28 april 2012
Xtina: Nick Diaz gives NSAC the middle finger
Xtina: Nick Diaz gives NSAC the middle finger: [source] " The summary suspension against me, made without any consideration of the merits of the Complaint, is the only reason I am awar...
Dagens intelligenskvot går INTE till Kissie.
Nyheter 24´s uppmärksammade artikel om Kissie och hennes brors video.
Kissie polisanmäld efter hot mot reportern.
Det jag ifrågasätter allra mest är alla dessa intelligenta bloggare jag läser, som gett creds till henne. Sagt att de beundrar henne, hennes stil, hennes sätt att göra "sin grej". Vad är, för det första, HENNES grej? Att frenetiskt svälta sig själv och kopiera stil av varannan utviksbrud? Att sprida nazistpropaganda? Att spraytanna? hahahahah det är misär, och jag pallar knappt tänka på´t.
Ptja. Jag ger inte Alexandra en stjärna i kanten. Jag skulle ge henne ett långt, avslappnande bad, en kotknäckare och en terapeut som är expert på utseendefixering och besatthet av plastikkirurgi (samt en dutt narcissistisk störning, men det har väl de flesta modebloggare, kanske.. ehheheh. Kastar inte sten i glashus, iaf!) Pilutta dig, Kissie, kanske kommer förhoppningsvis alla stackars små fjortisar som beundrar dig lära sig, och inse, att du inte är mer än en osäker, kroppsfixerad, ganska vriden brutta. Med nazistiska åsikter.
Hon behöver en jävla realitycheck. Och lite mindre bronzer.
Nu kastar jag in handduken för idag, har varit både produktiv, nyttig och go. Käkade supergod kvällsmat; basilikapuckar (som jag sörjt i evigheter att jag aldrig hittar längre, men tack Coop! Äntligen!) med het, kryddig sallad och en klick turkisk lättyoghurt. Mums! Nu myser jag ner mig med dotra en stund, sen blir det film och säng.
Pusshej!
Kissie polisanmäld efter hot mot reportern.
Det jag ifrågasätter allra mest är alla dessa intelligenta bloggare jag läser, som gett creds till henne. Sagt att de beundrar henne, hennes stil, hennes sätt att göra "sin grej". Vad är, för det första, HENNES grej? Att frenetiskt svälta sig själv och kopiera stil av varannan utviksbrud? Att sprida nazistpropaganda? Att spraytanna? hahahahah det är misär, och jag pallar knappt tänka på´t.
Ptja. Jag ger inte Alexandra en stjärna i kanten. Jag skulle ge henne ett långt, avslappnande bad, en kotknäckare och en terapeut som är expert på utseendefixering och besatthet av plastikkirurgi (samt en dutt narcissistisk störning, men det har väl de flesta modebloggare, kanske.. ehheheh. Kastar inte sten i glashus, iaf!) Pilutta dig, Kissie, kanske kommer förhoppningsvis alla stackars små fjortisar som beundrar dig lära sig, och inse, att du inte är mer än en osäker, kroppsfixerad, ganska vriden brutta. Med nazistiska åsikter.
Hon behöver en jävla realitycheck. Och lite mindre bronzer.
Nu kastar jag in handduken för idag, har varit både produktiv, nyttig och go. Käkade supergod kvällsmat; basilikapuckar (som jag sörjt i evigheter att jag aldrig hittar längre, men tack Coop! Äntligen!) med het, kryddig sallad och en klick turkisk lättyoghurt. Mums! Nu myser jag ner mig med dotra en stund, sen blir det film och säng.
Pusshej!
Musik, dans, luft.
Jag sitter och tittar igenom så många fantastiska klipp på youtube, So You Think You Can Dance är gyllene pepp, och det lyfter mig och får mig att både le, gråta, andas bättre och jag älskar dansen, känslan, koreografin, koreograferna, dansarna.. Budskapen. Domarna. Det är kärlek. Här är ett av mina all time fave-klipp.
Jag äger inte rättigheterna till denna video, såklart.
Sen andas jag lite till, lyssnar på soulful soulfood, musik... Som t.ex:
Musik, dans, sång, luft, kärlek. Så enkelt är det.
Jag tar mig nog en kall öl, insuper lite mer gyllene, flytande livsglädje, sen blir det en rulle och säng. Men hörru, it´s been another good day today. Even with the tears. Och MensMorran kom förbi, tacka gudarna för det. Lugnet infinner sig. Tack.
Jag ska få recept på insomnings och ritalin, så får vi se vart det bär hän. Denna gång ger jag det fan inte lika lång tid, men det kommer förhoppningsvis inte vara lika jobbigt denna gång, det har varit många positiva röster som lyfter denna medicin, från de som inte klarat av concertan. Sen ska jag till läkare för att diskutera mina sömnproblem, jag har fått pollenmedicin utskrivet till både mig och marodören nu, dom hämtas ut på måndag.
Det går bra nu.
Och så har jag köpt mig en cykel. Idag!
Träffade den supertrevlige säljaren vid ica, köpte den, gled in på ica, köpte lås och bröd, sen ut igen, hemåt med cykeln (nu behövs bara sits till sonen så är vi ready to GO!), tog kidsen på en skön långpromenad och bjöd dem på en burgare. När vi skulle hemåt ösregnade det, det blåste in på nolltid och jag sörjde sorgset solen och den numera dyngsura tvätten som hängde på min tvättlina på balkongen. Men vi roade oss kungligt, och lyckades ta oss hem utan att dränkas. Härligt!
Mångt och mycket må behöva hantering, men det är en ny vecka snart, och nu tänker iaf jag ha en underbar helg med my offspring!
Nu nattar vi oss med några toner..
Jag filurar nog mest här nu. Men några sköningar måste jag ju bara... Dela med mig, alltså.
Ja jo förresten. Har ni gamla barbies liggandes så kan ni ju alltid bli kreativa, for fuck sake, jag menar, en massa högklassig plast liggandes sådär brukbart, det är en SKAM att det inte kommer till bättre användning!
Och sen snubblade jag över denna, och den är bara så fantastisk, och så jävla BRA!
Så.. Vassego, här! Njut! Och ja, allt ÄR möjligt! Sådetså!! (Säljer in det hos mig själv lika mkt som jag gör´t till dig... Bara så du vet.)
Pusspussnattihej!
Jag äger inte rättigheterna till denna video, såklart.
Sen andas jag lite till, lyssnar på soulful soulfood, musik... Som t.ex:
Musik, dans, sång, luft, kärlek. Så enkelt är det.
Jag tar mig nog en kall öl, insuper lite mer gyllene, flytande livsglädje, sen blir det en rulle och säng. Men hörru, it´s been another good day today. Even with the tears. Och MensMorran kom förbi, tacka gudarna för det. Lugnet infinner sig. Tack.
Jag ska få recept på insomnings och ritalin, så får vi se vart det bär hän. Denna gång ger jag det fan inte lika lång tid, men det kommer förhoppningsvis inte vara lika jobbigt denna gång, det har varit många positiva röster som lyfter denna medicin, från de som inte klarat av concertan. Sen ska jag till läkare för att diskutera mina sömnproblem, jag har fått pollenmedicin utskrivet till både mig och marodören nu, dom hämtas ut på måndag.
Det går bra nu.
Och så har jag köpt mig en cykel. Idag!
Träffade den supertrevlige säljaren vid ica, köpte den, gled in på ica, köpte lås och bröd, sen ut igen, hemåt med cykeln (nu behövs bara sits till sonen så är vi ready to GO!), tog kidsen på en skön långpromenad och bjöd dem på en burgare. När vi skulle hemåt ösregnade det, det blåste in på nolltid och jag sörjde sorgset solen och den numera dyngsura tvätten som hängde på min tvättlina på balkongen. Men vi roade oss kungligt, och lyckades ta oss hem utan att dränkas. Härligt!
Mångt och mycket må behöva hantering, men det är en ny vecka snart, och nu tänker iaf jag ha en underbar helg med my offspring!
Nu nattar vi oss med några toner..
Ja jo förresten. Har ni gamla barbies liggandes så kan ni ju alltid bli kreativa, for fuck sake, jag menar, en massa högklassig plast liggandes sådär brukbart, det är en SKAM att det inte kommer till bättre användning!
Så.. Vassego, här! Njut! Och ja, allt ÄR möjligt! Sådetså!! (Säljer in det hos mig själv lika mkt som jag gör´t till dig... Bara så du vet.)
Pusspussnattihej!
27 april 2012
Det våras för...
Pollen.
Trötthet.
Snor.
Kliande ögon.
Torr, dammig hals.
Jag är inte helt pepp.
För ett par dagar sen så såg jag fram emot sommaren. Jag var glad, stolt och jävligt nöjd med hur allt går framåt. Men efter en fet mental käftsmäll så har jag halkat tillbaka, minst 20 steg.
Mina steg framåt tar tid, det är en kamp, och jag tar mig fram med näbb och klor. För vi ska ju ha det bra. Och så kommer det något, som egentligen inte har med oss alls att göra, och sliter tag i ryggskinnet, rycker till och drar mig på hasorna bakåt. Och jag kan inget göra. Men jag "gör" ändå. Jag slår tillbaka, förbannad och glödande ilsken, furielik. Jag må vara en hippie och inte som alla andra i skallen, jag må vara speciell och jävligt hård på hur det ska vara, jag må ha mina problem och mina svagheter. Men VAD ger dig rätten att döma mig?
VAD ger dig rätten att hugga mig i ryggen, slå mig i ansiktet med DINA åsikter om hur alltet ska se ut? VAD ger dig rätten att försöka trycka ner mig, såra mig och ta ifrån mig min rättighet, stampa på min kamp och spotta på mig, fördumma mig och bestämma dig för att kliva över mitt huvud och skrika ut det som egentligen är DITT problem?
Jag blir så JÄVLA less. Tre steg framåt, stor förändring och stoltheten börjar rycka i nackhåren. Och så rasar man tio steg bakåt. Och ser märkena i gruset där man blivit släpad bakåt. Och det är ju bara att resa sig, fästa stöden hårdare om sig och börja om igen.
FUCK YOU.
ALLT jag gör, ALLT jag strävar efter, är att säkra marken jag går på, att säkra marken mina barn följer efter mig på, att styra upp mina problem, bygga nytt, göra om, göra bättre, bevisa för mig själv; JAG KAN. Och jag vill. Och jag kommer åter igen.
Ja. Fuck you.
Drapå trissor... Hon röt tillbaka. Hon höjde rösten. Protesterade. Slog ifrån. Reste sig upp. Fortsatte vidare. Hur i helvete?
Problemet är... Att jag aldrig kommer gå med på att någonting inte fungerar. Jag må vara freakad, jag må gråta tusen tårar ner i kaffekoppen, jag må känna sorg och trötthet och smärta och tröstlöshet. Men att ge upp är INTE ett alternativ. Och att ta stryk, när jag inte förtjänar det, att bli dömd av blinda ögon, att bli vinkad åt sidan och ifrågasatt..
Hell hath no fury like a woman scorn.
Du kommer få ditt straff. Karma is a bitch. Och jag vet att du har fel.
Jag reser mig igen. Och igen och igen. Och igen.... Och igen.
Att du inte kan, eller förstår, eller vet... Betyder inte att du har rätt att döma mig.
Syna dig själv, den oskyldige får kasta den första stenen.
Det kommer inte regna grus idag heller.
Tänk vilken tur. Att jag ändå har överlevnadsinstinkt.
Är vi i ett kritiskt läge? Ja. Det får jag nog påstå.
Döm endast efter att ha beskådat dig själv, utan självrättfärdighet. Tack och hej.
Nu får det ju vara nog. Nu räcker det med tvagning och ventilerande för idag.
Min blogg får lida för att jag inte tar på mig mer än vad jag klarar av.
Och jag gjorde likadant med min dagbok, på den tiden jag hade en. Det är synd, för det är himmelskt skönt att skriva av sig, helt för ens egen skull. Men ibland... Ptja. Då måste man få tugga tugget inom sig, innan man spyr ur sig all världens färger.
Jag har shoppat grymma träningskläder. Stadium is the shit! trekvartsbrallor, ett soft linne och jag har ju skorna redan. Från Stadium Outlet. Woot! Jag hittade en mysig grå tröja med armbågslappar (hah) och var tvungen att köpa den också. Superskön och jättefin. Turkost linne, svarta byxor, grå tröja: 300 kronor! Som hittat, för fanken!
Jag känner mig superschleten. Det är pollenskiten, jag vet. Men att få ett fett anfall av det och känna mig helt urvriden som en gammal (extremt förkyld) trasa, samtidigt som jag väntar på MensMorran, är trött mentalt och fysiskt.. Är ju inte direkt skitkul.
Nu sitter jag och försöker få tag på -någon- på Jobbcentrum som kan svara på mina frågor om det projekt jag var på infomöte om. Nuevo K2, ett nystartat AMA-projekt som i Västerås riktar sig till arbetslösa ensamstående mammor. Det verkar vara ett riktigt intressant projekt och jag var verkligen sugen, men får varken info eller vidarekoppling.
Och nu, medans jag skriver, fick jag tag i killen som håller i trådarna, han som hade infomötet, och det kommer köra igång den sjunde, de har inte hört av sig än eftersom allt måste finslipas, nu kan jag pusta uuuuut. PHEW! YES YES YES YEAAAAAH!
PEPP! Alla neggon (alltså negativa skithuvuden, moget uttryckt) kan gå och ta sig nånstans där solen inte skiner, DET GÅR BRA NU!
Nu jävlar.
PILUTTA DIIIIG!
Pusshej.
Trötthet.
Snor.
Kliande ögon.
Torr, dammig hals.
Jag är inte helt pepp.
För ett par dagar sen så såg jag fram emot sommaren. Jag var glad, stolt och jävligt nöjd med hur allt går framåt. Men efter en fet mental käftsmäll så har jag halkat tillbaka, minst 20 steg.
Mina steg framåt tar tid, det är en kamp, och jag tar mig fram med näbb och klor. För vi ska ju ha det bra. Och så kommer det något, som egentligen inte har med oss alls att göra, och sliter tag i ryggskinnet, rycker till och drar mig på hasorna bakåt. Och jag kan inget göra. Men jag "gör" ändå. Jag slår tillbaka, förbannad och glödande ilsken, furielik. Jag må vara en hippie och inte som alla andra i skallen, jag må vara speciell och jävligt hård på hur det ska vara, jag må ha mina problem och mina svagheter. Men VAD ger dig rätten att döma mig?
VAD ger dig rätten att hugga mig i ryggen, slå mig i ansiktet med DINA åsikter om hur alltet ska se ut? VAD ger dig rätten att försöka trycka ner mig, såra mig och ta ifrån mig min rättighet, stampa på min kamp och spotta på mig, fördumma mig och bestämma dig för att kliva över mitt huvud och skrika ut det som egentligen är DITT problem?
Jag blir så JÄVLA less. Tre steg framåt, stor förändring och stoltheten börjar rycka i nackhåren. Och så rasar man tio steg bakåt. Och ser märkena i gruset där man blivit släpad bakåt. Och det är ju bara att resa sig, fästa stöden hårdare om sig och börja om igen.
FUCK YOU.
ALLT jag gör, ALLT jag strävar efter, är att säkra marken jag går på, att säkra marken mina barn följer efter mig på, att styra upp mina problem, bygga nytt, göra om, göra bättre, bevisa för mig själv; JAG KAN. Och jag vill. Och jag kommer åter igen.
Ja. Fuck you.
Drapå trissor... Hon röt tillbaka. Hon höjde rösten. Protesterade. Slog ifrån. Reste sig upp. Fortsatte vidare. Hur i helvete?
Problemet är... Att jag aldrig kommer gå med på att någonting inte fungerar. Jag må vara freakad, jag må gråta tusen tårar ner i kaffekoppen, jag må känna sorg och trötthet och smärta och tröstlöshet. Men att ge upp är INTE ett alternativ. Och att ta stryk, när jag inte förtjänar det, att bli dömd av blinda ögon, att bli vinkad åt sidan och ifrågasatt..
Hell hath no fury like a woman scorn.
Du kommer få ditt straff. Karma is a bitch. Och jag vet att du har fel.
Jag reser mig igen. Och igen och igen. Och igen.... Och igen.
Att du inte kan, eller förstår, eller vet... Betyder inte att du har rätt att döma mig.
Syna dig själv, den oskyldige får kasta den första stenen.
Det kommer inte regna grus idag heller.
Tänk vilken tur. Att jag ändå har överlevnadsinstinkt.
Är vi i ett kritiskt läge? Ja. Det får jag nog påstå.
Döm endast efter att ha beskådat dig själv, utan självrättfärdighet. Tack och hej.
Nu får det ju vara nog. Nu räcker det med tvagning och ventilerande för idag.
Min blogg får lida för att jag inte tar på mig mer än vad jag klarar av.
Och jag gjorde likadant med min dagbok, på den tiden jag hade en. Det är synd, för det är himmelskt skönt att skriva av sig, helt för ens egen skull. Men ibland... Ptja. Då måste man få tugga tugget inom sig, innan man spyr ur sig all världens färger.
Jag har shoppat grymma träningskläder. Stadium is the shit! trekvartsbrallor, ett soft linne och jag har ju skorna redan. Från Stadium Outlet. Woot! Jag hittade en mysig grå tröja med armbågslappar (hah) och var tvungen att köpa den också. Superskön och jättefin. Turkost linne, svarta byxor, grå tröja: 300 kronor! Som hittat, för fanken!
Jag känner mig superschleten. Det är pollenskiten, jag vet. Men att få ett fett anfall av det och känna mig helt urvriden som en gammal (extremt förkyld) trasa, samtidigt som jag väntar på MensMorran, är trött mentalt och fysiskt.. Är ju inte direkt skitkul.
Nu sitter jag och försöker få tag på -någon- på Jobbcentrum som kan svara på mina frågor om det projekt jag var på infomöte om. Nuevo K2, ett nystartat AMA-projekt som i Västerås riktar sig till arbetslösa ensamstående mammor. Det verkar vara ett riktigt intressant projekt och jag var verkligen sugen, men får varken info eller vidarekoppling.
Och nu, medans jag skriver, fick jag tag i killen som håller i trådarna, han som hade infomötet, och det kommer köra igång den sjunde, de har inte hört av sig än eftersom allt måste finslipas, nu kan jag pusta uuuuut. PHEW! YES YES YES YEAAAAAH!
PEPP! Alla neggon (alltså negativa skithuvuden, moget uttryckt) kan gå och ta sig nånstans där solen inte skiner, DET GÅR BRA NU!
Nu jävlar.
PILUTTA DIIIIG!
Pusshej.
24 april 2012
Födelsedagsbarn, morgonsång och tacos.
Fantastiska Mimsan har fyllt elva. Hon är officiellt på väg in i tonåren, det märks på fler sätt än ett.
Och hon sprudlar av liv, ljus och lycka. Hon är intelligent, framåt, ständigt insupandes kunskap.
Och en riktig liten preeteen. Jag älskar´t!
Finaste min Mims, läser du någonsin denna lilla nätdelade dagbok i framtiden så kommer du påminnas om att din mor är mänsklig och att hon alltid älskat dig mer än livet självt.
Imorse blev det falskt klingande skönsång med frukost och presenter serverade på silverbricka. Lillebror hjälpte till att öppna paketen och Mims strålade av lycka över sin one piece och den nya grymma fotbollen. Örhängena (enkla, små silverringar) åkte direkt in i öronen och hon har glidit runt i one piece´n hela dagen lång. Det ser galet skönt ut, måste jag säga.
Vad jag är glad att jag kunde ge henne det hon ville ha allra mest!
Senare kom vi iväg hemifrån alla tre, då droppade hon och jag Marodören på dagis, sen traskade vi till Ica.
Hon köpte med sig en megalåda med isglass (påpekade klokt att ett flertal är allergiska mot ägg och div. tillsatser i gräddglass, smarta unge) och att hon ville att alla skulle få vara med och njuta. Sen gled hon iväg på kicken med ett glatt leende och en vink, och jag tog mig en långpromenad (som senare visade sig vara mållös), tog en lätt lunch, drack kaffe och sen var det dags att glida iväg till dagis.
Liam och jag handlade förödenheter till middag och kalasfikat, Mims hade önskat tacos så det bidde det!
Och efterrätten blev kladdkakemuffins med grädde och hallon. Woot!
Vi styrde kosan hemåt och mötte Mims på vägen, sen anlände Pooz med son och partyt var i full gång! :) Kidsen körde wii, vi gamlingar drack kaffe och socialiserade på balkongen och diskuterade igenom det senaste, viktigheter och sånt, såklart. Styrde middagen, hade en jätteskön e.m och kväll och nu sitter jag här och är sådär galet nöjd. Finfin dag!
Grattis, Mims, ELVA ÅR!!!! Jag Älskar diiiig!
Tur att dom inte är kräsna, jag lät som en mindre mysig Pomperipossa under morgonsången! ;D
Och nu är det över tolvslaget så hipphipphurraaaa till Isabell som fyller 27 idag! <3
Dags för ett ep av Grey´s Anatomy med Poozen, sen ska vi väl försöka sova lite också.
Jag är lycklig och så tacksam över min familj, och min Pooz är fantastisk, och unik.
Tack för att du finns, är familj, och står ut med mig! Älskar dig, älskar er allihopa!
Ok, nu blev det goselull så det räcker och blir över. Eeheheheh, dagliga dosen överskriden och avslutad. Tack och hej, leverpastej!
Puss på er!
Och hon sprudlar av liv, ljus och lycka. Hon är intelligent, framåt, ständigt insupandes kunskap.
Och en riktig liten preeteen. Jag älskar´t!
Finaste min Mims, läser du någonsin denna lilla nätdelade dagbok i framtiden så kommer du påminnas om att din mor är mänsklig och att hon alltid älskat dig mer än livet självt.
Imorse blev det falskt klingande skönsång med frukost och presenter serverade på silverbricka. Lillebror hjälpte till att öppna paketen och Mims strålade av lycka över sin one piece och den nya grymma fotbollen. Örhängena (enkla, små silverringar) åkte direkt in i öronen och hon har glidit runt i one piece´n hela dagen lång. Det ser galet skönt ut, måste jag säga.
Vad jag är glad att jag kunde ge henne det hon ville ha allra mest!
Senare kom vi iväg hemifrån alla tre, då droppade hon och jag Marodören på dagis, sen traskade vi till Ica.
Hon köpte med sig en megalåda med isglass (påpekade klokt att ett flertal är allergiska mot ägg och div. tillsatser i gräddglass, smarta unge) och att hon ville att alla skulle få vara med och njuta. Sen gled hon iväg på kicken med ett glatt leende och en vink, och jag tog mig en långpromenad (som senare visade sig vara mållös), tog en lätt lunch, drack kaffe och sen var det dags att glida iväg till dagis.
Liam och jag handlade förödenheter till middag och kalasfikat, Mims hade önskat tacos så det bidde det!
Och efterrätten blev kladdkakemuffins med grädde och hallon. Woot!
Vi styrde kosan hemåt och mötte Mims på vägen, sen anlände Pooz med son och partyt var i full gång! :) Kidsen körde wii, vi gamlingar drack kaffe och socialiserade på balkongen och diskuterade igenom det senaste, viktigheter och sånt, såklart. Styrde middagen, hade en jätteskön e.m och kväll och nu sitter jag här och är sådär galet nöjd. Finfin dag!
Grattis, Mims, ELVA ÅR!!!! Jag Älskar diiiig!
Tur att dom inte är kräsna, jag lät som en mindre mysig Pomperipossa under morgonsången! ;D
Och nu är det över tolvslaget så hipphipphurraaaa till Isabell som fyller 27 idag! <3
Dags för ett ep av Grey´s Anatomy med Poozen, sen ska vi väl försöka sova lite också.
Jag är lycklig och så tacksam över min familj, och min Pooz är fantastisk, och unik.
Tack för att du finns, är familj, och står ut med mig! Älskar dig, älskar er allihopa!
Ok, nu blev det goselull så det räcker och blir över. Eeheheheh, dagliga dosen överskriden och avslutad. Tack och hej, leverpastej!
Puss på er!
23 april 2012
Mitt hundrade.. Hiipphiiippphurraaaa!
Jag tänker dock inte göra detta till nåt hallelujah-moment. Eller ett sånt där grymt, tårdrypande, tacksamt och lyckligt jävla skitsnacksinlägg. Nope. Njet. No. Nej. Nein. Naaah.
Jag tänker dock:
*Posta skitdåliga humorbilder
*Nämna min skräck för avskurna hälsenor (mina är opererade, jag tror det är därför jag hakat upp mig på´t.. Kanske.)
*Fundera över allmänt nonsens
*Tacka läsarna (eeh.. va? det skulle ju inte komma in tårdrypande pinsamheter här?!?)
*Hoppa av tåget och erkänna att jag nog inte är en skitduktig dagfördagbloggare, för jag är faktiskt bara mänsklig, och när jag mår visset (hah, gullig omskrivning? Någon?) så har jag ju faktiskt inte direkt jättemycket att dela med mig av. Men jag har toppat min topp. På besökare här. Wohooo! Tackar och bockar, hoppas du läser, och återvänder! Hör gärna av dig! Låt oss dricka kaffe över skajp, snacka porr, prissar, progg och annat kul på P. Eller nåt.
*Uppdatera om min avbrutna medicinering (och nej, det är faktiskt inget jag rekommenderar. MEN((!!)) min hud läker. Långsamt, men den gör´t!)
*Sända ut lite random kärlek och ljus
*Och självklart nämna att min dotter fyller ELVA år IDAG. Jag har köpt presenter, men inte bakat ett jäkla dugg. Än. Det löser sig, sa gumman som sket i badkaret. Jag må vara en tidsoptimist, men jag är galet bra på att baka mumsigheter. Hon överlever nog! :)
Jag har en förkärlek för skräckisar. Jag har haft det sen barnsben, tyvärr.
Det finns ingen ände på det, men jag tar lååånga pauser nu för tiden. Jag har plöjt igenom hur många som helst, men det är några få som satt sig. Som till exempel The Shining. Djurkyrkogården. It. Children of the corn. Omen.
Jag klarar inte av skräckisar med konstiga barn, stirriga barn, barn som skär av hälsenorna på folk, ptja.. Typ barn överlag funkar inte för mig. Sen finns det de där psykotiskt galna, lugna, stirriga, tysta, skrikiga... whatevurrr.. Tanterna. Som hon i badkaret. Jag försökte till och med mysa lite med det och hade ett duschdraperi med en skugga av en gammeldags kvinna med en kökskniv i högsta hugg. Det hjälpte inte.
Jag råkade ha sönder det, så det åkte inte utan sorg i sophinken. Har fått höra att det inte var ett lämpligt duschdraperi att ha när man har barn. Men Fuck You! Kom igen. Som att det inte är mycket värre vad de ser omkring sig ute i omvärlden, på tv, vad det står på löpsedlar osv. Ett jävla duschdraperi!! Bah. Nu har vi iaf ett rip off. Av Pacman. Men det är ingen Pacman. Då hade det kostat tvåhundra pix till. Det är dock väldigt gulligt, och glatt. Med alla små raringar som Pacman äter. Är inte det skrämmande för barn, med en massa glada gubbar som kommer bli uppätna whenever, så vet jag inte vad som är vad i världen.
Hårt ska det va!
Men, åter till skräckisarna. Splatter, gore, massmord och blod, inälvor osv är ingen fara.
Det är när det kommer till de psykologiska, de stirriga, de konstiga. Jag gillar´t. Men jag tar åt mig. Liiiite för mycket. Och jag har fortfarande problem med att ha fötterna på golvet när jag kollar på skiten. TÄNK OM!?!?!!!!!!!!!!!!!!
Logiken kan fara åt pipsvängen, anser jag.
Nu tar vi några peppiga skämtbilder igen, säger vi. För att lätta på stämningen. Jag vet nog att du tänker på de blonda psykfallen i children of the corn, där i början, när dom bara står.
Och stirrar. Mhm.
Man tröttnar aldrig riktigt av all kärlek som bubblar ur kroppen och får huvudet att kännas alldeles lätt och lyckligt, jag kan titta på mina finisar hur länge som helst.
Okej. Så jag tänkte uppdatera om min ickemedicinering. Inget mer händer än att allt lägger sig, biverkning efter biverkning. Den extrema tröttheten är långt ifrån borta, men jag känner mig inte dålig. Bara trött. Så nu tänker jag nog bojkotta alltet, kika på en film tills hjärnan slappnat av och sen försöka sova. Jag har mycket att göra imorn! <3
Pusshej!
Jag tänker dock:
*Posta skitdåliga humorbilder
*Nämna min skräck för avskurna hälsenor (mina är opererade, jag tror det är därför jag hakat upp mig på´t.. Kanske.)
*Fundera över allmänt nonsens
*Tacka läsarna (eeh.. va? det skulle ju inte komma in tårdrypande pinsamheter här?!?)
*Hoppa av tåget och erkänna att jag nog inte är en skitduktig dagfördagbloggare, för jag är faktiskt bara mänsklig, och när jag mår visset (hah, gullig omskrivning? Någon?) så har jag ju faktiskt inte direkt jättemycket att dela med mig av. Men jag har toppat min topp. På besökare här. Wohooo! Tackar och bockar, hoppas du läser, och återvänder! Hör gärna av dig! Låt oss dricka kaffe över skajp, snacka porr, prissar, progg och annat kul på P. Eller nåt.
*Uppdatera om min avbrutna medicinering (och nej, det är faktiskt inget jag rekommenderar. MEN((!!)) min hud läker. Långsamt, men den gör´t!)
*Sända ut lite random kärlek och ljus
*Och självklart nämna att min dotter fyller ELVA år IDAG. Jag har köpt presenter, men inte bakat ett jäkla dugg. Än. Det löser sig, sa gumman som sket i badkaret. Jag må vara en tidsoptimist, men jag är galet bra på att baka mumsigheter. Hon överlever nog! :)
Jag har en förkärlek för skräckisar. Jag har haft det sen barnsben, tyvärr.
Det finns ingen ände på det, men jag tar lååånga pauser nu för tiden. Jag har plöjt igenom hur många som helst, men det är några få som satt sig. Som till exempel The Shining. Djurkyrkogården. It. Children of the corn. Omen.
Jag klarar inte av skräckisar med konstiga barn, stirriga barn, barn som skär av hälsenorna på folk, ptja.. Typ barn överlag funkar inte för mig. Sen finns det de där psykotiskt galna, lugna, stirriga, tysta, skrikiga... whatevurrr.. Tanterna. Som hon i badkaret. Jag försökte till och med mysa lite med det och hade ett duschdraperi med en skugga av en gammeldags kvinna med en kökskniv i högsta hugg. Det hjälpte inte.
Jag råkade ha sönder det, så det åkte inte utan sorg i sophinken. Har fått höra att det inte var ett lämpligt duschdraperi att ha när man har barn. Men Fuck You! Kom igen. Som att det inte är mycket värre vad de ser omkring sig ute i omvärlden, på tv, vad det står på löpsedlar osv. Ett jävla duschdraperi!! Bah. Nu har vi iaf ett rip off. Av Pacman. Men det är ingen Pacman. Då hade det kostat tvåhundra pix till. Det är dock väldigt gulligt, och glatt. Med alla små raringar som Pacman äter. Är inte det skrämmande för barn, med en massa glada gubbar som kommer bli uppätna whenever, så vet jag inte vad som är vad i världen.
Hårt ska det va!
Men, åter till skräckisarna. Splatter, gore, massmord och blod, inälvor osv är ingen fara.
Det är när det kommer till de psykologiska, de stirriga, de konstiga. Jag gillar´t. Men jag tar åt mig. Liiiite för mycket. Och jag har fortfarande problem med att ha fötterna på golvet när jag kollar på skiten. TÄNK OM!?!?!!!!!!!!!!!!!!
Logiken kan fara åt pipsvängen, anser jag.
Nu tar vi några peppiga skämtbilder igen, säger vi. För att lätta på stämningen. Jag vet nog att du tänker på de blonda psykfallen i children of the corn, där i början, när dom bara står.
Och stirrar. Mhm.
Jag tycker ju dessa är helt hilarious. Jag hittade nån annan, nånstans, men den har jag säkert postat redan, så vi håller oss till dessa. Och ja, det är nattetid, men kaffe vore gott.
Skulle inte grina över en eller tre mumsiga kladdkakemuffins med grädde och hallon, heller.
Eller pommes, chili cheese och en stor cola. Tack. Det är inte kul att sitta och längta efter orala förnöjelser. Det är dock bara mänskligt, och hellre det än att drabbas av MensMorran.
Mensen kommer närsom, och jag äter hellre EN riesen, än en massa annat skit.
Jag har faktiskt riesen. MEN skulle gärna byta det mot my drug of choice; cola.
Jaja. Har varit duktig idag iaf och gått igenom räkningar, betalat den mest argsinta, styrt kvitton och mailat iväg nödvändigheterna till handläggaren. Ska lägga elräkning och cykelbidragslappen (där jag söker bidrag till en jävla cykel) på lådan imöra.
JAG VILL HA EN CYKEL! Kärring om hon ger avslag. Då kommer jag seriöst grina. Jag har inte råd! Blerggghhh.
Jaja, tack läsare för att ni sitter där och smygsurfar. Era goa jävlar. Tack för att ni kommer förbi!
Droppa en rad lr ett mail nån dag! Puss på er.
Till mina fantastiska, viljestarka, starkt lysande stjärnor på himlen, mina underbara barn.
Ni får mig att alltid vilja mera, att alltid vilja fortsätta. Ni lyfter mig, gör mig bättre, får mig att utmana mig själv, och kämpa för alltet. <3 Jag älskar er.
Min fina son är 3 år. Han fyller år i november; min lilla skorpion.
Min ljuva dotter fyller 11 år. I dag. En rejäl, grundad och envis liten oxe.
Och jag är så hysteriskt stolt, glad, fånleende och heeelt chockerad. ELVA! WOW! Har vi hunnit hit? Redan? Jag är -nästan- mållös! :)
Och oändligt lycklig över att få vara med på Hennes resa!
Här är hon, helt ingosad med bästa lillebror.
Fanfanfanfanfanfanfan. Jag missade filmen!
Det är Shutter Island på tv. Ja. Jag har sett den. Älskade den. Sönderanalyserade den ihop med Pooz.
Har fortfarande inte klarat av att läsa boken. Det är olika från land till land.
I vissa länder tror de flesta att det är han som är helt galen. I andra är det tvärtom.
Har du missat den filmen? SE DEN! HELT JÄVLA FANTASTISKT BRA! Men se den utvilad, och koncentrera dig. Ha allt du vill ha till, oavsett om det är filt, chips, gurkstänger, kaffe lr vin, redan framme, fixat och klart. För du kommer inte vilja pausa. Ens för att pinka.
Jag lovar!
Mysmarodören ute på rövarstråt!
Jag kunde faktiskt inte låta bli att posta några på kidsen. Dålig humor i all sin ära, men det är ju bara le en stund-skönt att titta på dessa!!
Okej. Så jag tänkte uppdatera om min ickemedicinering. Inget mer händer än att allt lägger sig, biverkning efter biverkning. Den extrema tröttheten är långt ifrån borta, men jag känner mig inte dålig. Bara trött. Så nu tänker jag nog bojkotta alltet, kika på en film tills hjärnan slappnat av och sen försöka sova. Jag har mycket att göra imorn! <3
Pusshej!
21 april 2012
En bloggpost som vaccinerar 95 barn.
© UNICEF/Asselin
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på
18 april 2012
Jag tycker det är ganska intressant...
Jag tycker ju detta är ganska intressant.
Jag har lagt märke till det förut, och nu satte jag mig och uppdaterade fb om och om och om och om igen. Och på VARENDA sida, laddades antingen den ena eller den andra av dessa fantastiska (eller kanske inte riktigt dårå va..) bantingsmöjligheter. "BLI SMAL TILL SOMMAREN!" - "BLI SMAL PÅ NOLLTID!" - "Poppa piller med udda ingredienser och strunta i ditt leverne, ditt intag, din motion osv och rasa i vikt... Nyttigt värre!" .....eeeeeller kanske inte. Samtidigt så poppar det upp reklam för sommarklänningar, tandblekning och "Sälj ditt guld - Annika fick tusentals kronor för sina smycken!" Jag ska väl inte klaga, det kommer ju faktiskt ibland här och där reklam för överviktiga kvinnor, vi kan också! Shoppa oss snyggare, alltså... Konsumera, slösa pengar, trösta oss med bara en till snygg fettdöljande, shapemeup-snygg och säkerligen mycket bekväm behå, eller klänning, eller kroppsstrumpa, eller.... Ptja. Möjligheterna formligen rasar över oss!
Israel, av alla länder i världen, blev ju först med att lagstifta mot underviktiga modeller.
Samtidigt åker svenska top model-vinnaren, Alice, till usa, med sina 178 cm och 55 kg, för att slå stort och bli "rätt". Hennes bmi ligger på 17,4.
FN´s beräkningar statuerar att man är underviktig som kvinna under 18,5.
Just Alice måste inte vara sjuk. Det finns människor som har ett naturligt lågt bmi, och är naturligt väldigt smala. Men det är ett faktum att modeller svälter sig, använder droger och annat skit för att hålla sig magra, och upprättstående. Och det är långt ifrån alla som har ett så lågt bmi. Naturligt, alltså.
Det är ju ingen nyhet att modeskapare, folket som jobbar runt, med och för modeindustrin har en skev syn på hur kroppen ska se ut, hur låren ska vara ungefär lika smala som mina överarmar, hur revbenen ska puta och helst ska inälvor, tarmar och alltet vara intryckt och gömt bland ovan nämnda revben. Jag har inget tålamod kring detta, jag behövde bara påpeka att världen är en sjuk plats för friska människor att försöka överleva.
En sverigedemokrat har bloggat om Breivik. Är det någon som är förvånad? Är det någon som undrar vad sverigedemokraten ifråga hade att säga? Jag lutar åt mindre förvåning, mer nyfikenhet.
Här kommer SvD´s artikel om det. Jag kan ju säga att han är helt på Breiviks sida, han känner ingen skuld över att dela den terrormisstänktes åsikter. Wow. Och ni får sitta i Sveriges riksdag. Jag skäms. Idag också.
Kodjo (skönaste radiosnubben någonsin på P3) tog illa upp av negertårtan och bilden på ministern som högg in.
Han sa imorse att hade det varit en judisk tillställning så hade hon fått avgå på direkten.
Ämnet blir uppmärksammat men inget händer. För att alla är ju så accepterande och mjuka. Det hade varit en helt annan sak om det hade hänt i USA. No shit.
BBC, The Guardian och andra internationella medier har uppmärksammat detta, intervjuat konstnären och många världen över reagerar otroligt starkt. Ett gäng vita människor som står runtikring en svart kvinnokroppstårta som är uppskuren, könsstympad. De vita människorna glufsar i sig, och står skrattandes och glada, över denna trasiga kvinna.
Jag måste läsa mer internationella reaktioner på detta. Jag återkommer.
Jag hade tänkt låta min dotter ta vaccinet Gardasil när hon fyller 13. Nu vet jag fan inte, alltså.
Det rapporteras om vidriga biverkningar, som t.ex skakningar, krampanfall, muskelsvaghet och även förlamning.. Läs mer här: Rapporter av privatpersoner om vaccinets biverkningar. Motståndare diskuterar stroke, blindhet och andra hemskheter. Vilka informerar om de eventuella biverkningarna? Inte hemsidan (läkemedelsverket), förutom feber och nässelutslag, och inte de som ger sprutorna heller. Ovetskap är skadligt, även det. Informera mera, för faen!
Jag sitter och läser lite om detta...
Jag hinner inte kommentera, men det är värt en läsning..
Jao, det är dags för snabblunch och dagishämtning, sen off to the playground och långpromenad. Puss på er!
17 april 2012
Fittstim, negertårta och hur jag tar mig samman.
Skrapa ihop dig, andas lite, ryck upp dig, samla ihop kladdet du kallar hjärna och tejpa ihop.
Håller det inte med ductape så finnes ingen räddning.
Jag satt med en sovande marodör i famnen och tittade på Linda Skugge på svt. Marodören satt ihopkrupen i mitt knä mest för att jag inte klarade av att släppa ifrån mig honom, värmen och den självklara kärleken och tryggheten värmer och klistrar ihop bättre än vilken tejp som helst. Faktiskt. Mims kom nyduschad och kröp ihop brevid och myste och lyssnade på Linda.
Jag gillar Linda. Hon är galet intelligent, otroligt rolig, utan att vara dryg eller framhäva att hon ÄR rolig, eller skratta åt sig själv. Hon imponerar, och jag charmas av hennes leende, hennes lätt ironiska blick och grymma bronsiga nagellack. Tack, Linda, du inspirerar, charmar och är så jävla ärlig, vad skönt det är.
Hennes historia är känd av de flesta, och nu blev jag sjukt sugen på att köpa Fittstim.
Så, vad fan. Era snåla jävlar, som sitter och kräver mer pengar.. WHAT ABOUT THE BIGGER PICTURE?
Behövs inte Fittstim ute i handeln, synlig på biblioteken och nära till hands? Ska det vara svårt och nära intill OMÖJLIGT att få tag på en av de böcker som markerar tidsepok, kvinnosyn och feminism för 00-talet? Ska tonåringar idag inte kunna läsa den pga de snåla puckon som bara sitter och surfittar sig över en slant hit eller dit. Skäms ni inte??!?
Ta och skärp er, tycker ni detta är något annat än ett skämmigt jävla I-landsproblem?
Boken tar upp ämnen som är brinnande heta i dagens samhälle, den ska inte stoppas från publicering för att författarna vill ha mer pengar. Är ni inte stolta över vad ni skrivit? Är inte antologin och ämnena som tas upp viktiga nog? Är feminismens kamp inte lika viktig idag, som den var då den publicerades? Behöver inte unga män och kvinnor något "annat" att kunna läsa, eller ska vi kanske ta och ge de unga lite mer sockersöt sondmatning med anorektiska klädpålar, våldtäkter som inte var det egentligen (för hon hade kjol på sig, hon hade druckit, hon kallar sig homo osv), jag menar, dagens unga (ja, båda könen) behöver få höra, läsa, se, bli påminda om vad jämställdhet är, vad respekt är.. Vi behöver alla ha folk och fä omkring oss som påminner oss om att alla är olika, att alla bör respekteras, om att alla kan vara precis vad dom vill. BLI precis vad dom vill. Ja, jag skulle kunna skriva en roman bara om det faktum att boken borde finnas tillgänglig. Men. Jag har fått fram min poäng. Så. Punkt slut.
För övrigt så pratade Linda på svt ikväll om den lilla fighten mellan henne och Ranelid.
Eller snarare, hon skrev om hans bok, han blev grinig och tjurig och tyckte hon hoppade på honom. Stackarn då. Jag är inget fan av Ranelid, har endast läst några sidor ur skit han skrivit, efter att ha hittat det på nätet. Jag har dock en ganska klar uppfattning om honom. Och förutom att hans bränna ser direkt påmålad ut (om inte, så är han nog i riskzonen för cancer.. bara en tanke..) och att hans pinsamma spektakel hans framträdande i melodifestivalen faktiskt var: helt värdelöst dåligt (och fick mig att allvarligt ifrågasätta hans psykiska välbefinnande - flera ggr om) så får detta mig bara att än mer fundera lite över hur han är funtad. Crybaby, någon? HÄR är i allafall den ursprungliga texten hon skrev om hans bok, för åratal sen.
Den känns väldigt mjuk och snäll, faktiskt. Och att han är stel, läppglossykladdig och renrakad är väl inget mer än ett enkelt konstaterande.
Japps. Jag gillar Linda.
Nu byter jag topic.
Juan Carlos (Spaniens kung) skadar höften under en elefantjakt i Botswana, och hoppades på stöd och tröst från sitt folk. Vilken jävla idiot. Slänga pengar åt helvete när landets ekonomi går åt pipsvängen, för att åka på något så förkastligt som elefantjakt.. Jag hoppas folket ger dig fingret och kräver riktiga svar. Jag finner inga ord. Jag hoppas din höft gör så jävla ont.
Byter topic.
Temat för världskonstdagen var könsstympning.
World Art Day är BRA.
Temat är hett, viktigt och det måste fortsätta uppmärksammas, belysas.
Såväl kvinnlig som manlig könsstympning är fel, fel och ja.. fel. Det är ett övergrepp.
Jag är helt emot det och är extremt glad att jag lever här, och inte där. Just sayin..
Konst är vad skaparen gör det till, det är vad betraktaren tolkar det som.
Jag säger ingenting om det.
Men jag har dock mina mjuka känslor inför den svarta kvinnokroppen "negertårtan" en konstnär ~ Makode Aj Linde (som är svart, måste jag påpeka) ~ skapade.
Såg på nyheterna hur vår ärade kulturminister bokstavligt talat högg in och skar upp denna skapelse, som skulle vara en symbol för könsstympning, och hur man är för/emot det. Folk kräver hennes avgång, Afrosvenskarna rasar och kallar det rasism, andra säger att Lena Adelsohn-Liljeroth blev lurad i en fälla.. Samma kulturminister som tidigare sagt att hon kräks bara hon ser graffiti. Tydligen satte inte denna tårta igång kräkreflexerna.
Jag måste bara poängtera, att på nyheterna så såg man huvudet röra på sig. (Montage med levande människa, alltså.. Riktigt osmakligt!) och de stora bitarna tårta som skärs upp och serveras får nästan magen att vända lite på sig.
Sorry, kulturministern, den fria konsten i all sin ära, och du kanske kände lite grupptryck, men seriöst..
Då får du ta på dig ansvaret också. Och stå för dina handlingar, oavsett vad de sänder ut för signaler.
Afrosvenskarnas respons.
Nu byter jag topic - igen.
Igår fick jag inte tag i Annette, min sköterska på spec.ångest-mottagningen.
Inte idag heller, och idag fuckade jag upp hela min dag. Har varit så trött att jag slocknade helt död i förmiddags, efter ännu en natt av dålig sömn. Ingenting hjälper. Jag känner mig helt förstörd, och kan faktiskt inte vänta i tio dagar på vårt nästa möte. Jag lämnade grundlig info om allt som händer, hur jag mått och mår, hur allt känns och den vidriga tröttheten. Förklarade hur jag är ensam med två barn, jag kan och orkar inte detta.
Jag vill bara köpa min cykel nu, jag vill bara TA MIG SAMMAN. Skrapa ihop klegget (min hjärna) och få luft. Känna lugn. Och tro lite på det här. Jag är så evinnerligt trött på att kämpa. Jag fick iaf bra bemötande av sköterskan jag pratade med idag, vi pratade om andra mediciner osv, och hon både "hörde" och förstod mig. Det är något att vara tacksam för.
Det har ju inte funnits många sådana under åren.
Jag är less. På internet. På fb. På tv. På folk. På sömn. På kläder. På mitt fett. På mitt mående. På piller. Jag tror jag behöver en vinkväll, snart, snart. Och jag behöver få sola lite. Snart. Men först är det de små stegen som behövs. Jag fixar det här också. Såklart. Det finns inga alternativ. Men en stunds lugn och ro, tack.
Jag såg en ljuvlig video, den är säkert överallt på nätet redan, men jag tänker dela med mig av den, jag med. Jag blev helt lycklig bara av att titta på den. <3
Den kommer kanske inte fungera så länge, jag ser att folk plockar bort dom lika snabbt som dom läggs upp,
men om inte denna funkar så youtuba HD - 2PAC ALIVE Feat Snoop Dogg at COACHELLA 2012
Det är värt en titt!!
Jag behöver nåt skönt att titta på. Jag ska testa American Horror Story.
Är såå besviken på Game of Thrones senaste, det var inte alls roligt. Och vi fick inte ens se hur det går för drakbruttan (jag sörjer fortfarande hennes make...) och hennes nya folk..
Och nu måste jag vänta ännu en vecka. Skit också! Och ingen annan serie levererar gotteri heller!
På tal om gotteri... Sa jag att jag är så sötsugen att jag håller på att långsamt framlida?
Smågodis... I alla dess former. Och har jag nåt godis hemma? NEJ! NEJ! NEJ! WTF!
PMSmonster gångrat med Morran, med en ledsen liten bismak på det hela. Härligt, alltså.
Nu ger jag mig. Men först. Pooz. Jag älskar dig. Jag är rutten ibland. Men jävligt tacksam över att du aldrig ger upp på mig, att du älskar mig no matter what. Oavsett hur lite du gillar mig för stunden. Du är fantastisk. Tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig!
Nattinatt.
Håller det inte med ductape så finnes ingen räddning.
Jag satt med en sovande marodör i famnen och tittade på Linda Skugge på svt. Marodören satt ihopkrupen i mitt knä mest för att jag inte klarade av att släppa ifrån mig honom, värmen och den självklara kärleken och tryggheten värmer och klistrar ihop bättre än vilken tejp som helst. Faktiskt. Mims kom nyduschad och kröp ihop brevid och myste och lyssnade på Linda.
Jag gillar Linda. Hon är galet intelligent, otroligt rolig, utan att vara dryg eller framhäva att hon ÄR rolig, eller skratta åt sig själv. Hon imponerar, och jag charmas av hennes leende, hennes lätt ironiska blick och grymma bronsiga nagellack. Tack, Linda, du inspirerar, charmar och är så jävla ärlig, vad skönt det är.
Hennes historia är känd av de flesta, och nu blev jag sjukt sugen på att köpa Fittstim.
Så, vad fan. Era snåla jävlar, som sitter och kräver mer pengar.. WHAT ABOUT THE BIGGER PICTURE?
Behövs inte Fittstim ute i handeln, synlig på biblioteken och nära till hands? Ska det vara svårt och nära intill OMÖJLIGT att få tag på en av de böcker som markerar tidsepok, kvinnosyn och feminism för 00-talet? Ska tonåringar idag inte kunna läsa den pga de snåla puckon som bara sitter och surfittar sig över en slant hit eller dit. Skäms ni inte??!?
Ta och skärp er, tycker ni detta är något annat än ett skämmigt jävla I-landsproblem?
Boken tar upp ämnen som är brinnande heta i dagens samhälle, den ska inte stoppas från publicering för att författarna vill ha mer pengar. Är ni inte stolta över vad ni skrivit? Är inte antologin och ämnena som tas upp viktiga nog? Är feminismens kamp inte lika viktig idag, som den var då den publicerades? Behöver inte unga män och kvinnor något "annat" att kunna läsa, eller ska vi kanske ta och ge de unga lite mer sockersöt sondmatning med anorektiska klädpålar, våldtäkter som inte var det egentligen (för hon hade kjol på sig, hon hade druckit, hon kallar sig homo osv), jag menar, dagens unga (ja, båda könen) behöver få höra, läsa, se, bli påminda om vad jämställdhet är, vad respekt är.. Vi behöver alla ha folk och fä omkring oss som påminner oss om att alla är olika, att alla bör respekteras, om att alla kan vara precis vad dom vill. BLI precis vad dom vill. Ja, jag skulle kunna skriva en roman bara om det faktum att boken borde finnas tillgänglig. Men. Jag har fått fram min poäng. Så. Punkt slut.
För övrigt så pratade Linda på svt ikväll om den lilla fighten mellan henne och Ranelid.
Eller snarare, hon skrev om hans bok, han blev grinig och tjurig och tyckte hon hoppade på honom. Stackarn då. Jag är inget fan av Ranelid, har endast läst några sidor ur skit han skrivit, efter att ha hittat det på nätet. Jag har dock en ganska klar uppfattning om honom. Och förutom att hans bränna ser direkt påmålad ut (om inte, så är han nog i riskzonen för cancer.. bara en tanke..) och att hans pinsamma spektakel hans framträdande i melodifestivalen faktiskt var: helt värdelöst dåligt (och fick mig att allvarligt ifrågasätta hans psykiska välbefinnande - flera ggr om) så får detta mig bara att än mer fundera lite över hur han är funtad. Crybaby, någon? HÄR är i allafall den ursprungliga texten hon skrev om hans bok, för åratal sen.
Den känns väldigt mjuk och snäll, faktiskt. Och att han är stel, läppglossykladdig och renrakad är väl inget mer än ett enkelt konstaterande.
Japps. Jag gillar Linda.
Nu byter jag topic.
Juan Carlos (Spaniens kung) skadar höften under en elefantjakt i Botswana, och hoppades på stöd och tröst från sitt folk. Vilken jävla idiot. Slänga pengar åt helvete när landets ekonomi går åt pipsvängen, för att åka på något så förkastligt som elefantjakt.. Jag hoppas folket ger dig fingret och kräver riktiga svar. Jag finner inga ord. Jag hoppas din höft gör så jävla ont.
Byter topic.
Temat för världskonstdagen var könsstympning.
World Art Day är BRA.
Temat är hett, viktigt och det måste fortsätta uppmärksammas, belysas.
Såväl kvinnlig som manlig könsstympning är fel, fel och ja.. fel. Det är ett övergrepp.
Jag är helt emot det och är extremt glad att jag lever här, och inte där. Just sayin..
Konst är vad skaparen gör det till, det är vad betraktaren tolkar det som.
Jag säger ingenting om det.
Men jag har dock mina mjuka känslor inför den svarta kvinnokroppen "negertårtan" en konstnär ~ Makode Aj Linde (som är svart, måste jag påpeka) ~ skapade.
Såg på nyheterna hur vår ärade kulturminister bokstavligt talat högg in och skar upp denna skapelse, som skulle vara en symbol för könsstympning, och hur man är för/emot det. Folk kräver hennes avgång, Afrosvenskarna rasar och kallar det rasism, andra säger att Lena Adelsohn-Liljeroth blev lurad i en fälla.. Samma kulturminister som tidigare sagt att hon kräks bara hon ser graffiti. Tydligen satte inte denna tårta igång kräkreflexerna.
Jag måste bara poängtera, att på nyheterna så såg man huvudet röra på sig. (Montage med levande människa, alltså.. Riktigt osmakligt!) och de stora bitarna tårta som skärs upp och serveras får nästan magen att vända lite på sig.
Sorry, kulturministern, den fria konsten i all sin ära, och du kanske kände lite grupptryck, men seriöst..
Då får du ta på dig ansvaret också. Och stå för dina handlingar, oavsett vad de sänder ut för signaler.
Afrosvenskarnas respons.
Nu byter jag topic - igen.
Igår fick jag inte tag i Annette, min sköterska på spec.ångest-mottagningen.
Inte idag heller, och idag fuckade jag upp hela min dag. Har varit så trött att jag slocknade helt död i förmiddags, efter ännu en natt av dålig sömn. Ingenting hjälper. Jag känner mig helt förstörd, och kan faktiskt inte vänta i tio dagar på vårt nästa möte. Jag lämnade grundlig info om allt som händer, hur jag mått och mår, hur allt känns och den vidriga tröttheten. Förklarade hur jag är ensam med två barn, jag kan och orkar inte detta.
Jag vill bara köpa min cykel nu, jag vill bara TA MIG SAMMAN. Skrapa ihop klegget (min hjärna) och få luft. Känna lugn. Och tro lite på det här. Jag är så evinnerligt trött på att kämpa. Jag fick iaf bra bemötande av sköterskan jag pratade med idag, vi pratade om andra mediciner osv, och hon både "hörde" och förstod mig. Det är något att vara tacksam för.
Det har ju inte funnits många sådana under åren.
Jag är less. På internet. På fb. På tv. På folk. På sömn. På kläder. På mitt fett. På mitt mående. På piller. Jag tror jag behöver en vinkväll, snart, snart. Och jag behöver få sola lite. Snart. Men först är det de små stegen som behövs. Jag fixar det här också. Såklart. Det finns inga alternativ. Men en stunds lugn och ro, tack.
Jag såg en ljuvlig video, den är säkert överallt på nätet redan, men jag tänker dela med mig av den, jag med. Jag blev helt lycklig bara av att titta på den. <3
Den kommer kanske inte fungera så länge, jag ser att folk plockar bort dom lika snabbt som dom läggs upp,
men om inte denna funkar så youtuba HD - 2PAC ALIVE Feat Snoop Dogg at COACHELLA 2012
Jag behöver nåt skönt att titta på. Jag ska testa American Horror Story.
Är såå besviken på Game of Thrones senaste, det var inte alls roligt. Och vi fick inte ens se hur det går för drakbruttan (jag sörjer fortfarande hennes make...) och hennes nya folk..
Och nu måste jag vänta ännu en vecka. Skit också! Och ingen annan serie levererar gotteri heller!
På tal om gotteri... Sa jag att jag är så sötsugen att jag håller på att långsamt framlida?
Smågodis... I alla dess former. Och har jag nåt godis hemma? NEJ! NEJ! NEJ! WTF!
PMSmonster gångrat med Morran, med en ledsen liten bismak på det hela. Härligt, alltså.
Nu ger jag mig. Men först. Pooz. Jag älskar dig. Jag är rutten ibland. Men jävligt tacksam över att du aldrig ger upp på mig, att du älskar mig no matter what. Oavsett hur lite du gillar mig för stunden. Du är fantastisk. Tack för att du finns i mitt liv. Jag älskar dig!
Nattinatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)