Ibland så hugger det till av humorns djupt grundade kärlek i hjärtat mitt.

Tänkte skita i att fulsurfa och börjar diska i lugn ro.
Sonen (från sitt bubbelbad): Mammmaaaaaa... RING SNUTEN!
Jag: Jajaa, vaereom?
 Sonen : Zombiesarna kommer! Linn är redan döööd!
Jag: Säker på det? Isf är hon en zombie redan, och då hinner inte polisen hit. Då äter hon upp oss allihop.  
Sonen : Men åååh. RINGDÅH! Ok - Linn är inte död! 
Dottern: Joho! kollarå! (hon med en dödligt död min, hänger med huvudet och dreglar bokstavligt talat rakt ned i badbubblorna)
Jag: Eww. Äcklo! hahah ok.. Jaaaa, ringer polisen nurå.
Sonen: Men åh.. ok, skynda dig, jag behöver hjälp, hon ÄR en zombie, vi kommer döööö!
Jag: Tare lugnt, vi kommer alla dö en vacker dag. (Jag kastar in fantasifulla zombievapen och flinar glatt på väg tillbaks till disken.)