Internet väntar spänt, och SOPA (USA-politik - google it!) vill ta ifrån folk rätten till att fritt uttrycka sig. "Censorship bill" of free speech osv osv osv, känns som en regress och en rädsla inför vad internet betyder redan nu, politiskt, mänskligt, i största, röda utvecklingsanda.
Vad internet KOMMER att betyda i framtiden.
Att ha nästan helt obehindrad tillgång till nyheter, människor, media, forum..
Att kunna sprida ordet om sanning (oavsett vems sanning det är, det är klart som fan att man får en sur pastill i käften ibland och bara vill gråta och spy lite..), att kunna sitta på facebook och nörda sig, att diskutera politik, leta, lära, uppleva, erfara.. Men ja, jag kan mala på om detta LÄNGE. Poängen är i allafall: SKRIV PÅ, SPRID ORDET, KÄMPA! Stoppa Censuren, för i helveteee! (hah! ~viftar argt med näven~)
Nu byter jag ämne.
Jag kan nog ganska lätt bli förbannad, ja. Det erkänner jag.
Men att triggas igång så jag får ett rött skynke för ögonen, då är det illa.
Här har jag hittat en hel jävla hög med skit som jag bara måste få ventilera.
Läs om den högutbildade kvinnan som anser att pappor inte ska vara alltför nära sina barn i början (gärna inte under det första året, räkna då in pappaledighet=olämpligt) och tycker att en barnflicka vore bättre!
Män luktar ju sådär konstigt maskulint.. Sådetså. REGREEESSSS!!!!
--
"Käppen driver ut galenskapen och ersätter den med visdom."
Barnaga blev förbjudet i Sverige 1979. Men ändå kan vi alltså nu köpa dom amerikanska, überkristna böckerna som handlar om hur och varför du ska slå ditt barn till lydnad, och varför det ska "kännas" när barnet gjort fel. Allt i Guds namn, såklart.
Jag står handfallen och undrar vart all galenskap i världen kommer ifrån, är det bara jag som vill isolera mig i ett stort jävla hus långt åt helvete, med världens största bibliotek, uppfostra och kärleksfullt lära mina barn om världen och hur vi måste jobba för att försöka förbättra den, ända tills dom är vuxna, mogna individer? Mjah, kanske inte. Men nästan.
--
Har ni hört talas om boken "Maggie goes on a diet"?
Den handlar om en fjortonårig tjej, överviktig och mobbad, som börjar banta för att bli populär i skolan.
Den riktar sig till 4åringar. Och signalerar gaanska klart att det är kul (och ptja, rätt, coolt, nåt att eftersträva..) att vara smal, att du automatiskt blir lycklig, omtyckt och "rätt".
Jag minns fortfarande en dokumentär jag såg för flera år sen om småflickor som bantade, tränade och svälte sig, för det är ju smal man ska vara, passerar man 10-strecket som tjock, ja då är det nog försent.
Jag önskar jag kunde hitta den dokumentären. Många av föräldrarna var ju självklart positiva till att deras barn var så måna om sin hälsa. What the FUCK?????????????
--
Jag tänker fortsätta på den linjen, indirekt.
Jag har en fantastisk, magisk, strålande och otroligt intelligent (och ja, vacker) dotter. Hon fyller elva i april. Hon är en pojkflicka som älskar astronomi, yttre rymden, historia, dans, konst, musik, Harry Potter, Twilight, sneakers (mitt fel), Illustrerad Vetenskap är hennes number one, hennes absoluta favvotidning. Förutom Nemi, då. (Också mitt fel).. Jag skulle kunna droppa en hel lista på saker hon älskar. Men hon är också en otroligt medveten, lillgammal, känslig och empatisk tjej. Och hon avskyr, och jag menar AVSKYR, den sjukliga bilden av samhällets perfektions-idé. Ja, hon har vuxit upp i en genustänkande, feministisk, politisk och väldigt kärleksfull, fördomsfri familj. Ovanlig, får jag nog till och med påstå.
Men hon skapar sina egna åsikter. Tyvärr är hon redan smått bitter på politikerna och regeringar i allmänhet, annars hade hon nog kunnat bli en lysande politiker en vacker dag. Men jag lär henne även att politik finns i allt omkring dig. Så varje gång du kräver din rätt, säger ifrån om en orättvisa, ställer dig upp och visar din åsikt (eller tänker tyst och HAR åsikter), så är du politiskt aktiv i ditt eget liv, och påverkar alltså samtidigt andra runtom dig. Handling och konsekvens är också ett populärt ämne;D (Även i uppfostrandet av en envis, tjurskallig, tänkande oxe-flicka som tycker det är pisstråk med sånt som inte intresserar, eller rent av s t ö r henne) Och jag, även om jag ibland vill slita håret ur skallen, slita av skallen och bompa det till döds, erkänner mer eller mindre villigt att jag är sjukligt jävla rosakantat stolt över henne.
Hon kommer att bli en kvinna att räka med. Hon är ju redan en tjej väl värd att lyssna på och diskutera med!
--
Nu är det ju såhär att ämnet skönhetstävlingar för barn har fallit mig på tungan. Ganska ovilligt, medger jag, men jag kan ju inte titta bort när det serveras på silverbricka (med en JÄVLA massa glitter och gloss på) så jag tänker faktiskt, helt enkelt vara tyst, och bara posta denna länk. Det finns ju en hel del att kolla upp på nätet, tuben till exempel. (Den svenska versionen är inte i närheten så skrämmande som den amerikanska.. Surprise!)
"Toddlers and Tiara´s". Youtube it or die.
--
Ok. Här kommer en till artikel. Jag fastnade på Wendela, och detta är ju värt en fundering.
Jag tänker att man för det mesta gör det svårare för sig än man måste. Älska dina barn, ge dom det du ser att dom behöver, lär dom, hjälp dom att lära sig själva, att stå själva, älska dom gränslöst och försök vara den bästa och finaste förälder, alltså människa, du kan vara. Men om jag får sticka in en liten pointer, så kan ni ju scrolla ner nån centimeter efter artikeln och läsa om Amy Chua´s bok, "Tigermammans Stridsrop", där hon förespråkar en stenhård (!) uppfostran utan tid och plats för lek, och pushas stenhårt till framgång. Såg nån intervju med henne, och ptja, jag undrar hur det kommer gå när hennes barn slår ifrån sig, rebellar, kämpar sig fria. Det kommer göra ont.
--
Och... Kort och gott en känga i röven till alla de fördomsfulla jävla idioter som finns där ute.
(Där skulle jag kunna berätta en hel del vidriga historier om folks idioti när det kommer till olika hudfärg. Min son är "blandbarn". Jag är svenskt blekvit (hah, vit som snö, faktiskt) och hans pappa är mörkhyad.)
Skönt att se den positiva, glada sidan ibland också :)
--
Ok. Nu har jag ventilerat klart. Pustar ut, dricker lite vatten, slänger ett öga på ett avsnitt av Californication (my drug of choice) och sen blir det en snabb, välbehövlig het dusch innan sänggåendet i min ljuvligt fräscha, rena och krispigt nybäddade säng. Nattinatt!
Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar