Världen sktämmrt mig mer än någonsin förr. Ibland tänker jag på mina barn, tänker på min historia av psykiska sjukdomar dom är mer diger än jag vill tänka på. Tänk om jag blir knäpp, knepig, konstig, sjuk? Händer det utan förberedelser så vill jag att min familj är tryggad, att mina barn vet vad jag vill. Får jag Alzheimers så vill jag in på ett boende, får jag psykos då vill jag detsamma. Blir jag sjuk så vill jag inte vara en börda eller tyngd, kan jag så kommer jag ordna så de slipper lida. Vilka jävla idéer man kommet på ibland. Jag måste skriva ett testamente..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar