Det våras för...

Pollen. 


Trötthet.


Snor.


Kliande ögon. 


Torr, dammig hals. 


Jag är inte helt pepp. 




För ett par dagar sen så såg jag fram emot sommaren. Jag var glad, stolt och jävligt nöjd med hur allt går framåt. Men efter en fet mental käftsmäll så har jag halkat tillbaka, minst 20 steg. 
Mina steg framåt tar tid, det är en kamp, och jag tar mig fram med näbb och klor. För vi ska ju ha det bra. Och så kommer det något, som egentligen inte har med oss alls att göra, och sliter tag i ryggskinnet, rycker till och drar mig på hasorna bakåt. Och jag kan inget göra. Men jag "gör" ändå. Jag slår tillbaka, förbannad och glödande ilsken, furielik. Jag må vara en hippie och inte som alla andra i skallen, jag må vara speciell och jävligt hård på hur det ska vara, jag må ha mina problem och mina svagheter. Men VAD ger dig rätten att döma mig? 
 VAD ger dig rätten att hugga mig i ryggen, slå mig i ansiktet med DINA åsikter om hur alltet ska se ut? VAD ger dig rätten att försöka trycka ner mig, såra mig och ta ifrån mig min rättighet, stampa på min kamp och spotta på mig, fördumma mig och bestämma dig för att kliva över mitt huvud och skrika ut det som egentligen är DITT problem? 




Jag blir så JÄVLA less. Tre steg framåt, stor förändring och stoltheten börjar rycka i nackhåren. Och så rasar man tio steg bakåt. Och ser märkena i gruset där man blivit släpad bakåt. Och det är ju bara att resa sig, fästa stöden hårdare om sig och börja om igen. 


FUCK YOU. 


ALLT jag gör, ALLT jag strävar efter, är att säkra marken jag går på, att säkra marken mina barn följer efter mig på, att styra upp mina problem, bygga nytt, göra om, göra bättre, bevisa för mig själv; JAG KAN. Och jag vill. Och jag kommer åter igen. 
Ja. Fuck you. 


Drapå trissor... Hon röt tillbaka. Hon höjde rösten. Protesterade. Slog ifrån. Reste sig upp. Fortsatte vidare. Hur i helvete? 


Problemet är... Att jag aldrig kommer gå med på att någonting inte fungerar. Jag må vara freakad, jag må gråta tusen tårar ner i kaffekoppen, jag må känna sorg och trötthet och smärta och tröstlöshet. Men att ge upp är INTE ett alternativ. Och att ta stryk, när jag inte förtjänar det, att bli dömd av blinda ögon, att bli vinkad åt sidan och ifrågasatt.. 


Hell hath no fury like a woman scorn. 


Du kommer få ditt straff. Karma is a bitch. Och jag vet att du har fel. 


Jag reser mig igen. Och igen och igen. Och igen.... Och igen. 


Att du inte kan, eller förstår, eller vet... Betyder inte att du har rätt att döma mig. 


Syna dig själv, den oskyldige får kasta den första stenen. 
Det kommer inte regna grus idag heller. 


Tänk vilken tur. Att jag ändå har överlevnadsinstinkt. 


Är vi i ett kritiskt läge? Ja. Det får jag nog påstå. 


Döm endast efter att ha beskådat dig själv, utan självrättfärdighet. Tack och hej. 


Nu får det ju vara nog.  Nu räcker det med tvagning och ventilerande för idag.
Min blogg får lida för att jag inte tar på mig mer än vad jag klarar av. 
 Och jag gjorde likadant med min dagbok, på den tiden jag hade en. Det är synd, för det är himmelskt skönt att skriva av sig, helt för ens egen skull. Men ibland... Ptja. Då måste man få tugga tugget inom sig, innan man spyr ur sig all världens färger. 


Jag har shoppat grymma träningskläder. Stadium is the shit! trekvartsbrallor, ett soft linne och jag har ju skorna redan. Från Stadium Outlet. Woot! Jag hittade en mysig grå tröja med armbågslappar (hah) och var tvungen att köpa den också. Superskön och jättefin. Turkost linne, svarta byxor, grå tröja: 300 kronor! Som hittat, för fanken! 


Jag känner mig superschleten. Det är pollenskiten, jag vet. Men att få ett fett anfall av det och känna mig helt urvriden som en gammal (extremt förkyld) trasa, samtidigt som jag väntar på MensMorran, är trött mentalt och fysiskt.. Är ju inte direkt skitkul. 


Nu sitter jag och försöker få tag på -någon- på Jobbcentrum som kan svara på mina frågor om det projekt jag var på infomöte om. Nuevo K2, ett nystartat AMA-projekt som i Västerås riktar sig till arbetslösa ensamstående mammor. Det verkar vara ett riktigt intressant projekt och jag var verkligen sugen, men får varken info eller vidarekoppling. 
Och nu, medans jag skriver, fick jag tag i killen som håller i trådarna, han som hade infomötet, och det kommer köra igång den sjunde, de har inte hört av sig än eftersom allt måste finslipas, nu kan jag pusta uuuuut. PHEW! YES YES YES YEAAAAAH! 


PEPP! Alla neggon (alltså negativa skithuvuden, moget uttryckt) kan gå och ta sig nånstans där solen inte skiner, DET GÅR BRA NU! 


Nu jävlar. 


PILUTTA DIIIIG! 


Pusshej.