Jag har städat, tvättat, städat, tvättat, luskammat, tvättat och tvättat mer. Sen kl.16 igår har jag tvättat TOLV stora jävla maskiner. Men nu är faniminlåda ALLT rent. Lägenheten är ren, lössen är fan utrotade och massakrerade (och fanihelvete om dom kommer tillbaka) och jag kan äntligen pusta ut. Jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag har bäddat om, flippat ur över ett vitt ludd i marodörens skalle (det hade faktiskt kunnat vara ett till jävla ägg), hur många gånger jag fått spastiska ryckningar i nacken, nerför ryggen och upp i bakhuvudet.. Och tvångsmässigt låtit bli att klia.. Jag råkade hugga mig själv i örat så det blödde som en mindre fontän.. Skrämde kidsen rejält.. Men självbehärskning och handsprit räddade situationen. Nu är chrissymama trött. Herreguuud, vad trött jag är.
Det KAN ju bero på att dom tre sista maskinerna med tvätt råkade bli inlåsta i tvättstugans maskiner igår kväll, och det finns inget sätt att få ut dom (vart fan sitter säkerhetsventilen, spärren, wtf everr...) så jag fick försöka sova några timmar när jag vid tvåtiden hade varvat ner tillräckligt. För imorse var jag vaken redan vid sextiden, låg och panikade över att arga latinagrannkvinnan som av nån anledning hatar mina guts (hon snodde min tvättid en gång och jag var så jävla förbannad så jag skrev en skitförbannad lapp och bad henne fundera över hur kul det är att bli av med en tvättid man behöver efter sjukdom/magsjuka/dyl.. Hon uppskattade den inte, och har utsett mig till sitt privata hatobjekt.. hennes karl är pussywhipped men helt ok trevlig när han är ensam. Stackars jävel.) skulle komma dundrandes och slita upp min dörr och mörda mig långsamt, efter att hon slitit ut alla mina kläder, slängt dom på golvet och stampat på dom, såklart. Men hon kom inte. Kom sen på att det kan vara för att hon faktiskt inte visste att det var jag som hade tiden igår. D´oh. Jag kom iaf upp, var ner, mötte den pussywhippade äkta mannen, som erkände att det hänt dom också. Jag kan ju säga att hon aldrig hade nämnt det. HA!
Jag fick i allafall en tvättid idag också, på eftermiddagen, så jag körde tre extra, och tvättade våra örngott en gång till, bara för att vara på den säkra sidan. Egentligen skulle jag slängt hela skiten, men vem har råd att köpa tre nya garderober plus sängkläder åt hela familjen.. Kom igen, liksom. (Skulle helst slänga kuddar, täcken, och sängarna också...eww..) Men. Så jag har varit produktiv gränsande på vansinne i tre dagar nu. Christine vs. Lushelveten 1-0. HAHAHA! FUCK OFF! Winwinwinwinwin!
Jag mår lite illa nu. Och jag är så jävla trött att ögonen håller på att torka ur skallen och ramla bort. Smuttar på en kopp kaffe till och ser fram emot att gå och lägga mig, snarast möjligt.
Muntorrheten har blivit LITE bättre, men den är fortfarande hysterisk, och den måste liksom gå över av sig självt, jag kan dricka hur mkt vatten, kaffe, whatever, som helst, men det hjälper inte.
Och så har jag börjat fundera över varför det känns som att mina käkar ska låsa sig lite, men jag tror det är panik/stress/trötthet/äckelmagad spykänsla combined över hela skitgrejen, Löss är nog det värsta jag vet. Jag HATAR kryp. Av alla de slag. En av de få fobier jag har, förutom handtag på offentliga toaletter. Det ÄR vidrigt. Jag måste komma ihåg att stoppa ner fickflaskan med handsprit i väskan igen. Hah.
Ok. Andaaaaas, Christine.... aooooummmm.... aouummm.... in.... ut... phew.
Jag är överladdad med lyckofeelings, vårkänslorna blomstrar.. När man överser lössens attack på mitt psykiska välmående, dvs. ;)
Jag fällde, löjligt nog, några glädjetårar, för nån dag sen, när jag var ute och gick.. Och det blåste jättemycket, så det var nog egentligen därför.
Jag sörjer lite mina små inslag av känslan av att jag är lite mindre värd, lite ovärdig, lite förlorad. Jag längtar efter att träffa nån som bara vill hänga, som tycker om mig för mig, som tycker jag är fin, inuti och utanpå.. Som gärna sitter med mig halva natten och snackar skit och dricker öl på mattor och kuddar på min mysiga, halvskitiga balkong.. Som diskuterar musik, religion, politik, ungar, böcker, film, whatever.. Som har sitt eget, som kanske är ganska fin själv också, liksom. Men hur enkelt är det, när jag känner mig låst i mitt yttre, när jag är den första att se ner på mig själv, är den första att döma och fördöma? Jag ser mig själv som en ganska randomly intressant, intelligent och skön brutta (lol) men snygg, sexig, läcker, het, milf-ig? eeehehehheeh njaej inte direkt. Långt ifrån. Jag känner ju dock mig ganska förbannad över hela den grejen, eftersom jag är slav under vad samhället tycker och vill att jag ska tycka, jag är slav under jantelag och kroppsperspektiv, och jag borde helt enkelt hylla mig själv som den grymma kvinna jag håller på att bli, ÄR, och FATTA att den idiot som inte ser mig för mina lager av fett och du vet det där mindre snygga håret (just nu hah) bara borde packa och dra ändå och inte är värd mig nu, ELLER sen, när jag är där jag kommer vara, när jag gått ner, när jag blivit stark, när mitt hår är skitläckert, när mina tats är på plats.. Och så vidare. För vem skulle jag vara om jag dömde andra lika hårt som jag dömer mig själv? Och det gör jag inte. Det vet jag. Helt säkert! Jag tycker människor kan vara jävligt inbilska, idiotiska, blinda och rädda.. Men jag tycker också att dom är riktigt jävla fantastiska. Och unika. Och underbara. Och mänskliga! Mänskligheten är under alla lager av rädsla, mörker, oro, självmissbelåtenhet, fett och allt där emellan, helt jävla vackra, och perfekta.
Kan jag nu slå in det i min egna tjocka skalle, förbi fettlagren och rädslorna, förbi missbelåtenheten, förbi dömandet.. Som sagt. En vacker dag kommer jag (banne jävla mig) träffa denna där. Om jag tills dess måste inse att jag inte nöjer mig (för vem vill göra det, jag har faktiskt lärt mig av andras misstag, även min mors.. hon lärde mig mycket, både smärtsamma och vackra, starka insikter!) bara för att få "ha", så är väl det ok. Sen förväntar jag mig inte himlastormande kärlek. Jag vet hur livet funkar. Men att gå omkring och löjla mig över karlar jag dreglar röven av mig över, är faktiskt.. bara löjligt.
Sen att jag inte har så mycket val, det är en helt annan femma. Ha! Sådetså.
Jag jobbar på´t. Och jag är ju insiktsfull, om inte annat. Klok tjej! Woot!
Ok. Det var, som alltid, skönt att ventilera, skönt att pusta ut.
Nu ska klok tjej*83 plocka upp sina kids ur badet, mata, klä och mysa med.. Sen stoppa dom i säng. Så att klok tjej själv får dyka ner mellan lakanen! YAAAY! ;D
Ha en fortsatt skön helg, fina fina folk.
Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar