Au contraire..

Jag är uttråkad, rastlös, det kryper i skinnet och vad.. Jag borde sova. 
 Min sömn har gått åt pipsvängen, och jag drömmer mig bort till en barnvaktskväll med vin, musik och ro i själen. Jag önskar mig pengar i fickan, energin till allt jag vill göra och ork till det mest basala. 

Enough is enough, är ju tanken, men tanken slår bakut och sparkar mig i bakhuvudet med all sin kraft, jag sitter som en strandad val och ser det förflutna eka i kapp med vardagen, nuet och jag svär eder och gråter blod över framtiden, jag vill göra om, göra bättre, bli BÄTTRE, orka mera, kunna mera. Mitt IQ har ju liksom ingenting med saken att göra, bistert nog. Ha! Herregud. 

Jag skulle sälja en bit av min själ för en flaska vin och skönt sällskap. Eller en vinare och ett skönt ligg. Jag är inte så jävla petig. Men skojaru eller, jag vet varken ut eller in.. Och hur hittar man en skön karl som vill umgås, ligga, hångla, prata skit och mysa, utan att  för den delen behöva ta del av min vardag osv.. My probs, my shit, my issues, my sorrows. Ärren är sen länge läkta men såren osar fortfarande, variga och smärtsamma. Låt mig inte drunkna i mina misslyckanden, låt inte detta bli en ångestens och stillhetens höst. Jag vill inte ha det så! 

Jaja, nu hotar batterier att gå och självdö. Sladden är på vift. Den får letas fram, för nu tänker jag kolla på  första säsongen av True Blood och gosa ner mig i sängen. Sådetså... Palla mera, för fan.

Pussnattihej.