Vi åkte bort, och jag glömde helt allt som handlade om internet och bloggskrivande.
Lillebror fyllde tjugo och vi åkte dit med buller och bång, firade, myste, åt, diskuterade politik och lekte ute i lekparken. Jag och bror hade nog allra roligast på gungbrädan! Fast han och Mims hade mysstund deluxe i spindelgungan, jag knäppte kort som en galning. Vi fick t.o.m styvfars fru, Marianne, att gunga på gungbrädan, det var galet roligt.
Jag lyckades även ordna hem lillasyster från oslo, och det är hur härligt som helst.
Hon kom torsdag, vi firade och hade familytajm med guldkant. På fredagen lämnade vi barnen mina hos morfarn m.fru och styrde kosan hem till vässan, gled hem till Nadi och Mattias och hade grillmys, bastusvettstund och en massa babbel, mys och kärlek. Man glömmer hur mycket man älskar dom och saknar dom, tills man träffas igen och har det hur bra som helst. Deras härliga hus går inte av för hackor, och deras kids är som små, ljuvliga kopior av dem båda. Älskar dom allihop så hjärtat nästan spricker! Och att få hänga där med syrran var härligt, nu har jag tankat syskonkärlek från både bror och sys så det räcker och blir över, det kan jag nog leva på ett tag. Sys åker hem imorn igen, too soooon!
Jag har varit så jävla schleten hela tiden, sover som en gris, däckade innan tio båda kvällarna vi var i bronx, sov som en stock natten igenom. Är pollensnorig, hostig och död, saknar piggheten och orken, vill tillbaka till gymmet och svettas lite till.. Bara en stund?
Jag vet ju att jag inte ska träna om jag är sjuk, men whuddafuck, jag är pollensjuk! Jag behöver ju inte köra mig själv astmatisk, jag får väl ta´t mjukt på crosstrainern och inte ramla av den, och kravla iväg. Banne mig, jag vill svettas! Jag älskar´t! Vi har hittat nåt som funkar för oss båda, jag och min starka, vackra, inspirerande och fantastiska Pooz, och det här är bara för jävla braaaa för att släppa.
Hemma hos styvfar så träffade jag hans bio.dotter (lillebrors biologiska syster på fadrens sida) och hon berättade lättsamt att hon har KOL. Hon beter sig exakt som sin far, droppar tunga nyheter med ett flin och en axelryckning, som att det är mkt bättre än vad det låter, så "oroa dig inte"-känslan ska vara övertygande. Jag tänker läsa på om det iaf, oavsett vad hon säger. Första stadiet är bra, men sen då? Kommer hon klara sig? Hon var en ängel iaf, hon sa att stepdaddy-o hade berättat om alla mina jävla cykelbekymmer, och då hon inte kan cykla pga hittan och dittan så får jag gärna hennes gamla cykel. Och jag höll på att börja gråta av lättnad. Vad fin hon är, hon som jämt är avig och sne, vi har aldrig klickat bra lr haft bra kontakt, så jävla olika som vi är.. Men så kommer hon och är sådär jävla schysst, jag blev lite lätt paff. Grymt ju! Tack, C! Gav henne en bamsekram och talade verkligen om för henne hur mkt det betyder för mig.. Och när styvfadren skulle åka och hämta den åt mig, så beordrade jag honom att ge honom en till björnkram och mer tackhälsningar. Det gjorde han! Den ovärderliga hjälpen kom från oväntat håll, banne mig! <3
Så nu har jag en så jävla fin gammal damtralla med cykelkorg och fungerande växlar, skön sadel och bra pakethållare. Nu ska jag bara hitta en bra, billig barnsadel till Marodören så blir det ju sketabraaaa! ~happydance~
Nu ska jag slita upp trött sys och bju på en kaffe, stoppa i kidsen en mellissmoothie och mysa lite med Laleh. Dammsugning står på schemat, är inte helt pepp!
Katten är till Pooz, min hjältinna och vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar