Den där när man..

Jag känner mig lite lätt modfälld. 


Av många anledningar, egentligen. Jag anstränger mig, med kost, motion och mental motivation, och ändå går jag inte ner i vikt. Jag vette fan varför. Snart kommer jag fan gå till läkaren och ställa en radda jävla frågor. Och kräva tester. Sådetså. Jag vet ju nu att det är strul med min lever, jag har fått diagnos astma, jag har andra problem med kroppen, och jag börjar bli evinnerligt jävla TRÖTT på att det ska vara så motigt, allting. 


Astman går det bra med. Sen jag hämtade ut medicinen har jag bara mått bättre och bättre, och hostade mycket mindre idag, och behövde inte ta så många doser, alls, som igår. Glad för det, iaf! Och jag orkade cykla både idag och igår, med lite pepp av Poozen. Tack, babygirrl. <3 Du är min pusselbit.


Jag sa hejdåochadjö till Anna, min familjebehandlare, idag. Det kändes sorgligt, jag kände mig lite blödig. Vi har ju haft nära kontakt i nästan ett och ett halvt år nu. Men hon såg hur bra det gått för mig, för oss. Hur kidsen frodas och är glada, starka och lyckliga kids. Som det ska vara. Och hur jag bara hittar min balans, mina sätt att få livet att fungera. Hon hade skrivit ner en sak jag sa, när vi möttes i början. Jag hade sagt nåt i stil med att jag var trött och färdig med att jämt kämpa och alltid ha nästippen precis över vattenytan, hur det är tid för mig att få sitta och ro, lugnt och skönt, i en kanot, ta en tur och titta på solnedgången över stilla vatten. 
Jag är så jävla poetisk när jag vill. Synd att det inte är oftare. lol.


Det GÅR framåt. Jag säger inget om det. Men det går så jääävla långsamt. Och jag är lite bitter här och där. Trött på att få ro i motvind. För näsan, den sitter i kanoten den också nu. hahahah. Även om det är motvind, så har det fan mojnat. Jaja. Nog med nuttifuckiskitsnack nu. 


Jag måste hitta lite bra ubsouratuib (det där skulle vara inspiration, jag försökte skriva utan att ens glutta på skärmen.. jag tittar på criminal minds samtidigt lol) till lunchrecept. Det hade varit lättare om jag lagat middag varenda dag. Men för det mesta är det precis så det räcker till oss tre. Eller så äter vi typ gröt och macka. Och jag är inte ett dugg jävla pepp på sallad. Jag vill ha kött. Fan vad hemskt. Måste köpa järntillskott, tror jag. Och proteinpulver. 




Nu tänker jag dregla lite på SneakersnStuff, kolla färdigt på criminal minds,  slöglo på nåt sexprogram på femman eheheheheh (i brist på bättre skit) och sen fan.. sova. 


Greets.

Pics, pls.

Jag läser en bok.

Det har tagit mig lång tid. Jag har börjat flera gånger, men lagt den ifrån mig. Men det är god tid nu.

Den heter 'samtal med gud'.

Och jag tror jag måste skaffa mig en yellow marker.

Ritalin. Allergi. 1177. Läkare. ASTMA!?! Helvete också.

Skämtar ni med mig? Helt jävla seriöst? 


What the FUCK!?!?




Jag ringde 1177 igår. Vilket jävla skämt. Ni är för fan pinsamma. THANKS FOR NOTHING, BITCHES!


Jag fick noll hjälp. Hon var nedlåtande, nästan otrevlig, fnös åt min oro och mina symptom, talade snällt om för mig att jag nog bara var lite stressad och skulle sova på saken. Jävla kunt.
 Jag förklarade grundligt hela tiden, var rakt på sak och påpekade hur jag mådde friskt och bra annars, att det enda utöver mitt friska jag var pollenallergin och hostan, och att alla mina udda jävla symptom på febertoppar, kallsvett, ständig huvudvärk, nack/axel/ryggvärk, vidrig hosta, svaghet i kroppen, noll hungerkänslor... OSV.. inte stämde, eftersom jag ätit,  druckit, tagit hand om mig, mådde bra, inte var ett dugg jävla s t r e s s a d (ku-ku-ku-ku-kunt) och att jag känner min kropp nästan föör bra. Jag läser vanligtvis av den direkt och vet vad jag behöver, allt från törst, hunger, feber osv till järnbrist, ensamhet. Ja. Whatever. Men hon var en idiot som fnös. Och när jag tog upp det jag var rädd för, nämligen att jag blivit fästingbiten, så tyckte hon jag var löjlig, där jag bor finns det väl inga. Eh.. Västmanland? Bor några minuter från mälaren? Ska hon inte fråga om jag rest? Vart jag var? NÅNTING? Neh... Vi skiter i´t. 


Så jag ringde fam.läkaren imorse. Fick akuttid hos en annan läkare. Jättefin, respektfull, varm och go var hon. Tog en massa tester,  lyssnade på mina hostanfall, skickade mig på inhalering (så luftrören kunde vidgas) och skickade mig till labbet för en lång lista prover. 


Och jag har alltså astma. Jippie. Som att nörden i mig inte har tillräckliga issues. Nu måste jag ha en jävla inhalator med mig. Om jag inte får en rosa så blir jag fan förbannad. Hon hade ju en!


Testerna för borrelia, tbe och en massa annat tar några dagar. Förhoppningsvis så har jag då inte hjärnhinneinflammation och är döende. Let´s hope.


Jag börjar känna mig vårsugen. Ja. Bortom all jävla obotlig hosta, huvudvärk, ständig trötthet och tjockissorgen inuti. Mjo. Där sitter en kåt, glad liten jävel som tycker det är dags nu, snart. Vad fan. 


Jag får fortsätta med samma dos ritalin ett tag till. Som det känns nu så funkar det, och jag tänker inte raska på, funkar det så funkar det. Hade möte idag så det blev ingen kurstid alls, och jag lyckades ändå missa ett jävla möte hos Anette. Hon ringde. Jag skämdes. Men var på väg till min akuttid, så jag hade ju iaf en god ursäkt.. Utöver hur skit jag mår, dvs. 


Och jag är sååå jävla bitter. Jag går inte ner ett skit!!! Jag står och trampar på min jävla vikt, och kommer ingenstans. Kan inte, får inte och orkar inte träna, tiden rinner ifrån mig och jag bara känner mig sysslolös, orkeslös, bitterfitteledsen och rastlös som fan. Jag vill också gå ner i vikt! Sen får jag inte köra så mkt kondition, när jag återvänder till gymmet, sa läkaren, eftersom astman är så jävlig nu. Så jag får ta det lugnt. Sicken jävla S K I T!!! 


Näh.. Jag é int bitter. *får ett kraftigt hostanfall och vill självdö lite* 


Som att skiten inte räcker ändå, liksom. Waddafakk.  Jävlajävlajävlajävla.

Ritalin. Allergi. Skit också.

Jag mår som ett ruttnat roadkill.
Jag har inte ökat dosen på ritalin, men ändå får jag konstiga acneliknande upphöjda utslag, som gång på gång blir infekterade.

Aerius, min allergimedicin, verkar inte hjälpa särskilt mycket, min hosta från helvetet går inte över. Jag är ständigt trött. Sover bra, men det är väl det enda.

Jag deppar över träningen, får inte göra ett dugg ansträngande pga hostan, och som jag mår nu, trött, svag, huvudvärk och illamående, så vill jag inte ens. Fattar inte vart allt kommer ifrån, eller vad jag kan göra åt det. Vilket i sig är jävligt deprimerande. Jag skulle haft söndagsmys med kidsen, vi skulle gå ner till hamnen, leka, titta på båtar, plocka blommor.. Istället måste jag vara inne och ta det skitlugnt. Klarar inte ens av solen. Jippi. *bitter.brud-83.

Och nej, att blogga från telefonen är inte min grej. Vart fan kom strecket under texten ifrån? Suck. Inte min dag idag.

Brainmush.

Jag vill inte vara med. Idag var en tröttdag. Pollenallergin, hostan, ögonen.. sömnlös natt med jävla galen hosta.. Och snacket jag hade med sys ikväll. Jag grät som ett barn, och just nu orkar jag knappt tänka. Jag vill inte. Det kokar i skallen, min hjärna känns mosig och jag är sorgsen, ledsen, arg och så jävla upprörd.. Och trött. Oavsett vad som kommer fram, oavsett vad som avslöjas, avtäcks, kryper/krälar fram.. Så älskar jag henne. Kommer alltid göra det. Fantastiska hon. Jag önskar jag kunde prata med henne om alltihop. Och... jag vet inte. Det gör ont i mitt hjärta. 

Ubuntu.

Umuntu ngumuntu ngabantu! 


"It is the essence of being human. It speaks of the fact that my humanity is caught up and is inextricably bound up in yours. I am human because I belong. It speaks about wholeness, it speaks about compassion. A person with Ubuntu is welcoming, hospitable, warm and generous, willing to share. Such people are open and available to others, willing to be vulnerable, affirming of others, do not feel threatened that others are able and good, for they have a proper self-assurance that comes from knowing that they belong in a greater whole. They know that they are diminished when others are humiliated, diminished when others are oppressed, diminished when others are treated as if they were less than who they are. The quality of Ubuntu gives people resilience, enabling them to survive and emerge still human despite all efforts to dehumanize them."

Jag tävlar på Team Sportia; h j ä l p!!

Jag tävlar om en cykel, snälla hjälp mig!

Jaa, jag har piffat till en cykel precis som jag skulle vilja ha den, gör det du också, och klicka på min länk här ovan, och klicka "like", pretty pretty please! 

Familj, tårtkalas, pollensnor&hosta.

Jag som skulle vara så duktig och skriva av mig ordentligt, hålla mig a´jour med världen och omgivningarna, hantera den mentala hälsan och det kroppsliga välmåendet... hahah. 
 Vi åkte bort, och jag glömde helt allt som handlade om internet och bloggskrivande. 

Lillebror fyllde tjugo och vi åkte dit med buller och bång, firade, myste, åt, diskuterade politik och lekte ute i lekparken. Jag och bror hade nog allra roligast på gungbrädan! Fast han och Mims hade mysstund deluxe i spindelgungan, jag knäppte kort som en galning. Vi fick t.o.m styvfars fru, Marianne, att gunga på gungbrädan, det var galet roligt. 


Jag lyckades även ordna hem lillasyster från oslo, och det är hur härligt som helst. 
 Hon kom torsdag, vi firade och hade familytajm med guldkant. På fredagen lämnade vi barnen mina hos morfarn m.fru och styrde kosan hem till vässan, gled hem till Nadi och Mattias och hade grillmys, bastusvettstund och en massa babbel, mys och kärlek. Man glömmer hur mycket man älskar dom och saknar dom, tills man träffas igen och har det hur bra som helst. Deras härliga hus går inte av för hackor, och deras kids är som små, ljuvliga kopior av dem båda. Älskar dom allihop så hjärtat nästan spricker! Och att få hänga där med syrran var härligt, nu har jag tankat syskonkärlek från både bror och sys så det räcker och blir över, det kan jag nog leva på ett tag. Sys åker hem imorn igen, too soooon! 


Jag har varit så jävla schleten hela tiden, sover som en gris, däckade innan tio båda kvällarna vi var i bronx, sov som en stock natten igenom. Är pollensnorig, hostig och död, saknar piggheten och orken, vill tillbaka till gymmet och svettas lite till.. Bara en stund? 
 Jag vet ju att jag inte ska träna om jag är sjuk, men whuddafuck, jag är pollensjuk! Jag behöver ju inte köra mig själv astmatisk, jag får väl ta´t mjukt på crosstrainern och inte ramla av den, och kravla iväg. Banne mig, jag vill svettas! Jag älskar´t! Vi har hittat nåt som funkar för oss båda, jag och min starka, vackra, inspirerande och fantastiska Pooz, och det här är bara för jävla braaaa för att släppa. 


Hemma hos styvfar så träffade jag hans bio.dotter (lillebrors biologiska syster på fadrens sida) och hon berättade lättsamt att hon har KOL. Hon beter sig exakt som sin far, droppar tunga nyheter med ett flin och en axelryckning, som att det är mkt bättre än vad det låter, så "oroa dig inte"-känslan ska vara övertygande. Jag tänker läsa på om det iaf, oavsett vad hon säger. Första stadiet är bra, men sen då? Kommer hon klara sig? Hon var en ängel iaf, hon sa att stepdaddy-o hade berättat om alla mina jävla cykelbekymmer, och då hon inte kan cykla pga hittan och dittan så får jag gärna hennes gamla cykel. Och jag höll på att börja gråta av lättnad. Vad fin hon är, hon som jämt är avig och sne, vi har aldrig klickat bra lr haft bra kontakt, så jävla olika som vi är.. Men så kommer hon och är sådär jävla schysst, jag   blev lite lätt paff. Grymt ju! Tack, C! Gav henne en bamsekram och talade  verkligen om för henne hur mkt det betyder för mig.. Och när styvfadren skulle åka och hämta den åt mig, så beordrade jag honom att ge honom en till björnkram och mer tackhälsningar. Det gjorde han!  Den ovärderliga hjälpen kom från oväntat håll, banne mig! <3 


Så nu har jag en så jävla fin gammal damtralla med cykelkorg och fungerande växlar, skön sadel och bra pakethållare. Nu ska jag bara hitta en bra, billig barnsadel till Marodören så blir det ju sketabraaaa! ~happydance~


Nu ska jag slita upp trött sys och bju på en kaffe, stoppa i kidsen en mellissmoothie och mysa lite med Laleh. Dammsugning står på schemat, är inte helt pepp! 

 Katten är till Pooz, min hjältinna och vän!

Hjärndöd och övertrött.

Hur trött får man bli? 


Det var ledig dag från projektet idag, så efter att ha segat i sig frukost (havregrynsgröt) och droppat Marodören på dagis så gled jag iväg i motvind och mötte Poozen. 
 Vi tränade i strax över en timme, båda hade kunnat köra längre men vi hade en tid att passa och tidsoptimism i all sin ära men vi behövde komma iväg. 


Vi intog en skön lunch på subway. Yum.


Jag sov dåligt inatt så jag är trött som en gris, helt ofokuserad och kan inte tänka ordentligt. 
 Så jag tar mina mörbultade muskler och krälar i säng med laptop och de desperata hemmafruarna. 



“Can you understand? Someone, somewhere, can you understand me a little, love me a little? For all my despair, for all my ideals, for all that - I love life. But it is hard, and I have so much - so very much to learn.” 
~ Sylvia Plath, The Journals of Sylvia Plath




Jag önskar mig en het, härlig, skön och rolig karl, en donkenchokladmunk och en rejäl jävla massage. 

Lunchdags.

Hanna Fridén är en av mina favvobloggare. Nu behöver hon hjälp!

Hanna är en underbar kvinna, en fantastisk bloggare och jag gillar hela henne, upp, ner, bak och fram.
 Nu behöver hon hjälp, pga sjukdom och lån så sitter hon i skiten, enkelt uttryckt. 


 Jag är ett fett ego här, då jag vill ha tillbaka hennes blogg, jag saknar den redan.
 Och oavsett vad jag har för ekonomi, så har jag råd att donera en hunka.
 Jag betalar för annat i min vardag, så varför inte hjälpa henne så att hon kan fortsätta med sin, dvs kicka igång sin grymma blogg igen, så att jag kan läsa den? Simpelt!
 Jag skulle ha skitsvårt att be om pengar jag också, så jag förstår henne helt och hållet. 
Men jag är glad att hon svalde stoltheten och gjorde det! Så, det är dags för oss läsare att stötta henne.
 Ge mig EN bra anledning till varför vi i n t e skulle göra  det. För bövelen!


Läs vad hon skrev på fejjan H Ä R !

arsinoe om danskt kvinnoförakt vs det svenska feministhatet.

arsinoes bloggpost.


Jag måste säga att jag håller med, hellre ett tydligt förakt och öppet visat sådant, än ett mörkat kvinnoförakt dolt bakom feminismhat och kritik mot allt som kallas feminism. 


Debatten är uppblossad, smutsig och så jävla ful, och det handlar om allt från armhår till att feminister ska ha stryk och pucklas på (jag tänker bl.a på en viss fb-grupp som heter "Göteborgs feminister behöver ett rejält kok stryk & en jävla massa kuk!!") enbart pga deras åsikter. 


Och går man lite längre, och grunnar lite över arsinoes inlägg, så ser man ganska tydligt vart spåren leder. Och det är i grund och botten ett väl inslaget kvinnohat/förakt. Och jag ser hellre en öppen reaktion på mig som kvinna, än att bli bespottad som feminist - ta det inte fel, jag står för mina åsikter i allt jag säger, tycker och tänker, men låt det vara öppet och ärligt, och döljer man sina sanna åsikter bakom något annat och fegar runt den verkliga orsaken/tanken/upplevelsen... Ptja.. Ynkryggar kommer antagligen alltid vara just det, ynkryggar. Men i dagens klimat så låt oss höja en skål för det öppna, ärliga, danska kvinnoföraktet. 

Epic, funny shiz.