckig hud. Och hennes ögon.. Hon hade så ont. 


Och där! DÄR! Vips, så föll jag tillbaka.. Nu kände jag barnets smärta.. Min smärta. Min förlust. Min sorg. Och det gör så jävla jävla jävlajävlajävla ont. 


Jag vill inte göra så mot mina barn... Men jag kan inte säga nej, jag kan inte ta och bara sätta punkt för det. Jag KAN inte kontrollera ett eventuellt intåg av cancer i min kropp. 
 Det kommer inte utifrån.  Nu vill jag bara skrika, gråta, sparka omkring mig och slå något (någon, helst.. blodig och köttig och döendes, av mina -hämndens, straffets- slag) Sätt ett ansikte på cancern, så att jag får slå. Sen kan jag sätta mig ner, och kanske andas ut i allafall hälften av den skärande barnasorgen. 


Och att stå där som mamman, att känna den maktlösheten inför sin eventuellt väldigt närliggande död.. 
Det får det att brinna i hela bröstet och huvudet. Och det svartnar för ögonen.
 Där kan vi snacka naken, brinnande, svidande smärta, sorg, pina.. Och glödgad ilska. Jag förstår inte att mamma inte var arg non stop. Arg på att inte kunna kliva iväg, lägga bort det, välja bort det, att bara... Jag VET INTE... 


Det finns inga ord. 


Och på något vis, så fann min mamma styrkan och ljuset och kärleken till att ge oss allt hon kunde, så länge hon kunde. Och hon kämpade. Och även om hon på ett sätt förlorade, eftersom hon dog.. Så vann hon på ett annat. För någonstans där i allt mörker, så gav hon oss ljus. Hon fyllde hela mig, hela mitt hjärta. Med kärlek, stolthet, styrka och ljus. Och någonstans där i all smärta, så överlevde jag. 


Något lär man sig väl. 
 Och när jag tänker på mina fantastiska, underbara, kärleksfulla barn som är fyllda av ljus och glädje..
 Så förstår jag. Nästan. Man ger allt man har. 

Konstiga regler världen runt.

Man kan ju undra vad som är verkligt och vad som är påhittat... Men jag kan inte låta bli att posta denna..



I Libanon får män ha sex med djur, men det måste vara djur av kvinnligt kön. Att ha sex med djur av manligt kön bestraffas med döden.
I Bahrain är det tillåtet för en doktor att undersöka en kvinnas könsorgan, men han får dock inte titta direkt på dem under undersökningen utan endast genom en spegel.

Muslimer får inte titta på könsorganen på en avliden person. Detta gäller även begravningsentreprenörer. Könsorganen på den döde måste täckas med en tegelsten eller träbräda hela tiden.

Straffet för onani i Indonesien är halshuggning. (Jag skulle vara död så många gånger om..)
Det finns män på Guam vars fulltidssysselsättning är att resa landet runt och beröva flickor på oskulden. De betalar dem dessutom för äran att få haft sex med dem för första gången… Och skälet är: Enligt Guams lag så är det absolut förbjudet för oskulder att gifta sig.

I Hongkong får en bedragen fru lagligen döda sin otrogne man, men endast med sina bara händer. Mannens älskarinna får dock dödas på vilket sätt som behagas.

I Liverpool, England får kvinnliga säljare arbeta med bar överkropp — men endast i affärer för exotisk fisk.
I Cali, Colombia, får kvinnan endast ha sex med sin äkta man. Första gången de ska ha sex så måste kvinnans mamma vara i rummet och bevittna akten.
I Hartford, Conneticut, bryter man mot lagen om man kysser sin fru på en söndag.
I delstaten Washington finns det en lag som meddelar att det är strängt förbjudet att älska med en oskuld (även på bröllopsnatten). (*denna kan man ju fundera över..)
En man får inte avfyra en pistol då hans kvinnliga partner får en orgasm. Denna lag är verksam Connorsville, Wisconsin.
Den enda ställningen som är accepterad enligt lag i Washington DC är missionärsställningen. Alla övriga ställningar är olagliga.

es ist Freitag!

Jag undrar om det krävs en zombie apocalypse a´la världens undergång för att det samhälle vi lever i, en hierarki i en triangelform, måste slås ut med en jävla nuke för att omvälvas av en cirkel istället, tänk själva, jorden är rund, inte trekantig. Är det månne en hint? 




Upp till kamp har aldrig varit mer historiskt ekande i nutidens jävla korrekthet, och det är NU vi måste slåss, fortsätta TRO på människan, på godheten.. Se förbi mörker, rädsla, hat, fördomar, alla smärtsamma, blodiga krig.. Och fortsätta se ljuset som finns. 




Vadfan sitter man och klurar på egentligen, jag dricker morgonkaffe.. Jag borde fundera på om jag ska raka benen eller använda veetkrämen. 




Jag drömde sjukaste ångestdrömmen precis innan jag vaknade. 
 Sömnen är inte på min sida som vanligt, jag somnade inte innan halv tre, men fick en extra timmes sömn på morgonen, tacka gudarna.. Det tar så lång tid att komma till liv, att det skrämmer lite. Men nu tillbaka till drömmen. Kan det måhända vara så att jag är lite väl fäst vid min telefön? Jag drömde nämligen att det var stora grejer på gång, men så helt plötsligt tog en arg bitterfitta min lur och tjolade ner den i ett kar fullt med vatten, och kan ni tänka er ååångesten? Jag kunde inte rädda den, den sjönk till botten.. Och den dog där, i mina händer. Jag försökte torka den, plockade i sär den på några sekunder.. Men det var försent. Jag vaknade kallsvettig och helt panikslagen... eeeeheheheh. Helt sjukt. Hej ilandsmardröm, liksom. What the fuck?!?! Eller som innekidsen säger, DAFUQ?!


Nej, nu måste jag rycka upp mig. Kan inte sitta här och klura. Jag VET att det är nånting jag borde komma ihåg, jag måste bara komma på´t, så jag kan göra´t. Vad i helveeeede!


Pusspåer, detärheeeelg! 

Smygiga stugrassens flirtdöd.

Jag sitter och försöker förklara för en smygsvennesofflockstugerasse varför jag inte vill träffa honom på en öl. Det är en jättetrevlig kille, jag lärde känna honom för ett par år sen. 
Träffade honom genom mw haha.. Vi har pratat en del fram och tillbaka, och han har alltid verkat trevlig. Han lyssnar på en hel del patriotisk(förattuttryckadetsnällt) musik, upptäckte jag för ett tag sen. Inget farligt med det, jag har sett honom i diskussioner där han har försvarat sig och förklarat hur han kallar sig patriot "för han älskar sitt land", och jag känner, ok, jag ska inte vara en sån som dömer. Jag kämpar hårt, hårt, för att inte döma människor. 
Sen ger jag fan alla en chans. Jag vill själv att människor ska ge MIG den chansen, oavsett vad dom må tänka första gången dom pratar med mig!


Tillbaka till den här snubben. Vi har flirtat, pratat om random skit, haft trevligt osv..  Pratat om att ta en öl och se vad vi kommer fram till, om det pirrar i lilltån, liksom. 
 Men så för ett par dagar sen så såg jag att han (och det är hemskt, men fb är fan bra ibland.. Tror jag) hade "gillat" en sida som typish heter "SD in i riksdagen-JA!!" eller nåt dylikt. 


Och vadå, varningsraketerna som småputtrat lite redan fjärtade till ordentligt och jag bara suckade. 


Vadan göra då? Träffa honom ändå? Måste jag PÅPEKA mina åsikter (som att dom inte är klara nog genom att se random poster på fejjan, for fuck sake..) och FRÅGA? 


Och så fick jag ett mess från honom idag. Han undrar varför jag inte svarat på hans fråga om dejt i solskenet med ölen i hand. Och jag tar tjuren vid hornen, och säger det rakt ut. 
Hur jag tycker det känns jobbigt att jag såg det där, att jag respekterar folks åsikter (i mångt och mycket iaf...eheh) men att jag inte kan ställa mig bakom det över huvud taget, eller träffa en kille som har såna åsikter.. Rasist eller inte. Stugrassar är lika jävla hemska. Och det var DOM som fick in SD i riksdagen. Punkt slut. 
 Jag förklarar att varför ens träffas när jag inte kan acceptera att en kille jag annars lätt skulle kunnat falla för, står för något som får mig att må illa, bli förbannad osv... 
 Han svarar med:"Jag är på deras linje på mycket, men det betyder inte att jag är rasist. Jag tycker t.ex att det ska göras check på alla invandrare som kommer till Sverige för att se om dom blivit dömda för något brott i sitt hemland. Någon sån koll görs inte.."
Jag kontrar med att det finns många ämnen i vår politik som måste ses över och hanteras, men att välja att rösta på ett invandrarfientligt parti som har en hel del (...) öppet rasistiska/nynazistiska medlemmar är inte en möjlighet eller en ok lösning i min värld. 
Skulle våra åsikter tvinga ut oss i kamp skulle vi stå på varsin sida.. Mot varann. 

Jag frågar honom rakt varför han valde, förutom just den frågan, att rösta på SD, och vad han tycker om deras historia, vad han tycker om deras övriga politik. 
Han svarar med att han känner många invandrare, att han besöker många av deras kvartersbutiker varje dag och handlar, och står och snackar med dom, och att han gillar dom. 


...................Eeeeeh... 


Jag... liksom... det vrålar i mina fingrar... Jag har svårt att fokusera och vill bara skriva skriva skriva.. men försöker hålla igen, och svarar med att berätta (ifall han nu missat det) att min sons biologiska far är från Jamaica. Att min syster också är mulatt, med rötter i Sverige och Sydafrika. Att jag växte upp med en mor som lärde mig om Nelson Mandela, som kämpade mot apharteid.. Hur jag har människor omkring mig, som jag älskar, utan att se deras hudfärg, utan att bry mig om vart deras rötter finns.. Hur det är deras godhet som gör dom till goda människor. MÄNNISKOR. Ja, just det.. Hur Segregationen är det vi måste hantera, hur vi måste se till det bästa angående människorna i vårt land.. 


Agggghhhh...Har så svårt med detta.. 


Han följer SD pga deras strikta invandringspolitik. Ja, det har jag fattat redan. Han påpekar att han inte gillar deras moderatlikande högeråsikter.  Han påpekar om och om igen hur han inte menar det rasistiskt alls. Hur han vill att våra svenskar ska bli omhändertagna med de pengar vi har, inte "nysvenskarna, de nytillkomna".. (om jag förstår vad han menar, säger han också.. jodå.. jag tror jag gör´t. ) Han vill inte att jag dömer honom för något han inte är.. Och förstår honom "RÄTT". 


Jag säger bara... Vårt blod är RÖTT. Inte RÄTT. 




Jag orkar inte diskutera med honom mer nu.. Jag orkar verkligen inte. För snart kommer jag vilja slå in ansiktet på honom, och det är ju lite lätt kontraproduktivt. Eller? Får jag? 


Jag är ju snäll.. Så det här blev mitt avslut. 


"Vi väljer inte vart vi föds. Människor som behöver hjälp, ska få det, på rätt sätt. Självklart ska vi ta hand om de människor som redan finns här, vi behöver bättre vård, äldrevård, barnomsorg, stöd för missbrukare, arbetslösa och långtidssjuka.. Vi behöver ordna ALLT det.  Och så mycket mer. Men pengarna går till annat, det går till att hålla de rika om ryggen samtidigt som sjukhus klubbas på auktioner till privata girigbukar som endast har vinstintresse, pengarna hjälper de rika bli rikare och de fattiga bli fattigare. Jag ser inte  vart SD kämpar för att minska klyftorna, hur de behandlar människor som människor, inte efter vad de har för hudfärg eller hemland. Flyttar jag till ett land för att jag jagas för min religion, mina politiska åsikter, för att mina barn har fel hudfärg eller för att jag är en våldtagen kvinna, för att jag sagt nej till något fel, osv, så ska jag alltså inte bli emottagen.. för andra, rikare länder har tillräckligt med sig själva och de sina. Jag dömer inte dig, men jag väljer att inte ta in dina val och dina åsikter. du är säkert en fin kille som kommer hitta en superfin tjej, men jag är inte den människan.  Jag hoppas verkligen att du tar dig en närmare titt på vad sd i vår riksdag sänder ut för meddelande, både till vårt eget folk och till andra länder.. Och kanske överväger att kolla andra partiers åsikter och tänk lite närmare. 
Ta hand om dig."


HERREGUD, han tar inte ens en vacker hint eller ett "adjöken adjö"............ Jag plockar bort honom om ca 2 sekunder.
Han svarar såhär: 

"hmm, just därför ska vi träffas o ta en fika/öl så kan vi prata om detta face to face ist för att chatta här. håller med om vissa saker men tror du behöver vakna till om vissa andra." 


OH for FUCK SAKE! Mina ögon är nog öppna så det räcker. Tack och hej! 
(Jag skrev faktiskt ett svar, blev så jävla förbannad. HA! Att jag hellre avslutar här, än att jag måste lyssna på honom när han förklarar hur det egentligen ligger till och blir förbannad istället. Bättre att tacka och bocka för mig här och nu! Jag är vaken nog... Och behöver inte övertygas om motsatsen. Ha det bra!)


Och ändå så fortsätter han? Behöver han ligga så jävla hårt? Desperat, någon? Snälla... Ge upp. Gå och leta under en jävla sten, för fan. Han skriver igen... och säger att han inte alls försöker övertyga mig/någon, alla får väl ha en åsikt? ..... Vilket var ungefär det jag inledde med. Suck. Jag skrev tillbaka, för sista gången.. "Ok. Du säger att jag behöver vakna till, och du kan säkert förklara hur det egentligen liger till. Men du, jag betackar mig.. Ha det bra. Hejdå!"

"Do you want to unfriend ***stugrasse ***?" 

YES; MOTHAFUCKAAAAAAH!!!! 

Nu ska jag andas ut några gånger, släppa den där arga morran lös i sitt skåp, ta lite kaffe och kolla vad vi ska käka ikväll. Jag vill mest ta ett långt, rykande hett bad och glömma allt, bara för en liten stund, om alla människor med hat och rädsla i sina hjärtan.. Och om hur blinda människor är inför sina egna "tänk". 


Tacka gudarna och alla galna jävlar för alla fantastiska människor i mitt liv som påminner mig om att det finns kärlek och ljus kvar i härtan och själar. Tack. Tack som fan, faktiskt. 


Jag älskar er. 


Pusshej!

Det här med privatheten...

Jag har funderat en jävla massa på det här. 


Och jag vette fan vad jag ska göra. HUR jag ska göra. 


Med allt äckel och alla idioter som finns, både på internet och i verkligheten, så har jag verkligen hållit min blogg helt blank på personliga bilder. Det finns inte en enda på mina ungars ansikten, inte en enda på mig själv, heller, för den delen.


Men vad är jag egentligen rädd för? Att bli dömd? Bedömd? Följd? Ogillad? Kritiserad? Stalkad? Är jag så jävla spännande, eller vad? Jag vet vilka jag tänker på, egentligen, det gör jag verkligen... Men jag predikar "UPP TILL KAMP MOT RÄDSLA" non stop... Och låser mig själv, ändå, genom att påminna mig själv om de som jag har jobbig historia med.. 


Det börjar kännas som att det är dags att säga FUCK YOU! 


Jag vill ju dela med mig av min vardag, av mina kids, av min värld, mitt huvud, mitt, min, detta hörn av verkligheten som den är. Osminkad, ärrad, riktig, ibland smutsig och ganska jäkla vacker, utan att få det att låta bättre på något sätt. Ska jag hålla mig ifrån det, sätta spärrar och fälla ner bommar.. För min egen skull? Jag skyddar mina barn ändå. Jag vette fan. 


Egentligen är jag inte rädd, överhuvudjävlataget, att folk och fä ska läsa, se, få reda på. 
 För sitter DU och dömer MIG, så är ju inte det mitt problem. ALLS, faktiskt!


Men jo, det tål att tänkas på.


För övrigt så vill jag verkligen få händerna på CRYBABY, nån som kommer ihåg den? 
 Helst gratis, förstås.. Jag är en fattig jävel som måste hålla i kronorna och lägga dom på sånt som är viktigt. Och så är jag jättesugen på filmkväll med vin och Rocky Horror.. Lovely!




Haha.. På tal om att införskaffa det som är viktigt. Jag har nu äntligen köpt mig ett par träningsskor. Hittade ett par fantastiska, på Stadium Outlet! Ett par vita/lila puma, som passade mina mongofötter perfekt! Vilket jävla gliiid! Och det är barnskor, fast upp till min storlek, så dom blev billigare också. WOOOT!!! Billigt är bra. Och på måndag blir det svett! I mina nya skor! *nynnar på "jag börjar nästan sväva.. I mina gyyyyyllene skooor"* Jaa, herregu! 


Mims var hos tandläkaren idag, det var hennes tur nu. Tacka gudarna att jag överkommit min värsta panikångestmördandeblödandesvettkänsla när jag kliver in där. Ingen kommer slå ner mig i stolen, binda fast mig, plåga mig och slita ut mina tänder  utan bedövning, med en grov tång.. Spräcka mina läppar, mungipor, osv. 


Hon fick några tänder plastade. Superbra skydd, hör jag från alla håll, så det blir nog bra med det. Hon ska tillbaka om ett tag för att plocka ut en rotrest som dom lät vara kvar efter operationen, av nån skum anledning. Dom kanske inte hann. Don´t remember. Don´t care. Men nu ska den ut! Super! 
Och jag är så jävla stolt över henne, för hon har sett min ångest när jag skulle på akuttid, hon veeeet hur jävla mycket jag "ogillar" tandläkarn.. Men inte hon, inte! Jag bockar och bugar inför din visdom och styrka, fantastiska unge! <3

Nu är det dags för en fet kopp starkt kaffe, den där tröttheten medicinen levererar är inte att leka med, jag höll på att avlida imorse.. Det intressanta är att den ändå inte gör det lättare för mig att sova på nätterna, det där med att kunna varva ner är ännu ett mysterium.. Så en eftermiddagslagd powernap hade inte skadat. Wishful thinking, jag har tvättstuga idag! Pfft! 


Ha en fin dag i sol/regn/vind/rusk!


Pusshej!

Thåström till Västerås!

NO SHIT, SHERLOCK! 


Jag ska gå, vem ska med? Vavavavava? Det är ju fan sommar, det får bli öl nere vid vattnet och sen en skön kväll med Thåström ljuva stämma... Fan, helt jävla underbart!


All nödvändig info finns här, biljetterna börjar säljas sista mars! Woot!
Thåström på Sigurd 30 augusti!

Överhormonell, rädd, stolt som fan och det är happy humpday?

Jag sitter här, är dödens trött, jag väntar på min mens, har en lätt huvudvärk och jag har ingen jävla aning om vad fanken jag ska laga för mat till kidsen. 


Jag har varit på spec.ångestmottagningen som det tydligen heter (har inte ens läst på skylten ordentligt förrän idag, i hissen..) och fått veta att jag nog inte kommer drabbas av de värsta biverkningarna på concertan. DVS................ *tyyysssstnad*..... Jag slipper alltså, förhoppningsvis..:


*Självmord
*Självmordstankar
*Blodansamlingar och svåra blödningar i hjärnan
*Stroke
*Tourettes
*Personlighetsförändringar (det faktum att jag blev ghaaaalet hyper där ett tag är en annan biverkan, och har inget med detta att göra. Jag konstaterade för övrigt hos Annette ((sköterskan jag går på kollerna hos)) att jag inte ens insåg det själv, förrän efter ett tag. Jag tyckte bara jag var lite extra partyglad. Eeeeeheheheheh...Shhh! Jag veet! No further comments!)
*Nollställd sexlust
*Okontrollerbara ryckningar
Och den episka...
*Plötslig död. 


Den där fick mig ju att fundera två ggr på vad jag egentligen stoppar i mig... 
 Men mina förhöjda levervärden är inte seriösa eller farliga nog. Så förhoppningsvis ramlar jag inte ihop och dör. Tack tack! Ska jag känna mig lättad nu? Eller rädd för hur det här påverkar mig i det långa loppet? Jag är splittrad...
Det räcker väl med att jag faktiskt, antagligen, förmodligen, har fått några av de i mina ögon jobbiga.. Som T.ex: 
*Acne - kan bli mycket, och det går typ inte att behandla, eftersom jag "gör det mot mig själv genom att äta en medicin som kan orsaka det".. Jag har ingen lust att äta nåt mot acne också, liksom. Suck. 
*Infektionskänslighet
*Migrän
*INTENSIV Trötthet
*Sömnsvårigheter
*förvirring (som att det vore nåt nytt...)
*Spända stresslåsningar i käkarna (Tur att jag inte har en karl som gillar bj´s då, det hade kunnat bli jobbigt där. Nåt att vara tacksam för?)
*Muntorrhet (det kommer och går)
*Röda förhöjda hudutslag
*Allergi-liknande reaktion såsom utslag, kliande känslig hud, torrhosta osv.
*Sämre läkförmåga, sammankopplat med att man gärna blöder mer än vanligt ur sår osv, plus infektionskänsligheten som bevisar sig genom att allt blir lätt infekterat. Och så gärna feta blåmärken också. Jag har mycket att se fram emot!
Åh, ja, en till som kan dyka upp..*Stress, panik, överkänslighet, humörförändringar 


Jag orkar inte ens skriva ner resten.  Herregu. Tack JESUS och alla jävla knasar att det lägger sig. Några av dom har gjort det iaf. Om acnen blir värre så kan medicinen dra åt helvete, jag skämtar inte. 
Blir mina sömnproblem värre, får jag ångest och blir mörk i själen, då får dom dra åt helvete.  Då åker pillren åt pipsvängen. Då flyttar jag ut i skogen, plockar bär och skriver böcker/snuskromaner/arga artiklar/tidningsurklippta hatbrev till diverse politiker och andra idioter som för dagen pockat på uppmärksamet på tha inthurrnett eller i media överlag. Japps. 




Jag sitter och diskuterar homofobi vs.kulturchock vs. fattigdom/historia/dagenssamhällssituation tackvarehistorianochhurdettapåverkarsynenpåbådemusik,länder,livsvillkor,frihetattuttryckasig och så vidare. Intressant, som alltid, men med en air av sorgsen, uppriven ärrvävnad.


Jag känner en hel del grymt intelligenta, kärleksfulla och vackra människor iaf. Även om världen verkar vara otroligt jävla fuckad. Typ jämt.


Ok. Så. Dagisnytt.



Jag blev skitirriterad på en grej på dagis i måndags. Och jag kan inte släppa det.
På sonens dagis jobbar det skitsköna bruttor. Det är enbart kvinnlig personal på hans avdelning, och jag är inte helt säker, men jag -tror- inte det finns manlig personal ALLS på det här stället. Dessa fina kvinnor sätter alltid upp det senaste månadsbrevet på ett ställe där alla kan läsa och se det, så jag fastnade såklart där när jag skulle hämta hem min lillskrutt. Där är det de vanliga nyheterna. Och så berättar dom att det har kommit en praktikant från viksängsskolan dit den här veckan. Han heter ***. 
Dom avrundar den nyheten med "Äntligen får barnen en manlig förebild att se upp till här på förskolan." VAD FAN HAR HANS KÖN ATT GÖRA MED HANS EVENTUELLT POSITIVA INFLYTANDE PÅ BARNEN? Vad FAN! Är han en fin unge som är go med kidsen så är det skitbra, men att han har en penis har fan inget med nåt att göra! ÄNNU en situation där jag har lust att skrika ut att genus INTE var en jävla innefluga för skolpolitiken och BARNEN for ca tio år sen!!!! NÄR exakt blir det oviktigt att barn är barn, och bra människor är bra människor, nej, vi måste visa hur viktigt det är med våra könsroller, och tänk vad FINT att en pojke (!!!) valde att praoa på ett dagis!!! 
Jag skulle slita mitt hår om jag inte visste att jag skulle se ut som en jävla knubbig idiot skallig. 


Jag blir så jävla upprörd, så jävla arg, så jävla less... 




Och för att tillägga ännu en hatisk tanke till hela genusgrejen, till hela min självbyggda grund att stå på, till hela min bild av hur jag vill att mina barn ska se sig själva, och se mig, till hur det sönderknullade jävla världssamhället borde växa upp, ta tag i ballar och klittor och börja SE, börja KÄNNA, börja ACCEPTERA, ÄLSKA, gömma undan sina rädslor och allt mörker som förpestar och dödar hela denna vår värld..... Och nej, dramatisk? Vadå.. Fuck off. Det är min blogg.


Jag har börjat misstänka att min treåriga sons klädval, favoritfärger och älsklingsleksaker... Och allt annat som gör honom till den underbara unge han är, har blivit ifrågasatta. 
Jag vet inte hur, när och exakt var. Men det bara känns. Han har frihet, egna vingar och ett hem fullt av kärlek. Jag vet att han länge har varit jätteavis på Mimsans fetgrymma, storhjuliga kickbike (som han typ inte ens kan stå på, den är huge..) så jag har letat ett tag efter en riktigt bra, enkel, trehjulig sådan. Jag hittade en, för en billig peng. På blocket. 
Jag bokade den direkt, och fick skjuts med Isa för att åka och hämta den. Liam följde med. 
 Vi kommer dit, mamman som säljer den ser lite förvånad ut över att det är en pojke som ska ha den... För den är knallrosa. Men hon tar det med ett leende och jag gillar hennes utstrålning, så vi står och pratar allmänt en stund. Liam betalar för den själv för pengen han fick av mig. Han är så jäkla stolt och lycklig. Men så på vägen ut så ångrar han sig. Och berättar att han inte vill ha den rosa. Inte varför, det vet han inte. Men han vill ha en BLÅ. Det här är alltså ungen som älskar rosa, lila, grönt, rött, bling, vackra ting... Han uttrycker sig färggrant och hans tre favvotröjor är en rosa med hello kitty på som han fick av syrran, en lila, färggrann och superfin, och så den med Blixten på. För han älskar Bilar. Också! 
Och Pippi. Shrek. Mamma. Mimsan. Sandleksaker. Brottningsmatcher i sängen. Musik och dans. Och att sjunga, laga mat/baka med mig i köket (och gärna vid sitt eget kök också)... Och så vidare. Han är ett glatt, lekfullt och underbart livfullt BARN som går sina egna vägar. 
 Jag säger i allafall åt honom att det är ok, då tar jag den, då får det vara min kick. Han grunnar tyst på det och talar sen om att han ju faktiskt vill ha den, egentligen, i allafall. Den får vara hans. Inte min, inte syrrans. Bara hans. Det håller på så lite fram och tillbaka, men jag vägrar pressa honom och fråga. För jag tvingar inte på honom ett enda jävla dugg. Jag kan tejpa den jävla kicken i valfri gaffatejpfärg (undrar om det finns färgglada såna?!?) om det är det HAN vill. His choice. His kickbike. Men jag blir så ledsen. För han blir ju ifrågasatt. Vissa gånger har jag varit med, men det var längesen sist nån här på gården sa något. Dom ungarna gillar oss. Oavsett färger. Och dom gillar mig, för jag är go, rolig och jag har jämt nya frisyrer och färger på håret och naglarna. Dom skulle bara veta. 


Kan vi inte sätta alla FÖRÄLDRAR i en ljus, kärleksfull livsskola, istället för att det blir en tung tid att genomgå när man som tonåring går igenom förändringar, insikter och smärtsamma kliv iväg från föräldrar som är låsta i normer och stöpta i former som inte egentligen passar någon?


För det här handlar egentligen, i grund och botten, om kärlek. Detta har jag diskuterat så många gånger, särskilt med bästa systern och Poozen. I grund och botten står det och väger mellan Kärlek och Rädsla. Roten till allt gott vs. Roten till allt ont. 


Men nu tappade jag luften, jag önskar jag kunde sätta mig ner och gråta ur mig allting som kväver och skaver, men jag orkar verkligen inte. Jag måste orka mig igenom kvällen, och jag vill inte skrämma mina kids halvt från vettet. Det är skillnad på gråt och gråt. 


Och jag vill faktiskt inte ärra dom för livet och göra dom bittra och arga på världen och samhället... Dom kommer upptäcka hur det är ändå, på gott och ont. 


Nu tycker Liam att vi ska gå till ica. Han tycker att vi ska köpa Nutella. Och havregryn. 
Man måste prioritera det viktiga i livet, liksom! Tackar allt heligt (inklusive mig själv) för mina underbara ungar. Han fick mig att le, och nu lättade tyngden lite. Tack, min fina, älskade, underbara unge. Jag är så stolt över dig. Över er. 




Jag sätter locket på min arga morra och stoppar in henne i skåpet en stund. Nu tänker jag gå och kramas på mina kids. Dagens Ventiiiiil är fan done and done. Jag återkommer, be sure of that. 


Och ja, förresten, det är tydligen happy humpday, så humpa på, gott folk!


Pusshej!

Tisdag, tandläkare, chill!

Sonen hos tandläkaren: Hej, jag heter Liam. Ska jag sitta där? (pekar på grymma stolen) Tandl: Ja, precis! :) (Liam hoppar glatt upp och utforskar med iakttagande blick rummet, knappar och pryttlar. Gapar stort) Tandl: Den här stolen kan åka, som en hiss! Kolla! (Liam åker upp, minimalt imponerad, gapar fortfarande) Tandl: Den lutar sig också, som en säng! Luta dig! (Liam åker bakåt, icke imponerad. Han gapar fortfarande) Tandl: Ojojojojoj vad du kan gapa, (modern tänker: d´oh, redan?) får jag räkna dina tänder? Liam: Hmmmmm....(tänker... .. .. .) Ja. Ok då. (Fortsätter gapa, sen charmar han henne knäsvag, får sin snurra och drar på sig jackan fortare än kvickt) Kom nu mamma, jag är klar!! Tack för idag! Heeejdååå! (flinande stolt moder rusar iväg efter!) <3




Tänk om jag var sådär lugn med tandläkare... Just sayin. 


Nu byter vi samtalsämne innan jag börjar berätta exakt hur jag beter mig och mår innan, under tiden och efteråt, hos tandläkarfan. Bleh!






Nu sitter jag och slappar här en stund, vi har käkat lunch jag och marodören. Kaffebryggaren jobbar segslött och mordiska blickar verkar inte påverka den det minsta. Sicken jäfvel!


Aaaaah.... halva koppen avklarad, lite skit undanplockat, dejt bokad för den sena eftermiddagen, dotra är i skolan och sen ska hon direkt till barnkalas. För övrigt så är jag lite irriterad över det där, hon fick inbjudan IGÅR. 
Jag sa direkt att jag inte hade någon möjlighet whatsoeverrr att styra present, och det är otroligt dåligt planerat. Att inte ens informera föräldrarna om ett kalas iaf en vecka i förväg är rent ut sagt skitdåligt! Men som den smarta jefvel jag är, så styrde vi en present iaf. Vi hade en dvd - fortfarande inplastad - med en jävla bratz-film som skulle ges bort på ett kalas för evigheter sen men det blev ändrade planer, så den har legat. Ingen in den här familjen är det minsta intresserad av bratz.Genus i all sin ståtlighet, men det är rosa, hysteriskt fula, storhuvade töntar som fan är precis lika illa, om inte värre, än Barbie. Så fuck it. Dotra höjer bara brynet åt skiten, och sonen tycker det är mycket roligare med annat. Även om rosa är en av favvofärgerna. Juss sayin. They´ve got style! 
Så, eftersom dotras kompis är en av de hjärntvättade, formstöpta och nuttiplutt-gulliga prinsessuppfostrade ungarna... Så får hon den. Plus en jättefin ask Mims har gjort, den är hjärtformad och jättevackert dekorerad med glitter, paljetter, pärlor osv.. Hon kan, den där! 
 Done and done! Mama saves the day! Woot! lol... 
(Mims vänskap med henne är dock inte baserad på den gullinuttiga delen, utan snarare för att hon gillar hennes sällskap, räddar henne ur ensamheten och förstår hennes problem-hon har grava hörselproblem och är därför ganska utmobbad och utfryst. Och Mims är en varmhjärtad, förstående och empatisk raring.)




Nu är min e.m-dejt här, så nu offar jag. 
Vi ska åka och handla kickbike!
Återkommer!


Pusshej!

Morsning korsning!

Nu var det ju såhär att det är måndag igen. 


Jag hade tänkt skriva av mig men nu är jag fan bara skitförbannad, Nordea has done it again! Internetbanken är död, det går inte att få kontakt med dom, inget svar på kundtjänst, argt folk men ingen som svarar på deras fb-sida, det går inte att ta ut pengar ur bankomaterna och det funkar inte att handla med korten. Har jag kontanter på mig? NEJ! FUCK YOU!!! 




arrrgghhhhh!!!!!!!!

I´m just a girl..

Tjaaaa! Sitter och lyssnar på No Doubt´s "Tragic Kingdom", den skivan blir ju liksom aldrig dålig.. Jag har varit fett anti mot min blogg här ett tag, så det känns lite magert, men jag får ju skärpa mig.. Är ganska anti överlag just nu, sovit dåligt, och går omkring och har en sjuk fling på skönaste snubben (satt halva natten och snackade med honom istället för att sova, så jag ska inte whina om sömnbrist heller, egentligen.. men bara lite, ändå.) och han den jäveln bor alldeles för långt härifrån för att ens det ska vara ok att drömma lite. Men det får man ju. Så. Vi lägger det på hyllan.. 


Nu slurpar jag i mig en smoothie och vatten, blänger på den sega kaffebryggarn som bara småplupprar och peppar inför att dra mig ut och få lite motion, har legat på latsidan idag.
Men  jag fick iaf in en lång powerprommis över till Poozen igår, och nu får det räcka med laterier, fattyass; BE GONE! ;) Och på tal om det, chubrub´s, blir man nånsin av med skiten,  det är ju drömmen... tillsammans med lean mean killingmachine-överarmar.. eeheheh. 


Man får sura, men det räcker med ett litet tag, sen får man rycka upp sig. Och att tycka synd om sig själv är det sista man ska göra, för vem fan är det synd om, egentligen, inte mig iaf!! 
For Fuck Sake! PFFT! 


No, I´m just a girl in the woooorld!!! 
*shejkar ass och ger mig the fuck off härifrån*


Om NÅGON har ett bra tips på ett blandproteinpulver med både vassle och kasein, så HOLLAH AT ME! Hittar bara singelprodukter, och det stör mig som fan. 
 Och inga jävla sötningsprodukter i, tack, aspartam kan kyssa min runda röv! ;p


Min P-knapp på lappen håller på att kuka ur, och det gör mig skitirriterad, den glappar och drygar sig, jävligt onödigt, helt enkelt. Sluta upp med det där, miff!


Nu ska jag ta tre djupa, sen är det bara kööör!


usshej!


(Där ser ni! jävla P-knapp!!!)

Jag tävlar med Jotex!

Rösta på mitt bidragi Jotex tävling "Designa ett rum"!

Pompompom.

Tjeenare! Så var det söndag. 


Idag har jag mest slappat, så mycket att jag faktiskt kände hur rastlösheten kröp i mig.
 Men mitt sällskap tyckte inte alls att en härlig långprommis lät som en lockelse, så jag fick vackert stanna hemma. Färgade hennes hår, styrde kidsens önskekäk, amerikanska pannkakor med knaperstekt bacon. Sen blev det chilledill, och baddags för barnen.. Och som finfin avslutning så klippte jag Mims hår, hon som hade Rapunzel-stuk med långt, ljuvligt hår.. Nu har hon en skiiitkort page med lång snedlugg. Så toksnyggt att jag blev helt till mig. Fan vad duktig jag är. Och faaan vad modig hon är! :)  Marodören blev snaggad på sidorna (första gången jag nånsin använt en trimmer, det var en häftig upplevelse) och ja, jag råkade snagga lite för kort, men vad fan, det kommer vara tillräckligt utväxt om typ två veckor, redan. Så.. No harm done. 


Självklart, inte heeelt otippat, så hamnade man framför melodifestivalen igår, och jag kan för första gången i mitt liv, med stolthet säga att rätt låt vann. Fyfaan, vad grym Loreen är! Woot! Kan inte stackars Moroten Ranelid bara åka på semester, slicka såren, skippa mobbningsanklagelserna (ja, serri, han är ju helt fläng..) och kamma till sig. Lite stolthet måste väl karln ha i ryggraden? 


Haha.. Jag hade en riktigt skön helg. Isa kom ju över och hängde, och det är alltid lika intressant. Och roligt! Det var för övrigt hennes barr jag färgade svart.. Och fick ett litet avundsjukeryck, jag vill ju färga det.. Copperbrightorangeprettyplease! Men blev sugen sådär i fem sek att färga det svart, men förfan. NEJ! Få inga idéer nu.. dafuq!


När kidsen var ute och lekte idag så insåg jag en sak.. Det är lycka att bo här. 


Jag önskar seriöst att jag KUNDE klippa mig själv, men jag VET att jag alltid skitar till det, så jag låter bli. Jag fick se min Pooz sketasnygga haircut, hon har sidecut till sitt långa, ljuvliga, sexiga röda hår.. WOW! DAFUQ! Jag vill ooooocksååå! Men men, fram tills att jag bestämt mig vad jag ska göra med mitt burr, så får  det vara. Jag har nog aldrig kunna hålla mig i skinnet så mycket som jag gjort nu på senaste tiden. Man är väl mogen. Eeehhheheheheh. 


Menjoråsåattehhh... Vahettere. 


Neh. Dags att ge upp, kasta in handduken.. Och masa mig iväg in i duschen, det är välbehövligt. Gaah. Orkar man ta sig ett mummigt bad, kanske? ptja. Whythehellnot. 


Jag hoppas VERKLIGEN det är lika fint väder imorn. Jag måste ut och röra på mig. 


Jag var på ångest för veckokollen, förresten, och jag hade droppat nästan 2 kg. woot! 


Nejförfannufårjaggemig. 


Pusshej! 

Ok. Ide, snö och människostudier.

Bara i några dagar, men jag var tvungen att stoppa huvudet i sanden en stund. 


Mest kanske för att jag inte haft nåt särskilt värt att dela med mig av, och för att jag har behövt tänka lite, utan att sätta pränt på´t. 


Det här med att komma igång med sociala färdigheter är ju en sjukligt intressant fråga, som en som stått utanför och knappt vågat titta in genom fönstret under en lång tid. En bra stund har det tagit, men det börjar ju gå framåt, och jag tycker det är otroligt roligt att komma igång, att umgås med fina människor, att lära känna nya och så vidare. Det som är riktigt intressant är att det blir lite som människostudier, då jag inte kan låta bli att fortfarande betrakta, titta på, fascineras av mänskligheten och analysera det som inte sägs högt, men fortfarande syns lika tydligt. 


Jag skulle kunna skriva en bok om människorna omkring mig, det skulle nog inte uppskattas men det skulle bli jävla rolig läsning. Om hur människorna växer upp, skaffar familjer, vuxenproblem, i-landsproblem, kärlek, sorg, fest, om hur dom tacklar sina smärtor, sitt inre, sina fajter med sitt yngre och äldre jag, hur dom ror allt i land, och även dom som inte ror skiten över huvud taget, och så jag då, mitt i smeten, som ror åt ett helt annat håll, men för det mesta -nuförtiden-ändå lyckas komma iland, på nåt vänster. 


Låter faktiskt kul. Men som sagt. Det är en idea in the making. Och det känns väldigt Fredrik Lindström... Been there, done that? hahah.. 


Jag hade ett intressant besök i veckan, men den måste jag nog fnula på, jag har dock insett att faktiskt så är det ett enkelt faktum att karlar är bättre, överlag, på hur man behandlar sina vänner, än kvinnor. När du går från att ses som polarn, till kvinna, blir det helt annorlunda. Tacka gudarna att jag inte bryr mig tillräckligt för att ta åt mig, hade jag varit intresserad hade personen i fråga fått en rejäl avhyvling, jag menar, kom igen, du borde veta bättre by now. Ålder, erfarenhet och liv ger en alltså inte självklart visdom. Ha!


Nu har jag skjutit på att fixa kidsens hår hela halva veckan, men alla löss och rester av det är borta, jag har gjort slutbehandlingen och även fast jag får krypningar och kliande mongoryck i hårbotten så vet jag att jag är clean. Det är psykosomatiskt, och det är helt ok. Jag kommer nog ändå stå över handfatet nån vecka till och maniskt skrapa luskammen genom skallen, min skalp är helt sårig och deprimerad tack vare denna ljuva kam. 


Men ren blir den ju, om inte annat. Så den har inte ett pip att komma med. 
Så nu ska det klippas och trimmas!! 


Det har varit så jävla fantastiskt vårväder att jag knarkat det som en galning, men med det här jävla vintervädret med iskyla, isiga vindar och SNÖ så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, jag streeeejkar, det är INTE OK! Jag vill köpa nya sneakers, skippa dunjackan och mössan och alla lager kläder, inte huttra bara jag tittar ut. BAH!




Ikväll är det "mello"-finalen... Jävla pinsamt namn. Vettefaaan om jag vill, egentligen, har hellre kollat på Gladiatorerna med Mims än att hänge mig helt åt detta pinsamma spektakel.. Det skulle inte förvåna mig om svenneidioterna skickar Ranelid till Eurovision. Jag hoppas det, då blir han diskad direkt. hahahahaha. Han har använt texter ur sina böcker till låten, och det är förbjudet att använda tidigare publicerat material.  Jag älskar Torsten, men han kommer inte gå vidare. Men ändå, hejja! <3 


Hejja Västeråstjejen Loreen! Woooot! Danny kan också ro hem en bra plats i Euro-finalen, men jag tror på Euphoria. Sådetså. 


Live long and prosper! *gör handhälsningen och bugar tjusigt*


Nu ska jag ta en dusch, får snart sällskap! 
Trevlig helg!
Pusshej!

NEJ!

Ja, det där säger ungefär, eller ptja.. Precis hur jag känner mig just nu. 


Jag fuckade hela dagen, och nu känner jag mig skittjurig, less, irriterad, 
rastlös som ingen ann´.. Kom igen nu. Bara.. NOOOO!!!!


Så jag sveper min lunchsmoothie, min enorma kopp kaffe och sitter tyst istället. 
För här blir inga barn gjorda.


Tjarå.

Mellan åker och motorvägar.

Mellan hopp att förändra världen, och ett lopp utan något värde.
Mellan botten och stjärnorna, där va vi förenade.
Mellan åker och motorvägar, i solsken och i oväder.
Ihopträngda viljor under samma träd, där var vi förenade.

~Andreas Grega - Där var vi förenade

Jag erkänner, jag är helt och hållet handlöst förälskad. Han är begåvad, grymt vacker och så full av soul att det är heeelt galet. Jag knarkar Andreas Grega, to the point of insanity. Men det är ok. 

 Kultiration är inte illa skitet heller, för den delen, det är Andreas och K som pumpas allra mest, kanske både pga av text som att man halvt hamnar i trans när man lyssnar.. Kultirations musik är ju så jävla unfuckingbelievingly(är det ens ett ord?) fantastisk. haha:) Lyssna på Rädslan med Andreas.. Eller t.ex Vad var det dom sa? Kultiration har så många att jag ramlar av pinn när jag försöker välja en favorit, men albumet Om Gaia är ju inte helt dåligt, alltså. Sedär. 

Jag sitter och smuttar i mig kaffe, slurpar i mig soppa och funderar lite. 

Jag har börjat bli illamående på morgnarna, vilket, i mitt fall, är mindre roligt. Och nej, det är inte preggo scares. DET är väl det enda underhållande med det, då jag lever som en sexig nunna för ögonblicket, och har gjort det ett tag.. Nuff said. Så nej, jag är inte gravid. Jag antar det är ännu en biverkan. Jag tar aldrig pillret på tom mage, menvadfanihelskotta, hur mycket måste jag ha i magen innan jag tar´n?  Jag drar ju i mig en stor smoothie, vatten och kaffe.. Innan!! Suck. Käkarna fortsätter stelna lite, men muntorrheten är inte lika hysterisk. Och jag gissar att jag sorgligt nog åkt på ännu en liten snorjävla förkylning. SUCK! 

Jag fortsätter min till synes ändlösa (även om jag inte är dum nog att tro att det kommer hålla på i all evighet, men jag tar det med ett överhöljt lugn och ska nog börja meditera - igen..) resa i en olidligt god takt och med ett kärvligt jävla gott humör, jag ska nog börja skriva lite bittert skit både här och på fejjo, jag börjar bli dryg, känner jag. Hur många peppiga poster får man ha på raken, liksom. Ehhheheheheheh. 

Jag känner hur kroppen sakta förändrar sig, jag har krympt magsäcken, orkar mera, sover bättre, är piggare och använder min energi, istället för att känna mig huvaliget rastlös och less över att inte kunna ta tillvara på den, och less över att inte VETA hur. Jag äter bättre, på bättre tider, jag får i mig små mängder av nyttigheter, och jag kan knappt vänta, har lust att garva lite smått idiotiskt åt min kropp, den har ingen aning om vad jag tänker utsätta den för, men fan vad glad och härlig den kommer vara när den kommit över chocken!

 *nördigt mentalt halvt maniskt fånpsykfnitter; insert HERE* 

 Jag tror fan att jag hittat rätt nu. Medicinen hjälper mig att styra upp ännu mer. Att orka. Att vilja. Att göra. Och jag är inte rädd att rasa. Måste nog kolla på en deppfilm snart, och gråta ur mig lite. ;) 

Kollade på detta till morgonkaffet också, inte illa skitet... GOOOO RONDA!!!! Sicken jävla kvinna! 

*kär*

Men jaja. Ok. Jag har totalt tappat tråden. Hade en del att skriva av mig om.. Men jag får väl återkomma. Nu ska jag hiva vatten och leta fram handsprit+mössa+våtservetter, jag ska sola, och ifall det var där lössen kom ifrån så tar jag inga risker, jag skojar inte.  Tänker wipa ner huvudstödet, ha handduk under håret och i värsta fall, ifall jag inte överkommer min krypfobi; även mössan. 

Förresten så slog jag ihjäl en så jävla enorm spindel nere i källargången i helgen (den satt på en sopkvast som stod utanför källardörren i trappuppgången omfg!). 

Jag fick sån krypande, stickande panik i hela huden när jag såg den, och när jag insåg hur jävla enorm den var så greppade jag kvasten och slog halvt obehärskat panikartat tills den låg i dödsryckningar. FYFAN! Den var helt jävla enorm!!! Det måste ju varit en rymling, har aldrig sett en så stor jävel ute i det fria, någonsin... Den hade en enorm kropp, långa feta ben och dog fan knappt... Helt jävla absurt. 

 Tänk om den tagit sig upp i trapphuset och in? Min dörr är fan precis ovanför, bara en våning upp från där den satt.... aaaaaaaaaaaaaaaaah!!!  Ok. Andas. Aouuummmhh.... Mhm.. Nu släpper jag det där. BLEHHH!!!!!!!

Jag försov mig imorse. Inte bra. Men Mims kom fan iväg i tid till skolan ändå. Och efter en luskamning så kom Marodören iväg till dagis. Phew! Man styr väl! 

Kultiration ~ Barfota <3

Pusshej!

Fettlager, bitterfitta, kärlekstörstande, fantastisk!

Jag har städat, tvättat, städat, tvättat, luskammat, tvättat och tvättat mer. Sen kl.16 igår har jag tvättat TOLV stora jävla maskiner. Men nu är faniminlåda ALLT rent. Lägenheten är ren, lössen är fan utrotade och massakrerade (och fanihelvete om dom kommer tillbaka) och jag kan äntligen pusta ut. Jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag har bäddat om, flippat ur över ett vitt ludd i marodörens skalle (det hade faktiskt kunnat vara ett till jävla ägg), hur många gånger jag fått spastiska ryckningar i nacken, nerför ryggen och upp i bakhuvudet.. Och tvångsmässigt låtit bli att klia.. Jag råkade hugga mig själv i örat så det blödde som en mindre fontän.. Skrämde kidsen rejält.. Men självbehärskning och handsprit räddade situationen. Nu är chrissymama trött. Herreguuud, vad trött jag är. 


Det KAN ju bero på att dom tre sista maskinerna med tvätt råkade bli inlåsta i tvättstugans maskiner igår kväll, och det finns inget sätt att få ut dom (vart fan sitter säkerhetsventilen, spärren, wtf everr...) så jag fick försöka sova några timmar när jag vid tvåtiden hade varvat ner tillräckligt. För imorse var jag vaken redan vid sextiden, låg och panikade över att arga latinagrannkvinnan som av nån anledning hatar mina guts (hon snodde min tvättid en gång och jag var så jävla förbannad så jag skrev en skitförbannad lapp och bad henne fundera över hur kul det är att bli av med en tvättid man behöver efter sjukdom/magsjuka/dyl.. Hon uppskattade den inte, och har utsett mig till sitt privata hatobjekt.. hennes karl är pussywhipped men helt ok trevlig när han är ensam. Stackars jävel.) skulle komma dundrandes och slita upp min dörr och mörda mig långsamt, efter att hon slitit ut alla mina kläder, slängt dom på golvet och stampat på dom, såklart. Men hon kom inte. Kom sen på att det kan vara för att hon faktiskt inte visste att det var jag som hade tiden igår. D´oh. Jag kom iaf upp, var ner, mötte den pussywhippade äkta mannen, som erkände att det hänt dom också. Jag kan ju säga att hon aldrig hade nämnt det. HA! 
Jag fick i allafall en tvättid idag också, på eftermiddagen, så jag körde tre extra, och tvättade våra örngott en gång till, bara för att vara på den säkra sidan. Egentligen skulle jag slängt hela skiten, men vem har råd att köpa tre nya garderober plus sängkläder åt hela familjen.. Kom igen, liksom. (Skulle helst slänga kuddar, täcken, och sängarna också...eww..) Men. Så jag har varit produktiv gränsande på vansinne i tre dagar nu. Christine vs. Lushelveten 1-0. HAHAHA! FUCK OFF! Winwinwinwinwin! 


Jag mår lite illa nu. Och jag är så jävla trött att ögonen håller på att torka ur skallen och ramla bort. Smuttar på en kopp kaffe till och ser fram emot att gå och lägga mig, snarast möjligt. 


Muntorrheten har blivit LITE bättre, men den är fortfarande hysterisk, och den måste liksom gå över av sig självt, jag kan dricka hur mkt vatten, kaffe, whatever, som helst, men det hjälper inte. 
 Och så har jag börjat fundera över varför det känns som att mina käkar ska låsa sig lite, men jag tror det är panik/stress/trötthet/äckelmagad spykänsla combined över hela skitgrejen, Löss är nog det värsta jag vet. Jag HATAR kryp. Av alla de slag. En av de få fobier jag har, förutom handtag på offentliga toaletter. Det ÄR vidrigt. Jag måste komma ihåg att stoppa ner fickflaskan med handsprit i väskan igen. Hah. 


Ok. Andaaaaas, Christine.... aooooummmm.... aouummm.... in.... ut... phew. 




Jag är överladdad med lyckofeelings, vårkänslorna blomstrar.. När man överser lössens attack på mitt psykiska välmående, dvs. ;) 
 Jag fällde, löjligt nog, några glädjetårar, för nån dag sen, när jag var ute och gick.. Och det blåste jättemycket, så det var nog egentligen därför. 




Jag sörjer lite mina små inslag av känslan av att jag är lite mindre värd, lite ovärdig, lite förlorad. Jag längtar efter att träffa nån som bara vill hänga, som tycker om mig för mig, som tycker jag är fin, inuti och utanpå.. Som gärna sitter med mig halva natten och snackar skit och dricker öl på mattor och kuddar på min mysiga, halvskitiga balkong.. Som diskuterar musik, religion, politik, ungar, böcker, film, whatever.. Som har sitt eget, som kanske är ganska fin själv också, liksom. Men hur enkelt är det, när jag känner mig låst i mitt yttre, när jag är den första att se ner på mig själv, är den första att döma och fördöma? Jag ser mig själv som en ganska randomly intressant, intelligent och skön brutta (lol) men snygg, sexig, läcker, het, milf-ig? eeehehehheeh njaej inte direkt. Långt ifrån. Jag känner ju dock mig ganska förbannad över hela den grejen, eftersom jag är slav under vad samhället tycker och vill att jag ska tycka, jag är slav under jantelag och kroppsperspektiv, och jag borde helt enkelt hylla mig själv som den grymma kvinna jag håller på att bli, ÄR, och FATTA att den idiot som inte ser mig för mina lager av fett och du vet det där mindre snygga håret (just nu hah) bara borde packa och dra ändå och inte är värd mig nu, ELLER sen, när jag är där jag kommer vara, när jag gått ner, när jag blivit stark, när mitt hår är skitläckert, när mina tats är på plats.. Och så vidare. För vem skulle jag vara om jag dömde andra lika hårt som jag dömer mig själv? Och det gör jag inte. Det vet jag. Helt säkert! Jag tycker människor kan vara jävligt inbilska, idiotiska, blinda och rädda.. Men jag tycker också att dom är riktigt jävla fantastiska. Och unika. Och underbara. Och mänskliga! Mänskligheten är under alla lager av rädsla, mörker, oro, självmissbelåtenhet, fett och allt där emellan, helt jävla vackra, och perfekta. 


Kan jag nu slå in det i min egna tjocka skalle, förbi fettlagren och rädslorna, förbi missbelåtenheten, förbi dömandet.. Som sagt. En vacker dag kommer jag (banne jävla mig) träffa denna där. Om jag tills dess måste inse att jag inte nöjer mig (för vem vill göra det, jag har faktiskt lärt mig av andras misstag, även min mors.. hon lärde mig mycket, både smärtsamma och vackra, starka insikter!) bara för att få "ha", så är väl det ok. Sen förväntar jag mig inte himlastormande kärlek. Jag vet hur livet funkar. Men att gå omkring och löjla mig över karlar jag dreglar röven av mig över, är faktiskt.. bara löjligt. 
 Sen att jag inte har så mycket val, det är en helt annan femma. Ha! Sådetså. 


Jag jobbar på´t. Och jag är ju insiktsfull, om inte annat. Klok tjej! Woot!


Ok. Det var, som alltid, skönt att ventilera, skönt att pusta ut. 


Nu ska klok tjej*83 plocka upp sina kids ur badet, mata, klä och mysa med.. Sen stoppa dom i säng. Så att klok tjej själv får dyka ner mellan lakanen! YAAAY! ;D 


Ha en fortsatt skön helg, fina fina folk. 


Pusshej!