Göra om, göra bättre.

Nu är det ju så att det inlägg som jag lyckades kladda till 

störde mig så jävlarns mycket att det åkte. 

Press Delete; Check!

Så jag tänker bara, helt enkelt, klistra in skiten. 

~Enjoy.
Delar med mig av en ljuvlig låt bara, och ett finfint citat!
Björk – Bachelorette - Strings Version

A woman who is willing to be herself and pursue her own potential runs not so much the risk of loneliness, as the challenge of exposure to more interesting men – and people in general.

-Lorraine Hansberry

(~gårdagens inlägg~ måndag, 9 januari-12)

Vilken dag jag haft idag! 

Vaknade utvilad, vilket är ett under 

(och förtjänar ett fett, svart kors i taket)

och barnen var vilt glada och spända över att få återgå till skola, 

dagis och rutiner. Wow! 

Att jag saknat rutinerna är ett faktum, och i min twistade värld

 är det ett stort utropstecken. 

Jag såg nyaste avsnittet av grey´s idag, käkade lunch samtidigt och pluttade över korten jag fotat från lur till dator efteråt. Solen strålade när vi gick till dagis och jag bara kände livskrafterna återvända efter en sväng nere i rännstenen.

 Eftersom planen med bff´n inte gick i lås så tänkte jag lättsamt att jag inte tänker gå hem och sätta mig framför datorn, som jag brukar. 

Nej. Nej. Nej. Nej. 

Inte idag. 

Ska jag börja mitt liv på nytt, bättre, starkare, gladare, 

så vad är bättre än att göra det med baby steps, idag?

Stoppade hörlurarna i öronen, 

plockade åt mig en metro vid ica och promenerade ner mot hamnen,

 fotade massor, njöt av den friska luften,

 lugnet och den härliga känslan av att bara vara. 

Jag har så många planer, så många tankar och idéer, om vad jag vill bli,

 vad jag vill göra, vem jag vill vara.. 

Och jag ser dom som projekt som faktiskt kan göras,

 istället för att bara.. dagdrömma.

 Kan jag inte få bli kär, bara lite, och få en massa snuskigt,

 härligt, glatt sex, också.. Då vore jag nöjd. 

Viktnedgången fokuserar jag självklart på också,

 jag har +25 kg att ta av, 

tar jag det bara lugnt och ser det som ännu ett projekt som är..

möjligt att föra i hamn.. Då så. 

Nu kommer minimarodören upp igen. För femtioelfte gången.

Nu ville han bara poängtera att han sovit flera,

 flera gånger redan. 

Han vill ha välling. Det är bara en vana, 

jag vet att han är mätt och bara behöver komma till ro.

Då somnar han direkt. 

Men jag har ju lust att sträcka mig efter stekpannan..

(och Trassel bevisade ju bara att den är bra till mångt och mycket!)

Jag är så trött, både mentalt och kroppsligt.

Behöver min lilla egentid såhär på kvällen. 

Behöver få andas ut, pusta ut, luta mig tillbaka, 

vara för mig själv, alldeles allena. Oavsett vad jag gör,

 eller vad jag inte gör, så behöööver jag denna vilopaus. 

Från att alltid behöva ha koll, kontroll, veta allt som pågår, 

underhålla, trösta, torka, krama, leka, läsa, sjunga, laga mat åt..

Jag älskar mina barn mer än livet självt.

Och mina kvällar måste få vara mina. 

Vi får se om han bajsar, då kommer han komma upp igen. 

Förhoppningsvis somnar han efter det, om inte annat. ;)

(Mitt liv~)Titta, vad fint det kan vara!!

Och så slutbilden, förstås.. 

Haha, det känns som att efterkakan hände ute den här gången! 

Nu ska vi se om jag får min fina lilleman att somna,

 innan (!) mitt huvud ramlar av.

 Djupa andetag - tålamod - aaaaoooouuuummmm!!!!

Godnatt, pusshej!