05 mars 2012

Mellan åker och motorvägar.

Mellan hopp att förändra världen, och ett lopp utan något värde.
Mellan botten och stjärnorna, där va vi förenade.
Mellan åker och motorvägar, i solsken och i oväder.
Ihopträngda viljor under samma träd, där var vi förenade.


~Andreas Grega - Där var vi förenade


Jag erkänner, jag är helt och hållet handlöst förälskad. Han är begåvad, grymt vacker och så full av soul att det är heeelt galet. Jag knarkar Andreas Grega, to the point of insanity. Men det är ok. 
 Kultiration är inte illa skitet heller, för den delen, det är Andreas och K som pumpas allra mest, kanske både pga av text som att man halvt hamnar i trans när man lyssnar.. Kultirations musik är ju så jävla unfuckingbelievingly(är det ens ett ord?) fantastisk. haha:) Lyssna på Rädslan med Andreas.. Eller t.ex Vad var det dom sa? Kultiration har så många att jag ramlar av pinn när jag försöker välja en favorit, men albumet Om Gaia är ju inte helt dåligt, alltså. Sedär. 

Jag sitter och smuttar i mig kaffe, slurpar i mig soppa och funderar lite. 

Jag har börjat bli illamående på morgnarna, vilket, i mitt fall, är mindre roligt. Och nej, det är inte preggo scares. DET är väl det enda underhållande med det, då jag lever som en sexig nunna för ögonblicket, och har gjort det ett tag.. Nuff said. Så nej, jag är inte gravid. Jag antar det är ännu en biverkan. Jag tar aldrig pillret på tom mage, menvadfanihelskotta, hur mycket måste jag ha i magen innan jag tar´n?  Jag drar ju i mig en stor smoothie, vatten och kaffe.. Innan!! Suck. Käkarna fortsätter stelna lite, men muntorrheten är inte lika hysterisk. Och jag gissar att jag sorgligt nog åkt på ännu en liten snorjävla förkylning. SUCK! 

Jag fortsätter min till synes ändlösa (även om jag inte är dum nog att tro att det kommer hålla på i all evighet, men jag tar det med ett överhöljt lugn och ska nog börja meditera - igen..) resa i en olidligt god takt och med ett kärvligt jävla gott humör, jag ska nog börja skriva lite bittert skit både här och på fejjo, jag börjar bli dryg, känner jag. Hur många peppiga poster får man ha på raken, liksom. Ehhheheheheheh. 

Jag känner hur kroppen sakta förändrar sig, jag har krympt magsäcken, orkar mera, sover bättre, är piggare och använder min energi, istället för att känna mig huvaliget rastlös och less över att inte kunna ta tillvara på den, och less över att inte VETA hur. Jag äter bättre, på bättre tider, jag får i mig små mängder av nyttigheter, och jag kan knappt vänta, har lust att garva lite smått idiotiskt åt min kropp, den har ingen aning om vad jag tänker utsätta den för, men fan vad glad och härlig den kommer vara när den kommit över chocken!
 *nördigt mentalt halvt maniskt fånpsykfnitter; insert HERE* 

 Jag tror fan att jag hittat rätt nu. Medicinen hjälper mig att styra upp ännu mer. Att orka. Att vilja. Att göra. Och jag är inte rädd att rasa. Måste nog kolla på en deppfilm snart, och gråta ur mig lite. ;) 

Kollade på detta till morgonkaffet också, inte illa skitet... GOOOO RONDA!!!! Sicken jävla kvinna! 
*kär*

Men jaja. Ok. Jag har totalt tappat tråden. Hade en del att skriva av mig om.. Men jag får väl återkomma. Nu ska jag hiva vatten och leta fram handsprit+mössa+våtservetter, jag ska sola, och ifall det var där lössen kom ifrån så tar jag inga risker, jag skojar inte.  Tänker wipa ner huvudstödet, ha handduk under håret och i värsta fall, ifall jag inte överkommer min krypfobi; även mössan. 

Förresten så slog jag ihjäl en så jävla enorm spindel nere i källargången i helgen (den satt på en sopkvast som stod utanför källardörren i trappuppgången omfg!). 
Jag fick sån krypande, stickande panik i hela huden när jag såg den, och när jag insåg hur jävla enorm den var så greppade jag kvasten och slog halvt obehärskat panikartat tills den låg i dödsryckningar. FYFAN! Den var helt jävla enorm!!! Det måste ju varit en rymling, har aldrig sett en så stor jävel ute i det fria, någonsin... Den hade en enorm kropp, långa feta ben och dog fan knappt... Helt jävla absurt. 
 Tänk om den tagit sig upp i trapphuset och in? Min dörr är fan precis ovanför, bara en våning upp från där den satt.... aaaaaaaaaaaaaaaaah!!!  Ok. Andas. Aouuummmhh.... Mhm.. Nu släpper jag det där. BLEHHH!!!!!!!


Jag försov mig imorse. Inte bra. Men Mims kom fan iväg i tid till skolan ändå. Och efter en luskamning så kom Marodören iväg till dagis. Phew! Man styr väl! 


Pusshej!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar