Jag har haft en fn ganska hård, lång helg.
Men det är ute vad jag tänkt avhandla. Bara poängterar.
Jag är jäkligt trött, på att traggla, slita med alltet som kallas min hjärna. Är offentligt butter! Det var då klart inte en välfilad, lättsmält grej att ta sig in i piller-världen men jag tar en paus. Concerta skadade mig rejält, och ritalin gjorde mig till en lugn, bomullhjärna. Nu när jag börjat komma ur så vaknar samtidigt kreativitet och en lugn glädje av att det kan gå det här. Utan piller. Jag vet inte vad jag ska göra riktigt, jag trodde på allvar en Quick fix skulle gå. Men jag är ju jag, oavsett. Mer jag nästan. Eftersom allt kommer tillbaka.
Jag har mycket jobb framför mig. Och att få vardagen att flyta, det är fan inte enkelt. Så nu har jag tagit en sleepingpill lr två, men dom funkar fn inte. Får jag vara ledsen över att, post diagnosen, alltså, det fan inte blir så mkt bättre..?
Och egentligen.. Jag vill ju bara göra världen bättre. Vara den bästa, både i humana tankegångar, och ...som mamma. Ja. Det är mkt som snurrar.
Ser tydligt att världen är en så jävla svår att kunna förstå och ta dig in i. På MINA premisser?
Trött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar