Sammelsurium - fail!

Så, jag sitter här ännu en sen natt, och hade ju jag varit en sådan som satte sig och skrev på den där boken, den där dikten, den där "att göra"-listan... så kanske jag hade nåt att göra iallafall. Istället kedjeröker jag mina kinesiska tops-cigaretter, och önskar att jag inte blev en sån moper,när det blir för mkt på en gång. Jag har alltså legat back i månader pga en jävla räkning, levt tajtare än förut, blir bestulen på cykel med sonens barnsadel på pakethållarn, min iphone stals av några djälva egocentriska mansgrisar från polen som är här för att jobba och knulla, typ allt som rör sig. Har nästan mardrömmar om den onda ryskan som kallade mig faschist, blondin, bonde..osv. Hur lyckas man? And ontop of that, så kraschade min dator, så jag gick lite minus där med. MEN! ...det finns ett sånt. Jag har nu tagit mina insomningspiller, och ska gå och lägga mig, men först: min vicevärd var här, kollade elementen och tätade balkongdörrn, och det känns bättre redan. det drar alltså inte lika illa, som att dörrn står på glänt, när man står en bra bit bort. Och jag maler på, förklarar hur det varit dom två senaste vintrarna, hur min neurologiska sjukdom fuckar upp mig helt, hur elen rusade mot stjärnorna.. Och insåg att min styvpappa och hans frus hus faktiskt inte är kallare längre. Min lägenhet ligger på Celsius lägre plusgrader än vad deras hus gör! Och dom drar ner det med flit, och går runt i fleecekläder, tofflor och fullt påklädda.. Jag förstår´t inte! 

För övrigt så är jag en pms-trött, less på livet-mögig, sömnlös, gaggig, ganska flebbig och deppig brutta just nu. Jag skulle vilja ha lite tid för mig själv. Få en massage. Shoppa lite kläder. Ta en öl ute på krogen. Flirta lite - om jag nu minns hur fan man gör. Men vad fan ska allt gå så långsamt för? När allt i mitt jävla huvud rusar fram i tusen km/timmen....... bleh. Fail! 

Nu vill jag ha höstmys, glada dagar, chaithé, varma kläder och mysigt med tända ljus och rökelse. Måste nog unna mig en tripp till Shanti. <3 

Vilka under det gör, förresten, att få höra såna enkla små ord, som att jag är bra, bäst, fin.. Jag försöker säga det till dom jag älskar, men tyvärr så har den klicken av människor bara minskat och minskat.. Att ta sig tillbaka in i den sociala delen av lifvet, efter att ha skytt det som pesten.. Gör ont.. För jag har insett att de människor jag är mest beroende av, de jag älskar mest, inte är beroende av mig, inte längre.. de tycker jag är ok, men räknar inte in mig i vängänget längre, ringer inte när det är party på G, eller om det är myskväll med mat och vin och häng.. Så jag sitter här, hoppas att den enda förbarmar sig över mig.. Och undrar hur i helsike jag ska kunna skaffa nya vänner när jag bara sitter här.. och är ledsen på hur det ser ut. OCH; dom vänner jag faktiskt har, är nära med, öppna och ärliga med, dom bor banne mig inte häromkring.


 Och nu tänker jag inte ens ta upp ämnet jul. Vill gå i ide istället.