Lördag - helg - tankar och kärlek.

Det har varit en så galet mysig dag idag. 
 En gammal vän och båda barnens gudmor döpte sin andra idag, en liten Frida. 
Vad ljuvlig hon är, så liten, go och nästan ätbar. 


Det rycker inte ALLS i äggstockarna.. Nope! Nevah! Fuckthatshit! ;) haah! 


Jag har i allafall haft en tokskön dag, och jag måste tillägga, att ett väl synligt bevis på att jag är på bättringsvägen, om än på en long, lonesome road (inga låttext-referenser där alls bwhaahaha *geek*), så älskar jag att känna av de positiva bieffekterna av mitt jobb. 
 Jag kan jämföra med när jag var på hennes äldre barns kalas, en pojke som är jämnårig med min marodör (alltså tre), för ett år sen prick, nästan. Jag mådde jättedåligt, kände mig som skit, kände mig utanför, konstig, vilsen, utelämnad åt vargar, trasig, osäker och helt oduglig. Jag hade sprungit därifrån snabbare än vinn´, om jag inte haft barnen. Dom räddar mig, jämt. Jag kände mig som byfånen, utbölingen och det kändes som att det lyste om mig, vad jag egentligen bara såg i spegeln. Jag irrade runt, klarade inte av att sätta mig med alla andra, utan slog mig ner i det tomma köket med kaffet och försökte slappna av. 
 I år, på hans kalas, hade jag jätteroligt. Jag var avslappnad (även om jag njöt som mest när några hade åkt, så det inte var överfullt, proppfullt och galen ljudnivå.. jag gillar lugnet, och jag gillar att kunna prata med dom som är omkring mig, ist för random utbyte av hejjanden och nickanden och konstateranden över hur man mår bra osv. Luftigt, genomskinligt, och totalt ointressant. För hur ofta frågar man sig om hon man nyss frågade hur hon mådde, verkligen var ärlig när hon svarade?) och jag hade som sagt väldigt roligt. Och på dagens dop, på ett väldigt vackert ställe, Skerikes bygdegård (var där mååånga gånger som pre-teen, min styvfar är präst och jobbade där i flera flera år, kyrkan är väldigt vacker, och bygdegården är röd med vita knutar mitt ute i ingenstans, underbart..) så var det fullt hus, nästan alla var bekanta ansikten, jag njöt av ceremonin, jag pratade med folk, minglade runt, diskuterade skolor för barnen med en gammal bekant, åt ljuvliga vaniljbullar och drack hutlöst mkt kaffe... Och visst, jag störde fan mig på att min kjol (ja, jag hade kjol, kors i jävla skittaket) åkte upp lite och att mina lår nog passar bäst i svart, inte mossigt grågrönt, just nu.. Men annars såg jag finfin ut. Jag kände mig fin också, och jag kunde känna mig som en i gänget. Och hur kan man låta bli att älska det!?! 
 För övrigt så hade jag på mig mina uggs till den tjusiga utstyrseln.. Det ÄR faktiskt vinter. Så, att strutta runt i högklackat är överkurs vad mig anbelangar. ;) Jag hade på mig grågröna rynkade tunna leggings, bruna uggs, svart kortkjol, långt, svart linne (gina, what else), grå stickad supermjuk och fin tröja med lite militärstuk på ärmarna, en enorm vit stickad tubsjal och enkelt mejk. Finfin i håret också! Woot! Btw, den där arganoljan gör underverk med mitt burr. 


Kidsen sprang runt och lekte, sjöng, busade, tokade, lekte mer och hade hur roligt som helst. 


Och vad jag får ut av detta? Jo.. Fina bevis på att jag faktiskt bara blir tryggare och gladare i mig själv, och att jag faktiskt är bra. Sådetså. Man behöver inte mkt mer än så! 


Nu har jag suttit här och slöskrivit och mögat på fejjan samtidigt, så nu har det blivit attans så sent.. Ska smutta i mig mitt vin, ta en cigg och släpa mig till sängs. 




Fan vad jag är glad över att jag är jag! Tack, för att jag kan ta mig vidare, och tack, ni underbara människor, som utan att göra något särskilt, visar att jag inte är "a lost cause".. 
 Det betyder nåt galet mycket att känna att jag är älskad, uppskattad, omtyckt och värd att ha i närheten, även om jag strulat runt och varit en ledsnare, osäkrare och trasigare version av mig själv. 


Och till syvende och sist, jag visste väl att det skulle vända. 


Tänk den karl som får mig på kroken, han har ingen aning! Hah! Men guld värd, det är jag, banne mig. Och jag älskar som ingen annan. Måste lära mig att älska mig själv lika villkorslöst som jag älskar de omkring mig, bara. ;) 


Ha en skön helg, gott folk. 


Pusshej!