Skönaste lilla diskussionen som uppstod i sys album när jag kommenterade en fin bild på undertecknad... haha.. ;)
x1:
ååååh long time no see!!! ♥ Jag saknar... :/
x2:
jag med! puss!
x1:
jag var baske mig fin där. riktigt fin. fan att jag är så jävla lat och ej pallar dreads.. :/
x2:
åh jag minns "någon" som klagade "lite" över att aldrig kunna klia sig i huvudet eller kamma sig ordentligt.. men aldrig över en dålig hårdag. iofs.
x1:
pöfhgh.. jaaaaja.. lite torr i skallen var man ju. lol. men det har ju inte ändrats. :p och nej, aldrig en dålig hårdag. suck. får väl ordna skiten när jag styrt min stuga i skogen, men inte nu. har ingen lust att få bebiskräks i dräddsen. ^^
x2:
hahahaha. nej, det är nog inte så trivsamt. tänk på att inte bygga din stuga för nära min, jag vill kunna gå runt i enbart blommiga gummistövlar om jag känner för det. och ja; dom blommiga gummistövlarna är extremt viktiga i min illusion om det perfekta torparlivet. hursomhelst.. håret.. tur att jag inte rakade av dig det när du klagade, som mamma rakade av mitt?
x1:
hahahahahahahaaha nu tycker jag du ska sluta klaga över mammas kaoslösning pga extrem hårömhet:P och nej. jag tänker inte bygga för nära, det nakna jag sett räcker gott och väl och jag vill inte att min morgonkopp med te på trappen ska störas av dylika inslag i morgonljuset. xD och förresten så vill jag kunna studsa runt fritt jag med, helst utan att kunna vinka över buskage/häck/whatever ^^ men jo, tack för att du inte rakade av dom. :P♥
x2:
jag börjar känna att den här diskussionen kanske inte passar i ett öppet forum som ett galleri på facebook hahaha.. smart? bra? antecknar intresseklubben? förövrigt kommer jag klaga över det resten av mitt liv. mvh /lilla_ söta_adopterade_blattepojken
x1:
bjäbb bjäbb, du kinkiga lilla blattepojke :Dmen ja. jag tvivlar ju dock på att nån kommer tycka vår lilla pratstund är intressant eller inspirerande på nåt sätt.. ^^ nu ska jag laga mat. ring mig! puss!:*
30 mars 2009
Måndagsmorgon.
Solen strålar ute och jag har faktiskt sovit gott, även om jag kom i säng lite väl sent.
Stora solstrålen kom iväg fint till skolan, den lilla ligger och sover sött på den gosiga pläden i babygymmet.
Solen strålar och nu försöker jag få i mig frukosten, planera dagen och förbereda mig inför ännu ett möte. Ett möte jag måste närvara vid, men tyvärr skulle jag hellre slipa skinnet än att göra just det. Men.. konsten att bli stor är att ta ansvar för sitt liv, sina handlingar, tankar och mående.. och så vidare.
Så. Nu har jag en blogg. Det känns så.. sjukt jävla fånigt. Vi får väl se om den blir helt privat, eller om jag kommer dela med mig. Det är en sak att skriva i en dagbok, eller på en sida där man begränsar vilka som får läsa, som utvalda vänner.. men jag får väl försöka släppa på paranoian och andas lite.
Nu ska jag äta upp mina bran choco flakes (åååh, dom är så sjukt goda, och så känner jag mig lite nyttig och så där duktig som när man käkar sallad till lunch..), brygga mig en stor kopp kaffe och slå mig ned med korsordet, jag tänker inte låta mitt goda humör slippa undan.
Förresten, så måste jag helt enkelt påpeka.. att jag är så tacksam för mitt liv.
De jag ser som min familj. Mina Barn, som är ljusets mitt.
Min älskade syster, som är alldeles för långt borta på sitt eget livsäventyr.
(Jag hoppas vågorna du rider för dig rätt, och oavsett vad som händer och vart du hamnar, så är du alltid, alltid, alltid, min finaste lillasyster. Jag är stolt över dig, du försöker, och det är mer än många gör. Sen att det kan kaosa, det får du bara ta och slåss för att vinna. Vi vet ju att vi kan.
Saknar dig, men nu ses vi snart. Älskar dig!)
Min fina lillebror som är så speciell och annorlunda från mig att jag har svårt att få kontakt med honom, jag tror jag vet varför, men oavsett så kommer jag alltid älska honom, han är mitt blod, min bror, min mammas son, och förhoppningsvis så blir han en dag min vän.
All kärlek, värme, ljus, styrka och trygghet till alla dom där ute i världen som vid det här laget nog vet att jag bryr mig om och räknar dom till min speciella krets.
Nej fan, nu blev det mushy. Herregu!
Kaffe, I´m on my way!
per aspera ad astra.
Nu..
Peace out.
Stora solstrålen kom iväg fint till skolan, den lilla ligger och sover sött på den gosiga pläden i babygymmet.
Solen strålar och nu försöker jag få i mig frukosten, planera dagen och förbereda mig inför ännu ett möte. Ett möte jag måste närvara vid, men tyvärr skulle jag hellre slipa skinnet än att göra just det. Men.. konsten att bli stor är att ta ansvar för sitt liv, sina handlingar, tankar och mående.. och så vidare.
Så. Nu har jag en blogg. Det känns så.. sjukt jävla fånigt. Vi får väl se om den blir helt privat, eller om jag kommer dela med mig. Det är en sak att skriva i en dagbok, eller på en sida där man begränsar vilka som får läsa, som utvalda vänner.. men jag får väl försöka släppa på paranoian och andas lite.
Nu ska jag äta upp mina bran choco flakes (åååh, dom är så sjukt goda, och så känner jag mig lite nyttig och så där duktig som när man käkar sallad till lunch..), brygga mig en stor kopp kaffe och slå mig ned med korsordet, jag tänker inte låta mitt goda humör slippa undan.
Förresten, så måste jag helt enkelt påpeka.. att jag är så tacksam för mitt liv.
De jag ser som min familj. Mina Barn, som är ljusets mitt.
Min älskade syster, som är alldeles för långt borta på sitt eget livsäventyr.
(Jag hoppas vågorna du rider för dig rätt, och oavsett vad som händer och vart du hamnar, så är du alltid, alltid, alltid, min finaste lillasyster. Jag är stolt över dig, du försöker, och det är mer än många gör. Sen att det kan kaosa, det får du bara ta och slåss för att vinna. Vi vet ju att vi kan.
Saknar dig, men nu ses vi snart. Älskar dig!)
Min fina lillebror som är så speciell och annorlunda från mig att jag har svårt att få kontakt med honom, jag tror jag vet varför, men oavsett så kommer jag alltid älska honom, han är mitt blod, min bror, min mammas son, och förhoppningsvis så blir han en dag min vän.
All kärlek, värme, ljus, styrka och trygghet till alla dom där ute i världen som vid det här laget nog vet att jag bryr mig om och räknar dom till min speciella krets.
Nej fan, nu blev det mushy. Herregu!
Kaffe, I´m on my way!
per aspera ad astra.
Nu..
Peace out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)