Att jag drömmer mycket framåt, kan ha att göra med hur mitt pillimariska huvud flummar runt och tänker, planerar, analyserar och fundilurar - - alldeles för mkt. I just vårt NU. Jag har så mkt som behöver ordnas, jag ska få i ordning på mimer så dom fixar den dödliga kylan i lägenheten. Jag måste prata med Mil om hur vi skulle kunna få iväg allt skrot, och då kanske man direkt kan slå upp färg på väggarna! Jag måste skaffa en ny synundersökningstid, jag måste boka en kvinno-gyn-bröst osv-undersökning.. Jag har cancer i släkten och har låtsats som ingenting sker.. Men tänk den dagen då man levt några år ovetandes, kommer in på akuten och får dagen efter veta att man inte har ett år på sig att förbereda. För sin död.
Jag har lovat min dotter att fixa till en liten my halloween fest här hemma. Mil hjälper mig förhoppningsvis med skroten, annars sätter jag min tro till Brödbil eller styvfar. Jag behöver även planera klappar till kidsen, samtidigt som jag letar telefon på blocket.. och får ÅNGEST över hela skiten. Och snälla... Kan ni därute, ja, NI, DU! Du som postar som säljare på blocket, kan du i allra vänligaste manér ta bort din jävlarns annons när du fått den såld!!!!???

SNÄLLANÅNHURsVÅRTkANdETvARA!?!?!?

Och är det nu nån som snubblar in här, inredningsintresserad, så hör gärna av dig. Jag behöver alla råd och tips jag kan få. jag är Rookie nerd deluxe!

Min vackra, fina mamma fyllde år nyss. Jag, minimarodören och morfar (min styvpappa) var till graven, och det var skönt. Hon var en fantastisk kvinna som lever kvar i mig, i oss.. Jag saknar henne än i dag, ibland i lugna manér, ibland i utopisk ensamhet, ibland i skräckslagen inför vuxenlivet-ångeststund.

Vila i frid, vackra mor. 

Vi ses i Nangijala.

Mitt liv, min.. sanity.. vilket borde vara ett ämne att lämna till dom vise att tvista över. 

Men eftersom jag är en överanalyserande, övertänkande, mjukhudad och djupt känslig, känslosam människa, så tar jag hand om det mesta ändå. 

Föga tror jag att jag kommer lösa världsproblemen vi står inför, men mitt eget, mitt liv, mina styrkor, mina svagheter, dom får jag stå naken inför, och arbeta mig igenom. 

Det kommer att ta tid, men tid har jag. Det jag behöver finna är lugn, självkärek och trygg botten att stå på, eller att kunna rasa ner på.. När jag är trött, sliten och osäker inför allt. 

Trött tjej. 

Och om du som läser detta, vet någon som ska sälja en iphone, hör av er till mig. 

Den blev stulen, och därigenom alla foton jag nånsin tagit sen min son föddes. Bilder jag räddade från en dator som gick och självdog. Jag behöver få tag i en iphone! Och som att det inte var nog, jag är inte den som klarar av kalendrar, planeringsböcker och post it´s. Jag hade ALLT på min telefon. För den var med jämt. Jag sörjer min life-support, jag vill slå sönder dom jävlarna som så fräckt stal den, men mest av allt vill jag ha mina bilder tillbaka.. och att känna den sorgen.. den ilskan.. det skär i mig.